Motioner i Andra Kammaren, N;o SO

Motion 1908:20 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, N;o SO,

Ökadt behof
af jorddelning
och anledningar
därtill.

Nuvarande

lagstiftning

försvårar

delningsåigär den.

Ägostyckning.

N:o

Af friherre Å. T. Å(lclswäl*(l, om ändring af SO, 21 22 §§
lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.

På grund af numera rådande förhållanden föreligger utan tvifvel vida
oftare än förr anledningar till uppdelning i mindre delar af nu förekommande
enheter af jordegendom, och ägodelning har under senare år i mycket
stor utsträckning inom alla delar af landet ägt rum genom ägostyckning
eller afsöndring enligt nu för sådan åtgärd gällande lag om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring af den 27 juni 1896.

Anledningen till det nu för tiden ökade behofvet af sönderdelning af
hemman torde bland annat ligga i att kring järnvägsstationer och industriplatser
på landsbygden uppstå samhällen med sammanträngd befolkning, hvilka
ofta gifva anledning till att vissa jordområden regleras efter fastställda
plan- och tomtindelningar och bilda s. k. municipaIsamhallen, inom hvilka
smärre jordområden eller tomter förvärfvas af ett flertal olika ägare.

Ridare föranleder det nu så vanliga bildandet af s. k. egna hem att
mindre jordområden behöfva afsöndras från de hemman, å hvilka de äro
belägna. Äfven af andra orsaker behöfva jordafsöndringar ofta verkställas;
och önskvärdheten af att detta utan för stor tidsutdräkt, kostnader eller
svårigheter må kunna ske synes uppenbar.

Hvar och en som haft anledning befatta sig med åtgärder för afstyckning
af jord har säkerligen funnit att han emellertid med nu gällande
lagbestämmelser utsättes för mycken tidsförlust och många svårigheter,
hvilket förfarande, »ägostyckning» eller »afsöndring», som än användes.

I förra fallet kräfves en kostsam och vidlyftig landtmäteriförrättning;
och om de afsedda områdena hafva ringa omfång eller utgöras af bygg -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 20.

7

nadstomter ocli tillhöra förut delade hemman, komma de efter ägostyckningen
att utgöra små hemmansdelar, betecknade med mångsiffriga bråktal,
stundom med andelar i för hemmanet gemensamt tillhöriga vatten- eller
jordområden, hvilka oftast äro utan någon nytta för det frånskilda området.

För ägostyckning kräfves icke att öfverlåtelse förut ägt rum af viss
del af det utstyckade området, utan är ägaren berättigad stycka sitt hemman
utan uppgifven anledning och till huru stor del som helst.

Afsöndring får enligt lagen icke äga rum, om det afsedda området Afsöndring.
utgör mer än af stamhemmanet (se § 20) samt icke heller utan att
»afhandling» rörande jordafsöndringen föreligger (se § 21).

Hvad angår förstnämnda bestämmelse, är det svårt att inse, hvarför
en begränsning af områdets storlek skall beköfvas, då ena sättet för jorddelning
användes, när en dylik begränsning icke anses nödig då det andra
sättet tillämpas. Sedan icke längre ur beskattningssynpunkt mantalet har
någon betydelse, torde icke berörda inskränkning i användandet af afsöndringsförfarandet
hafva berättigande.

Beträffande lagens bestämmelse om att afhandling skall föreligga vid ''Afhandling^.
jordafsöndring, har vid tillämpningen af lagen uttrycket »afhandling» tillagts
betydelsen af en afhandling om köp, byte eller gåfva, hvilket äfven torde
vara i öfverensstämmelse med gängse juridiskt språkbruk. Det synes dock
knappast sannolikt att lagstiftarne vid lagens formulering afsett en sådan
begränsning af detta ords betydelse. Ty skulle en föregående öfverlåtelse
vara erforderlig vid afsöndring, borde den äfven vara det vid ägostyckning.

Visserligen föreskrifves, att afhandlingen »skall innehålla så noggrann Områdets
beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och gränser att någon indivJ^aliscosäkerhet
därom ej kan uppstå», men karta erfordras icke, och man anser,
att då afhandlingen förutsätter två intresserade parter, skall skydd därigenom
beredas mot framtida misstag och tvister om afsöndringens belägenhet
och begränsning. Redan nu må dock framhållas att utan karta, angifvande
gränserna på marken, torde fullt betryggande säkerhet för områdets individualisering
icke kunna erhållas. I hvarje fall måste karta med beskrifning
anses vara bättre för afsöndringens fastställande än endast beskrifning.

Ofvanomnämnda tolkning och tillämpning af lagens bestämmelse om Skenförsälj»afhandling»
medför emellertid stora och påtagliga svårigheter. Att dessa mn°''
allmänt gjort sig kännbara bevisas bland annat däraf, att ofta skenförsäljningar
äga rum för att möjliggöra afsöndringen. Om någon önskar för
småbruk eller bostadslägenheter upplåta viss del af eu egendom, som är
besvärad af inteckningar, möter det stora praktiska svårigheter och kost -

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 20.

Lagens kringgående.

Statens egnahemslån.

Municipal samluillen.

Utvecklingen

hämmas.

nader att afsöndra tomt efter tomt ocli för hvar och en särskild begära
relaxering af stamhemmanets inteckningar. Det blir i stället, oaktadt
dubbla lagfartskostnader, billigare och bekvämare att genom en skenförsäljning
få hela området på en gång afsöndradt. Detta lär ock vara ett
mycket vanligt tillvägagångssätt.

Bestämmelserna i denna lag äro således af beskaffenhet att föranleda
och möjliggöra kringgående af lagen, bvilket i och för sig torde utgöra
motiv nog för en ändring.

För de hushållningssällskap, som förmedlat statens egnahemslån,
hafva nu påpekade olägenheter bjärt framträdt och åtminstone ett af dem,
nämligen Östergötlands läns, har häraf föranledts att till Konungen ingifva
en skrifvelse, hvari anhålles om ändring i nämnde lag, bvilket dock, såvidt
jag vet, ännu icke föranledt någon åtgärd.

För de många under de senare åren inom landet uppkomna municipalsamhällen,
som hafva af Ivungl. Maj:t fastställda stadsplaner med tomtindelning
och inom hvilka tomtförsäljningar oupphörligen förekomma,
blifva de nu gällande bestämmelserna synnerligen hinderliga. Först sedan
köpekontrakt afslutats och landtmätares beskrifning öfver tomten jämte
arealbevis erhållits, kan afsöndringsfastställelse hos Ivonungens befallningshafvande
meddelas, och först efter det härefter häradsrätten beviljat lagfart
och relaxerat tomten besvärande inteckningar i stamhemmanet, kan den
nye tomtinnehafvaren erhålla belåningsbara inteckningar i tomten. Detta
innebär en procedur som tager månader, i vissa fall kanske ett år i
anspråk och som fordrar kännedom om en hel del besvärliga formaliteter
hos den som skall genomföra den, kvarjämte den alltid blir kostsam och
omständlig för såväl köpare, säljare som inteckningshafvare.

Köpare af mindre jordbrukslägenheter, egna hem eller bostadstomter
behöfva ju i regel snarast möjligt, efter det köpet afslutats, komma i besittning
af sin tomt och nödgas oftast genast inteckna densamma för lån
till bebyggandet eller uppodling af tomten. Detta är alltid händelsen med
dem som vilja komma i åtnjutande af statens egnahemslån.

De nu gällande bestämmelserna verka således hämmande på den utveckling,
som eljest från det allmännas sida understödjes och anses böra
i samhällets intresse uppmuntras. Det är lätt att föreställa sig, huru en
från Amerika hemvändande emigrant skall känna sitt intresse att i hemlandet
förvärfva en egen torfva svalna, då han mötes af sådana svårigheter.
Säkert skulle af de många nu ledigblifna soldattorpen landet rundt, som
äro liksom skapade till mindre jordbruk och egna hem, vida flera än nu

Motioner i Andra Kammaren, N:o SO. 9

varit händelsen blifvit afsöndrade och sålda, om detta kunnat ske under
enklare former.

Allt synes tala för ändring af gällande lagbestämmelser för att undan- Lagändring
röja nu angifna olägenheter och några verkliga skäl mot sådan ändring höflig.
torde knappast kunna påvisas.

Det synes mig således,

dels att bestämmelsen att afsöndringsförfarandet får tillämpas endast
då det till afsöndring afsedda området utgör mindre än l/h af stamhemmanet
bör utgå,

dels att ett tillägg till lagen göres, som afser att fastställelse af afsöndring
må under vissa villkor meddelas, äfven om icke »afhandling»
föreligger.

Jag tillåter mig därför vördsamt hemställa, Lagändrings a

förslag.

att Riksdagen ville för sin del besluta följande
ändringar och tillägg i lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring af den 27 juni 1896,
så att i

§ 20 mom. 1

utgå orden »till och med en femtedel» och ersättas
med »viss del», hvarjämte tillägges ett nytt stycke, upptagande
en del af bestämmelserna i nuvarande § 22,
hvarefter momentet skulle få följande lydelse:

Ägare af hemman, hvilket får klyfvas, hafve rätt
att af hemmanets ägovälde för alltid afsöndra viss del
af ägovidden i en eller flera delar; dock att inom
Kopparbergs, Gäfleborgs, Yästernorrlands, Jämtlands,
Yästerbottens och Norrbottens län ej må afsöndras
inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk
därigenom märkligen försvagas.

Stadgandet beträffande ofvan nämnda län må icke
utgöra hinder för afsöndring, som erfordras för egnahemsanläggningar
eller industriella anläggningar eller
annat dylikt ändamål.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 8 Häft.

2

io

Motioner i Andra Kammaren, Ko SO.

§ 21.

Nytt stycke tillägges af nedan angifvet innehåll,
hvarefter paragrafen skulle erhålla följande lydelse:

Afhandling rörande jordafsöndring för alltid, hvilken
handling skall innehålla så noggrann beskrifning
å den afsöndrade jordens storlek, läge och gränser, att
någon osäkerhet därom ej kan uppstå, skall ingifvas
till Konungens befallningshafvande, som har att, därest
afhandlingen såväl med hänsyn till afsöndringens storlek
som ock i öfriga afseenden är med denna lag
öfverensstämmande, meddela fastställelse å afsöndringen
samt åsätta lägenheten särskilt namn och nummer.

Innan ärendet af Konungens befallningshafvande
afgöres, må, där så nödigt finnes, yttrande af landtmätare
inhämtas.

Åfven då sådan afhandling, som ofvan säges, icke
företes, liar Konungens befallningshafvande att meddela
fastställelse å afsöndring, därest sökanden ingifver en af
landtmätare efter förordnande af Konungens befallningshafvande
uppgjord karta med beskrifning öfver den afsöndrade
jordens storlek, läge och gränser.

§ 22.

(utgår)

Vederbörande utskott torde vidtaga de formella ändringar, som för
motionens syfte kunna befinnas erforderliga.

Stockholm den 18 januari 1908.

Theodor Adelswärd.

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. Tryckeri, 1908.