Motioner i Andra Kammaren, N:o JO

Motion 1894:10 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o JO.

1

N:o 10.

Af herr O. A. EriCSSOll i Ofvanmyra, med förslag till ändrad
lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 mars 1862.

Allt sedan den nya representationsförordningen första gången tillämpades,
har frågan om inskränkning i den kommunala rösträtten på landet
för de högre röstetalen förelegat Riksdagen utan att lyckas vinna sin lösning.
Andra Kammaren har dock vid flera tillfällen gått detta berättigade
kraf till mötes och bifallit framställningar i ämnet, men frågan har alltid
afslagits i Första Kammaren. Med hvarje uppskof växer emellertid behofvet
af en ändring i våra kommunallagar i omnämnda hänseende och
kan ej i längden undanskjutas på detta sätt. Fyrktalet samlas mer och
mer på få händer, hvaraf följer ett fåvälde inom kommunalstyrelsen, ja
ofta nog en envåldsstyrelse, som skaparen af våra kommunallagar aldrig
anat, och hvilket förhållande är en bjert kontrast till den sjelfstyrelsens
grundsats, som 1862 års kommunallagar afsågo. En gifven följd af detta
en- eller fåvälde är, att intresset för deltagandet i de kommunala angelägenheterna
för innehafvarne af de mindre röstetalen mer och mer förslappas
och utbytes i ett missnöje, hvars följder äro oberäkneliga, men
som säkerligen hvarje vän af det bestående samhällets sunda utveckling
önskar förebygga. Det är således icke blott af billighets- utan äfven af
klokhetsskäl en ändring af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på
landet bör vidtagas, och detta så mycket hellre, som landsbygden derigenom
i detta hänseende komme att i någon mån likställas med städerna,
om än landsbygden skulle åtnöja sig med mindre inskränkning än städerna,
der inskränkningen redan sträcker sig så långt, att ingen får utöfva
rösträtt för större antal röster, än som svarar mot en femtiondedel af
kommunens hela röstetal.

Bill. till ltiksd. Prof. 181) 4. 1 Sami. 2 A fä. 2 Band. 4 /luft. (JSI:is 10—15.)

1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.

Här vore mycket att anföra till förmån för denna frågas snara lösning,
men då behofvet af omnämnda ändring är så allmänt kändt och
skälen derför vid alla de olika tillfällen frågan förevarit i riksdagen blifva
så kraftigt framhållna, torde jag här icke vidare behöfva upprepa desamma,
utan tager mig friheten med anledning häraf föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 11 i
kong! förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862, sådan nämnda paragraf lyder i förordningen
den 26 oktober 1888, måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i
sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom kommunen
erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för
utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,
tinnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver
ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den
särskildt bestämda grunden.

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster,
än som svarar mot en tjugondedel af kommunens hela
röstetal efter röstlängden eller i något fall för högre röstetal,
än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer
öfriga röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning
af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

Stockholm den 22 januari 1894.

Ollas A. Ericsson.

Häruti instämma:

B. P. Ersson. Lars Petter Larsson i Berga. P. Norberg.

C. J. Hammarström. G. Sälling. C. F. Wallbom.