Motioner i Andra Kammaren.. N:o JAS (Motion 1902:153 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren.. N:o JAS.

'' <■ •• JO !^V*t )

<?:.*. •• t - . • "i ;..H t< KO''’ ■> ••fi;iUOU;b a: >)■'' • \ ;. ! i . o i

.••/.• ii » Iit-: n<öjMU<.-u c »*■•»■. ;.r ■ :// j.-rv

>•* .;v*j i1 ''» Xt?r* h>; ^ ixi i j I&KijIV.j u >!/

• ‘ -!i; .i- r. [\/] ^i<n Of. f. X» '' •.rr-o*u;i i

iV:o #5$.

. i. '' 5 i i ,fc . ,, ,f ,, : <_ . ; -i{h. ■ , > i; - ■ ,,a ,vt

Af herr K. F. G. Almqvist m. fl., om skrifvelse till Kongl. Majå
angående åtgärder för åstadkommande af en bättre fiskerivård
för Öster sjö- och so tvättens fiske t.

■ ■ ... V’! ,• .oSviCaMG* 1 .ihöirhe: »'';» ii>! • Ci

-j., ,!(Vi j.••..)£»«’ ;''i!UT!>[ ''fn t "ji-'' L I

en tid, då de största ansträngningar göras på alla näringslifvets
områden för deras höjande i ekonomiskt afseende, synes det, som om
en af våra naturligaste och mest beaktansvärda näringar, nemligen sötvattens-
och Östersj ©fisket, skulle vara dömdt att nedsjunka till en ren
obetydlighet, beroende bland annat på saknaden af en kraftig och tidsenlig
fiskeriadministration. - o p.a

I fråga om en rätt uppskattning af fiskets betydelse torde vi vara
långt efter de flesta länder i Europa. Så t. ex. arbetas i Tyskland,
rastlöst på utvecklingen af både insjö- och hafsfiske^ och som bevis på
den lifaktighet och det intresse, med hvilket fisket der omfattas, samt
den betydelse, detsamma anses ega, kan anföras, att der finnas öfver
400 fiskeriföreningar jemte det fiskodlingsanstalterna torde uppgå till
flera hundra, hvilken beräkning väl ej torde få anses öfverdrifven, då i
början på 1890-talet. endast i det lilla Sachsen funnos öfver 90 sådana
samt 1892 i Tyskland, Österrike och Ullgarn funnos öfver 700 fiskodlare.
Schweiz ensamt hade förra året 150 fiskodlingsanstalter, hvarifrån
32,773,900 fiskyngel utplanterades inom landet.

I denna dag ega vi här i landet troligen icke ett hälft dussin
fiskeriföreningar och af verkliga fiskodlingsanstalter (romkläckningsanstalter
icke inräknade) icke flera än 4, af hvilka dock endast en
genom sin export af karp på utlandet gifver någon vinst.

Hvilket omfång fiskodling i dammar tagit såväl i Tyskland som
andra länder kan slutas deraf, att från Herrschaft Königswarther vid
Bill. till Ilikså. Prat. 1 <>02. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 40 Höft. (N:o JAS.) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:ö 153.

Uhyst är årsförsäljningen af karp etc. öfver 100,000 rmk, och från
Först Hatzfelds dammar cirka 80,000 rmk; nettovinsten från dammarne
vid Wittingen i Böhmen beräknas till cirka 225,000 kronor pr år.
Men icke endast fiskodling är der rentabel. Vid sista utarrenderingen
af grefliga Lehndorff Steinorthska fiskevattnen betalades i arrende för
Dargeiner-See 18,150 rmk. En annan sjö i Ostpreussen är utarrenderad
för 5,000 rmk pr år. Den värdefullaste fisken från denna sjö försäljes
inom landet och den mindre värdefulla går till Ryssland, hvarest endast
tullen för densamma pr år stiger till cirka 2,000 rmk. I England och
Skottland betalas också betydliga arrenden för fiskevatten, i Test, Ichen,
Kennet betalas cirka 1,500 kronor för cirka 2 kilometer bäckfisken. I
Andrews fisken utsättas årligen cirka 3,500,000 rom och yngel, cirka
100,000 ettåriga och 15 å 20,000 äldre fiskar.

T Rumänien hade genom bedrifvande af roffiske utan tanke på
återväxt statens fisken i början af 1890-talet så försämrats, att, då förpaktarne
förut betalade för Donaufiskena 400,000 tres årligen, de derefter
ej ansågo sig kunna betala mer än 300,000 fres pr år. Då beslöts
införa en rationel fiskevård, hvarigenom statens inkomster af
dessa fisken stego på följande sätt:

1995/96 ........................... 484,064 tres

1896/97 .......................... 617,849 »

1897/98 .......................... 535,851 »

1898/99 666,542 »

1899/00 ......................... 804,590 »

1900/01 ........................... 858,177 » .

Ofvanstående redogörelse torde vara tillräckligt belysande, i hvilken
grad vi försumma våra oerhörda tillgångar på fiskevatten och hvad
som kan åstadkommas genom en rationelt bedrifven fiskevård. Visserligen
kunna vi ej begära, att vi med vårt kallare klimat skola erhålla
lika stort utbyte ur våra fiskevatten, men millioner kronor mera borde
de dock genom bättre fiskevård kunna afkasta, då man betänker, att
öfver hela vårt land i regel roffiskas, d. v. s. man fiskar så mycket man
kan utan att göra något för att ersätta hvad som tages och utan tanke
på framtiden.

Mången tröstar sig med, att samma klagolåt öfver fiskets aftagande
redan under förra århufcdradet hördes, och att det oaktadt fisken i våra
sjöar ej utrotats. Att fiskets långsamma aftagande förspordes redan
för ett hundra år sedan, var nog ej grundlöst, ty redan då hade allmogen

Motioner i Andra Kammaren, N:o läs.

börjat försumma vidmakthållandet af sina fiskekatsor och risgårdar, hvilka
ju utgöra bland de bästa medlen att hålla ett fiske i godt skick, och
den gamla förordningen om att i odeladt, fiskevatten en hvar blott skulle
fiska »till nödtorft sin» föll alltmer i glömska, så att nästan öfverallt
fiskades så mycket man kunde få för att säljas.

Sunda förnuftet säger ju, att med ett sådant tillvägagående måste
fisket så småningom aftaga, synnerligast som allmänheten saknar sakkunskap
i att förbättra sina fiskevatten, och de yrkesfiskare, som finnas
vid de större sjöarne, icke heller vinnlägga sig om att förbättra fisket.

När man besinnar, att Jemtlands län är nära fyra gånger större
än konungariket Sachsen och tre af våra nordliga län äro större än
konungarikena Bayern, Wurtemburg och Sachsen samt de flesta fursteoch
hertigdömena i Tyskland tillsammantagna, är det ju en orimlighet,
att för ett land med detta väldiga ytinnehåll endast finnes en fiskeritjensteman
utom inspektören i landtbruksstyrelsen så aflönad, att. han
kan egna hela sin tid åt sin tjenst. Hvad de båda andra beträffar,
måste de med sin ringa aflöning anse tjensten inom fiskeristaten som
en bisak och egna sig åt andra sysselsättningar för att kunna existera,
hvaraf åter följer, att en planmessig undersökning af våra fiskevatten
öch deras tillgodogörande blir en ren omöjlighet.

Månget län torde under flera år ej sett en statens fiskeri tjensteman
inom sina gränser, och der förhållandet varit motsatt, har någon
kontroll öfver huruvida föreskrift^ åtgärder på rätt sätt blifvit utförda
saknats, då statens fiskeritjenst.emän ej fått tillfälle att å ny o tillse de
platser, der de varit anlitade. Då dertill kommer, att samma tjensteman
måste besöka de mest skilda trakter af landet och ofta nog icke
direkt i och för fisket, utan i fråga om dambyggnader, flottningsärenden
etc. blir följden den, att mången undersökning ej under den derpå
följande tiden kan afslutas, utan någon annan tjensteman år derefter måste
öfvertaga samma undersökning, hvilket ju måste anses i högsta grad
olämpligt.

Slutet på det hela blir ofta nog, att, då inspektören ej eger tillräcklig
personal till sitt förfogande för bearbetning af det samlade materialet,
detta hamnar i landtbruksstyrelsens arkiv utan nytta för landet
efter att dock hafva kostat staten icke så obetydliga summor.

Om landet i likhet med Norge vore indeladt i distrikt, kunde
lättare en systematisk vård för fisket inrättas utan att den tjensteman,
som vore sysselsatt dermed, behöfde ryckas hit och dit öfver hela
landet till skada för all ordnad fiskevård.

En annan mycket stor olägenhet af det nuvarande systemet är,att sättet

Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.

för erhållande af fiskeritjenstemans biträde är så omständligt och tungrodd
att det fåtal af allmänheten, som har någon aning om att en sådan
tjensteman, på ansökning till landtbruksst.yrelsen, ställes till deras
förfogande, sällan kan förmå sig att anhålla om hans hjelp, då de veta,
att ansökningen derom bör vara inlemnad redan före december månads
slut, för att hans biträde skall kunna med säkerhet påräknas till sommaren
året derpå.

Den invändningen torde göras, att i flertalet län finnes någon af
staten och hushållningssällskap gemensamt aflönad fiskeriinstruktör eller
tillsyningsman, hvars biträde kan af allmänheten påkallas.

Detta är nog sant, men oftast ega dessa icke nödiga kunskaper
för att kunna bibringa ^allmänheten kännedom om huru ett fiske bör
skötas, hvilka fiskslag, som böra odlas, hvilka böra utrotas, hvilka
växter böra inplanteras, etc.

För att skötseln af ett fiskevatten skall lemna ett godt resultat,
synnerligast då det är fråga om större fiskevatten eller komplexer deraf,
fordras, att tillsvningsmannen eger goda kunskaper i fråga om fiskevård
och fiskodling, så att han under en följd af år kan planmessigt utföra
ett påbegvnt, arbete. En tillfällig öfverblick öfver ett fiskevatten och
några allmänna råd gagna lika så litet som de af länsstyrelserna utfärdade
fiskestadgarne, hvilkas efterlefnad svårligen kan öfvervakas och
hvilka knappast äro kända af allmänheten.

För erhållandet af en tidsenlig och nyttig fiskevård borde landet
indelas i distrikt, der de nuvarande fiskeritjenstemännen erhölle hvar
och en sitt verksamhetsfält och fiskeriuppsyningsmännen stode under
deras kontroll.

Likaledes skulle vid tillsättandet af fiskeriinstruktörer och tillsyningsmän
endast de komma i fråga, som egde tillräckliga insigter i
fiskodling, fiskevård och fiske för att kunna biträda vid uppmätningar
och undersökningar al fiskevatten och meddelandet af upplysningar och
råd till allmänhet i fråga om fiske. Äfven borde staten bidraga med
anslag för yngre fiskeriidkare, hvilka önska genomgå kortare kurser i
fiske/fiskevård och fiskodling vid af staten understödda skolor,,afsedda
för utbildande af yrkesskicklighet hos fiskare och fiskeriuppsyningsmän.

Genom ett sådant direkt samarbete mellan fiskeritjenstemännen,
fiskeriuppsyningsmännen och den fiskeriidkande befolkningen skulle
otvifvelaktigt fiskerinäringen kunna ryckas upp ur den tynande tillvaro,
den i många hänseenden för.

I samband med dessa åtgärder för fiskerinäringens höjande torde
höra tillses, om ej de fiskevatten, som finnas å kronoparkernai, syn -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.

nerligast i Norrland, och hvilka nu ej gifva ringaste inkomst, borde
kunna utarrenderas och en direkt inkomst af dem sålunda tillföras stats verket

• •

Då 1883 års fiskerikomité redan föreslagit _ landets indelande i

distrikt och vederbörande myndigheter derom afgifvit underdåniga utlåtanden,
bör denna fråga anses hafva blifvit så allsidigt belyst, att
Kongl. Maj:t torde vara i tillfälle att utan ytterligare utredning till
Riksdagen inkomma med förslag i ofvan antydda rigtning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t till nästa års
Riksdag inkomma med förslag till vidtagande^ af åtgärder
för åstadkommande af en bättre fiskerivård för
östersiÖ- och sötvattensfisket, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad som i sådant syfte i motionen
föreslagits.

Stockholm den 29 januari 1902.

Knut Almqvist. Ernst Lindblad.

L. P. Mallmin. G. Lindgren.

L. L. Lorichs. E. Åkerlund.

Karl Björkman.
Alexander Hamilton.
W. Lundin.

Emil Smith.

I motionens syfte instämmer
M. F. Nyström.

Bih. till 1 liksd. Prot. 1902. 1 Sami. 2 A/d- * Band 40 Käft

■2