Motioner i Andra Kammaren. N:o Sfi (Motion 1884:86 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren. N:o Sfi.

N:o Sfi.

Af Herr AlltlerS PersSOIi: Angående dels afslag å Kongl. Maj:ts
proposition om upprättande af artilleribataljon äVaxholm—
Oscar Fredriksborg samt befästnings- och positionsartilleri
ä Karlsborg, äfvensom trängbataljon, samt dels sättet för
uppsättning af ifrågavarande manskap sstyrka.

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 1 till innevarande Riksdag
föreslås, bland annat, till förstärkandet af landets försvar uppsättandet,
af en befästningsartilleribataljon å, Vaxholm—-Oscar Fredriks borg, samt
ett fästnings- och positions-artilleriregemente å Karlsborg, äfvensom en
trängbataljon, samt att den härför erforderliga manskapsstyrkan upprätthålles
hufvudsakligen enligt de grunder för anskaffningen, som i den
nådiga propositionen till senaste Riksdag angåfvos beträffande härens
stamtrupp. Stridiga meningar Riksdagens Kamrar emellan angående
sättet för försvarets ordnande och dess upprätthållande hafva emellertid
gjort, att man hittills just i denna punkt icke kunnat enas. Som
bekant godkände sistlidne riksdag Andra Kammaren för sin del § 40 i
förslaget angående »Lag om härordningen», hvarigenom Kammaren således
beslöt, att stammanskapet till hären skulle anskaffas mot lega på
statsverkets bekostnad, hvaremot Första Kammaren afslog detta förslag,
genom hvilket beslut alltså vardt förklar a dt att indelningsverket skulle
bibehållas. Det lärer väl svårligen låta tänka sig, att Första Kammaren
i år skall godkänna Kongl. Maj:ts ofvan nämnda förslag, då de grunder,
hvarpå detta är bygdt, äro, i fråga om sjelfva sättet för anskaffningen
af stammanskap, de samma, Kammaren sistlidet år afslog, och
detta desto hellre som dessa grunder i år, i olikhet mot förra året, icke

Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.

föreslagits att upphöjas till rang, heder och värdighet af lag — något
som pluraliteten i nämnda Kammare, att döma af den der i ämnet förda
diskussionen, tycktes sätta särdeles stort värde på — lika litet som det
lärer finnas något hopp om att Andra Kammaren vill vidtaga några nya
åtgärder till förstärkande af försvaret utöfver de tillgånger inom indelningsverket,
vi redan ega, så vidt icke dessa åtgärder afse försvarets
ordnande i sin helhet. Under sådana förhållanden lärer utgången af
denna fråga icke vara oviss, och för egen del beklagar jag icke, om
Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag, i det skick detsamma föreligger,
afslås. Om emellertid någonting nu skall göras till förstärkning i försvaret,
torde det väl ändå vara skäl att först tillse huruvida icke med
den tillgång, som redan finnes, det ifrågasatta behofvet af manskap kan
åstadkommas.

Som bekant har under tidernas lopp åtskilliga förändringar uti
indelningsverkets organisation vidtagits. Som exempel härpå må, bland
andra, nämnas, att en del kavalleri öfverförts till ständigt rotehåll,
äfvensom att en del kavalleri tills vidare afsutit och tjenstgör som infanteri
emot erläggande af vakansafgift för häst- och sadelmundering.
Man kan alltså åberopa praxis, att förändringar i sjelfva organisationen
tid efter annan skett. Om nu tillgång till den af Kongl. Maj:t för
ändamålet begärda manskapsstyrkan redan finnes uti bestående förhållanden,
lärer eu öfverflyttning från det ena vapnet till det andra kunna
åvägabringas.

I fråga om den manskapsstyrka, vi redan ega att tillgå, är först
och främst att beakta, att den adeln åliggande skyldigheten att för
sina egande sätesgårdar anskaffa och underhålla karl med rustning samt
häst och mundering — den s. k. adelsfanan — icke på århundraden
utgjorts. Vidare förekommer, att städernas båtsmanshåll har tills vidare
blifvit satt på vakans emot en afgift, som numera icke motsvarar den
kostnad, båtsmansrotehållarne på landet få vidkännas.

Tillräckligt manskap för det af Kongl. Maj:t föreslagna artilleriet
och trängen lärer alltså redan nu finnas, och om äfven någon större
tunga möjligen genom omflyttningen af redan bestående skyldighet
skulle uppkomma, lärer denna olägenhet fullt motvägas af de stora fördelar,
vederbörande hittills åtnjutit.

Som en ytterligare tillgång till manskap, hvilken dock ej nu torde
behöfva anlitas, kan dock framhållas, att vid landsbygdens båtsmanshåll
lärer, med flottans nuvarande organisation, större manskapsstyrka
förefinnas än som kan med fördel dervid användas.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 86''.

Med hvad ofvan blifvit framhållet vill jag ingalunda hafva uttalat
som min åsigt, att byggandet på indelningsverkets grund, eller vidtagandet
af partiella förbättringar deri, kan för oss åstadkomma ett nöjaktigt
eller betryggande försvar, utan kan detta, efter mitt förmenande, endast
ske med upphäfvande af detsamma och utsträckning af beväringsskyldigheten;
men om meningen skall vara den, att indelningsverket framgent
skall bibehållas, lärer billigheten och rättvisan fordra att Regering och
Riksdag tillse det alla, som i detta afseende hafva sig skyldigheter
ålagda, desamma fullgöra i den mån skyldigheterna dem nu åligga.
Förtroendet i landet för Regeringen och Riksdagen starkes icke derigenom,
att den ene medborgaren inom samhället alldeles icke fullgör
en honom åliggande skyldighet, medan den andre måste till yttersta
skärfven utgöra sina åligganden till staten.

Jag hemställer derföre,

att Riksdagen ville, med afslag å Kong!. Maj:ts
proposition i hvad den afser upprättandet af artilleribataljon
å Vaxholm—Oscar Fredriks borg samt befästnings-
och positions-artilleri å Karlsborg, äfvensom
trängbataljon, i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke tillräckligt manskap uti nuvarande tillgångar
redan finnes till uppsättning af ifrågavarande manskapsstyrka,
samt att Kongl. Maj:t, efter pröfningen
häraf, ville för Riksdagen framlägga förslag i angifna
syfte.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.

Stockholm den 26 Januari 1884.

Anders Persson.

2 Band. 15 Höft.

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 2 Afd.