Motioner i Andra kammaren, nr 103 (Motion 1944:103 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 103.

Nr 103.

Av herr Sandberg m. fl., om höjning av anslaget till bidrag till
underhåll av enskilda vägar m. m. och anslaget till bidrag
till byggande av enskilda vågar.

Sedan staten numera övertagit väghållningen beträffande de allmänna
vägarna, har d.en särskilda tunga, som i vägskattens form påvilat landsbygdens
skattedragare, blivit avlyftad. Genom vägväsendets förstatligande
har också klart ådagalagts, att väghållningen är en angelägenhet av den
art, att det allmänna bör helt ansvara för densamma.

Beträffande de enskilda vägarna äro emellertid förhållandena oförändrade.
Staten lämnar ett visst bidrag till dessa vägar, men resten, i praktiken
den tyngre delen av kostnaderna, får bäras av de enskilda väghållarna
själva. Det torde visserligen vara riktigt, att en del av kostnaderna för
vägar av denna art får vila på de enskilda intressenterna, men fråga är,
örn den anpart, som för närvarande faller på dessa, kan anses vara lämpligt
och rättvist avvägd.

De väghållare det här gäller äro ofta människor med svag ekonomi
och sådana som bo i glest befolkade trakter eller i övrigt leva under mindre
gynnsamma betingelser. I många fall torde också den vågtunga, som
alltfort får bäras av den enskilde väghållaren, vara tyngre än den börda
han fått lämna genom att vägskatten blivit avlyftad.

Mot bakgrunden av vad sålunda skett på vägväsendets område genom
statens övertagande av kostnaderna och ansvaret för de allmänna vägarna
är det naturligt, örn den enskilde väghållaren känner den jämförelsevis
stora börda, som alltjämt vilar på honom, tyngre än förut. Detta även med
tanke på att statens ansvar för vägväsendet nu framstår ännu tydligare
än före förstatligandet.

Framställningar göras ofta örn viss enskild vägs intagande till allmänt
underhåll. I sitt av fjolårets riksdag godkända betänkande angående lag
örn allmänna vägar m. m. uttalade andra särskilda utskottet, att utskottet
ansåg sig böra framhålla, att vägväsendets förstatligande icke får leda
till en skärpning av de krav på vägens betydelse, som måste uppställas,
då det gäller enskild vägs förändring till allmän. Man får hoppas, att
detta uttalande icke av vederbörande myndighet förbises. Det stora flertalet
bidragsberättigade enskilda vägar lära dock icke under avsevärd tid

Motioner i Andra kammaren, nr 103.

framåt kunna intagas till allmänt underhåll utan få förbli som enskilda
vägar. Det är icke heller uteslutet, att en större återhållsamhet kommer
att göra sig gällande i fråga om enskild vägs förändring till allmän väg
än vad som åtminstone på vissa håll varit fallet tidigare, medan beslutanderätten
i denna sak låg hos länsstyrelserna.

Statsbidragen till den enskilda vägunderhållningen utgå nu på den beräknade
kostnaden såväl då det gäller anläggning av väg som i fråga om
iståndsättning och underhåll av väg. Kostnadsberäkningarna, som göras
av särskild förrättningsman, torde emellertid i allmänhet hållas i underkant.
Åtminstone finnas exempel på att de verkliga kostnaderna betydligt
överstigit de beräknade.

För närvarande gäller att statsbidrag kan utgå med högst femtio procent
av kostnaden för byggande och underhåll av enskild väg. I undantagsfall,
där väghållningen kan anses vara i särskild hög grad betungande
för väghållarna, må det årliga bidraget bestämmas till sextio procent. Där
det för trafiksäkerheten anses nödigt, kan i samband med att årligt underhållsbidrag
för första gången beviljas till viss väg medgivas, att för iståndsättande
av bro eller färja eller för ombyggnad av trumma å vägen må
utgå ett särskilt bidrag nied högst femtio procent av den beräknade kostnaden
för sådant arbete.

Under förberedelserna för och vid behandlingen år 1939 av frågan om
statsbidrag till den enskilda väghållningen höjdes röster för ett procentuellt
högre bidrag än vad som sedan blev riksdagens beslut. Med hänsyn
till utvecklingen på vägväsendets område sedan dess synes kravet på ett
förhöjt statsbidrag ännu mer berättigat nu. Bidraget torde skäligen böra
bestämmas till sjuttio procent av den beräknade kostnaden, i undantagsfall,
då det gäller underhåll, åttio procent, och anslagsbeloppen ökas i
proportion därtill.

Med hänvisning till ovanstående få vi alltså yrka, att riksdagen måtte
besluta,

att statsbidrag till enskild väghållning må utgå med högst
sjuttio procent av beräknad kostnad för anläggning av väg
och med sjuttio procent av den kostnad, vartill underhållet
av vägen skäligen må uppskattas, dock i undantagsfall
med åttio procent av sistnämnda kostnad, samt för iståndsättning
av bro eller färja eller för ombyggnad av trumma
å väg med högst sjuttio procent av den beräknade kostnaden
för sådant arbete,

att till bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. för
budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av kronor
2 (550 000 att avräknas mot automobilskattemedlen, och

Motioner i Andra kammaren, nr 103.

att till bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret
1944/45 anvisa ett reservationsanslag ay kronor 1 400 000
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Stockholm i januari 1944.

O. E. Sandberg.
Gottfr. Fröderberg.
Eric Hansson.

And. Andersson,
Gisselås.

Evald Ericsson
i Sörsjön.

Lars E. Andersson.

Arvid Jonsson.
Uddo R. Jacobson.
D. B. Blombäck.

Wald. Svensson. Pehr A. Johnsson

i Kastanjegården.

J. F. Grym. Andreas Nilsson,

Norrlångträsk.

E. Oskar Åkerström. C.-D. Skagerlund.

J. O. Gavelin.

Sven Andersson
i Vigelsbo.

And. Stjärne.