Motioner i Andra Kammaren, N:o Ilo (Motion 1897:115 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o Ilo.

N:o 115.

Af herr A. Hedin i Stockholm, om portionsersättningen åt underbefäl
m. fl. vid vissa regementen och corpser.

Urtima Riksdagen år 1892 tillkännagaf i sin skrifvelse n:o 1, sid.
28, att den »gillat Stater för armén, så affattade, som Bil. II—XXXIII
utvisa.»

Staterna för Karlsborgs artillericorps, intendenturcorpsen, Gotlands
infanteriregemente, Hallands bataljon, 1. Svea, 1. Göta, Vendes, 2. Svea,
2. Göta och Norrlands artilleriregementen samt Vaxholms artillericorps,
fortifikationen, Svea, Göta, Vendes och Norrlands trängbataljoner (bilagorna
II, III, XVI, XVII, XXV, XXVII, XXVIII—XXXI) utvisa, att
»portionsersättning å 62 öre» eller »portion å 62 öre» beviljats åt följande
personal:

Vid Karlsborgs artillericorps åt styckjunkare och sergeanter af l:a
klassen »portionsersättning å 62 öre per dag».

Vid intendenturcorpsen åt förvaltare »portionsersättning å 0,6 2
kronor under 365 dagar».

Vid Gotlands infanteriregemente åt 2 bataljonsadjutanter (sergeanter
af l:a kl.) samt fanjunkare »portionsersättning å 62 öre i 365 dagar».

Vid Hallands bataljon och Blekinge bataljon åt 1 bataljonsadjutant
(sergeant af l:a kl.) och 4 fanjunkare »portion å 62 öre i 365
dagar».

Vid samtliga artilleriregementen åt styckjunkare, sergeanter af l:a
kl., stabs- och batteritrumpetare »portionsersättning å 62 öre per dag».

Vid Vaxholms artillericorps åt styckjunkare, sergeanter af l:a kl.
och stabstrumpetare »portionsersättning å 62 öre per dag».

Bth,. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Haft. (N:is 115,110.) 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.

Vid fortifikationen åt fanjunkare, sergeanter och regementstrumpetare
»portion å 62 öre per dag».

Vid Svea trängbataljon »portionsersättning å 62 öre åt 3 fanjunkare
i 365 dagar», åt 3 d:o i 45 dagar, åt 5 sergeanter af l:a kl.
i 365 dagar, åt 1 d:o i 240 dagar och åt 12 d:o i 45 dagar, åt 6 sergeanter
af 2:a kl. i 365 dagar, åt 2 d:o i 240 dagar, åt 9 d:o i 45
dagar, åt 1 stabstrumpetare i 365 och åt 1 d:o i 45 dagar. — Vid de
öfriga trängbataljonerna är portionsersättningen likaledes bestämd till
62 öre per dag, men antalet personer inom de särskilda kategorierna
ej alldeles detsamma som vid Svea trängbataljon.

När nu vid ett och samma regemente (Gotlands infanteriregemente)
är för en del af underbefälet utsatt »portionsersättning å 62 öre», för
en del »portion under vapenöfningama», vid andra regementen åter för
samtliga underbefälet »portionsersättning å 62 öre», medan åter vid de
öfriga denna löneförmån vid somliga betecknas såsom »portion», vid andra
»såsom portion under vapenöfningama», så lärer ej någon ovisshet vara
möjlig derom, att med den till ett bestämdt penningbelopp utsatta
ersättningen för portion menats hvad dessa sjelfklara ord uttrycka,
och ej något annat, som godtycket kan vilja vränga dem till att betyda.
Intet hittills kändt språkbruk medgifver, att de, som enligt Kongl. Maj:ts
af Riksdagen godkända beslut ega att för så och så många dagar utfå
nämnda portionsersättning, skulle kunna lagligen beröfvas en del af
denna löneförmån. Om så likväl sker, har den myndighet, som derför
bär ansvaret, på samma gång kränkt den ifrågavarande underbefälspersonalens
lagliga rätt och öfverträdt, ett Riksdagens beslut. Hvilken
denna myndighet är, känner jag ej. Att det skulle hafva skett vare
sig på Kongl. Maj:ts befallning eller med Kongl. Mapts vetskap och
medgifvande, borde få anses alldeles oantagligt. När emellertid, ehuru
detta missbruk ej blott af de förorättade påpekats för öfverordnade,
utan ock flera gånger offentligen anmärkts och ej är för Konungens
rådgifvare obekant, men likväl rättelse ej skett, så är det med ännu
större visshet omöjligt att frikänna regeringen från den väsentligaste
delen af ansvaret för detta förfarande.

Enligt en mig meddelad promemoria har den 1892 bestämda
»portionsersättning å 62 öre» inom Göteborgs garnison reducerats på
följande sätt:

»År 1893 utgick den med 57,6 4 öre, år 1894 med 49,0 3 och år
1895 med 46,2 8, allt pr dag och man. Således har portionsersättningen,
i strid med Riksdagens beslut, af arméförvaltningen utbetalts under
1893, 1894 och 1895 med resp. 4,36, 12,97 och 15,72 öre pr dag mindre

Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.

än vederbort, hvilket återigen utgör för åren 1893, 1894 och 1895 resp.
15,90, 47,33 och 57,38 kronor mindre, än hvad nämnda personal lagligen
egt att utbekomma.))

I ett denna motion bilagdt utlåtande till Kongl. Maj:t, angående
portionsersättning åt underofficerare och civilmilitäre af motsvarande rang,
har arméförvaltningen alldeles förbisett — ty jag vill ej antaga, att den
låtsat förbise — det inför hvarje uttolkningskonst orubbliga faktum, att
för en del af underbefälet med vederlikar af urtima Riksdagen år 1892,
i fullständig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, var dt i de af
Riksdagen gillade stater beviljad en till 62 öre fixerad portionsersättning.
Hvad arméförvaltningen ordar om »beräkningar», som lågo till grund
för de af Riksdagen äskade anslagssummors belopp, och om »medelpris»,
det må till äfventyrs hafva sin betydelse — på hvilken jag icke nu har
anledning att närmare inlåta mig — för bestämmandet af portionsersättningens
öretal vid de corpser, för Indika denna icke blifvit, såsom i de
af mig anförda fallen, af Riksdagen beviljad till den .precisa siffran 62 öre,
som Kongl. Maj:t begärt. Men i de fallen har åter detta armeförvaltningens
ordande ingen betydelse, icke ens den att kunna missleda någon,
som ej alldeles förlorat herraväldet öfver sin egen tankegång.

Det missbruk, hvarpå jag härmed velat fästa Riksdagens uppmärksamhet,
är från flera synpunkter anmärkningsvärd^ Det har drabbat en
klass statstjenare, hvilkas löneförmåner ej äro sadana, att de tala vid en
afknappning med de belopp, som här ofvan blifvit nämnda. Äfven löntagare
i en helt annan ställning äro ju måna om att ej lida ens den allra
obetydligaste minskning i dem tillförsäkrade inkomster. Och Kong!. Maj:t
är ej mindre mån om att skydda deras anspråk, äfven när ej formlig
rätt, om än möjligtvis någon billighetshänsyn stödjer dem—exempelvis
kan påpekas, att det icke anses vara en för ringa omsorg för Kongl.
Maj :t att med anledning af bildandet af en ny församling, hvarigenom
»kontraktsprostens göromål ökats», efter eu utredning, deri vederbörande
domkapitel och Konungens befallningshafvande samt statskontoret tagitdel,
genom proposition till Riksdagen föreslå, att såsom ersättning, för
prostetunna åt kontraktsprosten i Södra Möre kontrakt matte beviljas
13 kr. 32 öre.

För det långt ned på löneförmånernas ocli den sociala rangens
skala stående underbefälet, när detta begär ej ersättning för ökade
göromål, utan åtnjutande af hvad dem rätteligen tillkommer, sättes oj
någon sådan apparat i rörelse, och det är mot dem, som skulle vara
deras sjelfskrifna målsmän, de begära skydd för sin rätt.

Godtycke har här trädt i stället för otvetydiga och oomtvistliga

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.

föreskrifter, och påyrkad rättelse har uteblifvit, likasom det skulle anses
för något ändamål nyttigt att draga försorg derom, att personer i den
ställning, hvarom här är fråga, måtte blifva öfvertygade om, att hvarje
missnöje med dem vederfaren orätt från öfverordnades sida är att betrakta
som ett disciplinbrott, ehuru det ej af lagen såsom sådant betecknas
och derför straffas på det extrajudiciella sätt, att mannamånen
fortsättes.

Äfvenså lärer det vara värdt att beakta, att Riksdagen, om den
tolererar sådant tillvägagående, får sig sjelf att skylla, derest den hädanefter
allt mindre och mindre vet, hvad det blifver af till och med sådana
dess beslut, som den fattat i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
egna förslag.

Visserligen har jag försport den invändningen, att, ehuru det visserligen
vore ostridigt, att Riksdagen, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
förslag, gillat stater, som åt en del underbefäl jemte civilmilitäre vederlikar
tillerkänna portionsersättning å 62 öre pr dag under så eller så
lång tid, den ifrågavarande personalen icke dermed skulle hafva förvärfvat
rätt att utbekomma nämnda belopp. Denna ordlek torde kunna
till sitt rätta värde såsom skäl i en diskussion reduceras, om jag framställer
den frågan, huruvida ej vederbörande hade skyldighet att låta dem,
som i Kongl. Maj:ts proposition och Riksdagens dermed öfverensstämmande
beslut afsågos, komma i åtnjutande af lika väl den ifrågavarande
som de öfriga i staten upptagna löneförmånerna, Kan en löneförmån,
i strid med Riksdagens på Kongl. Maj:ts förslag fattade beslut, reduceras,
då kunna väl ock öfriga löneförmåner — lön, lönetillägg, dagaflöning,
beklädnadsersättning — godtyckligt reduceras, nemligen när det
är fråga om underbefäl med vederlikar — att något dylikt skulle vara
rimligt och rätt med hänsyn till befälet från och med chef till och
med underlöjtnant, det lärer naturligtvis ingen af dem medgifva, som i
fråga om underbefälet bestrida löntagarnes rätt och försvara förvaltningens
godtycke.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 115

Det ofvannämnda utlåtandet från arméförvaltningen är af följande
lydelse:

Till Konungen.

• ! > . i:"'' ii;

I underdånig framställning den 21 augusti innevarande år har chefen för 4:e arméfördelningen
på anförda grunder i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte
taga under nådig ompröfning, huruvida icke stora och talande skäl förefunnes att till
Riksdagen öfverlemna nådig proposition om beredande af förbättrade vilkor för arméns
underofficerare med vederlikar på så sätt, att dem tillerkändes rättighet att vid de tillfällen,
då portion eller värdet deraf dem författningsenligt tillkommer, utfå denna eller
deremot svarande kontanta ersättning beräknad efter dubbla portionen, eller, om detta förslag
ej kunde vinna nådigt bifall, att den kontanta portionsersättningen till ifrågavarande personer
tills vidare måtte utgå med den summa, som för detta ändamål beräknats vid genomförandet
af den af urtima Riksdagen 1892 beslutade förbättrade arméorganisationen, eller
efter 62 öre per dagportion.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom remiss behagat häröfver infordra arméförvaltningens
å intendents- och civila departementen underdåniga utlåtande, får arméförvaltningen
å nämnda departement i underdånighet anföra följande:

Enligt närslutna i intendentsdepartementets civilbyrå upprättade sannolikhetsberäkning,
bil. Lätt. A, uppgå för närvarande kostnaderna för portion in natura eller portionsersättning
till underofficerare med vederlikar — med tillägg till de i samma beräkning
utförda summor af 10 procent, genom nådiga brefvet den 15 september 1893 vissa portionstagare
medgifven ersättning för portionens tillagning — till omkring följande belopp, nemligen
vid den garnisonerade armén enligt sannolikhetsberäkningen
till........................................................... kronor 93,829:6 9

jemte 10 procent förhöjning enligt ofvan åberopade nådiga

bref ............................................................................ ,, 9,382: 96 103,212: 66

Vid den icke garnisonerade armén, med undantag af de 3

under omorganisation stående kavalleriregementena till ,, 60,294: 4 6

jemte ofvan omförmälda förhöjning af 10 procent ............ ,, 6,029: 4 4 66,323: 90

vid de 3 under omorganisation stående kavalleriregementena
till.......................................................................... 9,545: 8 5

jemte 10 procent förhöjning................................................ ,, 954: 68 10,500: 4 3

samt vid volontärskolorna till ............................... „ 5,988: 8 4

jemte 10 procent förhöjning................................................ ,, 598: 8 8 6,587: 7 2

eller för samtliga underofficerare med vederlikar vid hela

armén till .................................................................... ,, 186,624: 70

Derest underofficerare med vederlikar skulle komma att tillerkännas rätt uppbära
ersättning för dubbel portion utan godtgörelse för portionens tillagning, skulle ett dylikt
medgifvande, på sätt närslutna sammandrag, bil. Ditt. B, närmare utvisar, komma att för

Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.

statsverket medföra följande ökning i kostnaden nemligen

vid den garnisonerade armén ................................................................

,, den icke garnisonerade armén med undantag af de 3 under omorganisation
stående kavalleriregementena........,...............................

,, de 3 under omorganisation stående kavalleriregementena ............

,, volontärskolorna..............................................................................

eller för hela armén sammanlagdt

kronor 84,446: 7 3

„ 54,265: 02

„ 8,591: 27

,, 5,389: 9 6

kronor 152,692: 98.

Derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna lämpligt nu söka bereda underofficerare
med vederlikar den sålunda af chefen för 4:e arméfördelningen ifrågasatta aflöningsförbättringen,
att vid de tillfällen, då portion in natura eller ersättning derför dem författningsenligt
tillkommer, denna förmån får utgå med dubbel portion eller ersättning derför, lärer
nådig proposition till Riksdagen erfordras ej mindre om bifall till denna aflöningsförbättring
än äfven om höjning i vederbörande statsanslag, med undantag törhända beträffande
mathållningsanslaget, hvilket förslagsanslag på grund af förekommande fluktuationer i prisen
å lifsförnödenheter ofta nog är underkastadt lika stora vexlingar beträffande årsutgifterna
som den stegring i utgifter med 84,446 kronor 73 öre, som enligt ofvan framlagda approximativa
beräkning skulle komma att föranledas af portion sersättningens fördubblande för
underofficerare med vederlikar. Angående för ändamålet erforderlig höjning i andra statsanslag
får arméförvaltningen i underdånighet anföra följande:

Ökningen i utgifter för volontärskolorna kommer att uppgå, enligt det ofvan anförda,
till 5,389 kronor 96 öre, men enär i denna summa ingår hela värdet af de ökade
underofficersportionerna vid kavalleriskolan, 612 kronor 50 öre, hvilken kostnad med hälften
eller 306 kronor 25 öre bör falla på anslaget till det icke garnisonerade infanteriets in. fl.
vapenöfningar, utgör hela den förhöjning, som skulle erfordras i anslaget till volontärskolor,
5,083 kronor 71 öre eller med den den 31 december 1879 vid budgetsförslags
uppgörande ånbefalda uppjemning till närmast högre krontal, 5,084 kronor.

Då i det anslag, som anvisats för de 3 under omorganisation stående kavalleriregementena,
naturaportionen synes vara beräknad efter ett pris af 60 öre, hvilket för
21,040 portioner till underofficerare med vederlikar gör ett kontant belopp af 12,624
kronor, under det att värdet af dubbla nu utgående portionen uppgår till 19,091 kronor
70 öre, utgör den förhöjning, som i anslaget för omorganisation af indelta kavalleriet i
Skåne och Norrland skulle erfordras, alltså 6,467 kronor 70 öre eller 6,468 kronor.

Den erforderliga förhöjningen i anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och
det indelta kavalleriets vapenöfningar utgör, såsom af det ofvan anförda framgår, 54,265
kronor 2 öre jemte den ökning i portionskostnad, som från detta anslag bör med 306
kronor 25 öre utgå till kavalleriskolan, således sammanlagdt 54,571 kronor 27 öre eller
54,572 kronor, under förutsättning att, fortfarande såsom hittills, all portionskostnad för
underofficerare med vederlikar under alla vapenöfningar, således äfven beväringsmanskapets,
skall från detta anslag utgå.

Ur närslutna tablå, bil. lätt C, framgår emellertid, att kostnaden för portion in
natura för de vid beväringsmanskapets vapenöfningar kommenderade underofficerare med
vederlikar för närvarande uppgår till 23,617 kronor 81 öre. Eu fördubbling af portionen
till dessa portionstagare skulle alltså medföra en sammanlagd portionskostnad af 47,235
kronor 62 öre. Om nu, såsom det vill synas lämpligt, dessa utgifter afioras och redovisas
under anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar, skulle således erfordras en förhöjning af

Motioner i Andra Kammaren, N:o Ilo. 7

47,235 kronor 62 öre, eller jemnadt 47,236 kronor. Återstoden af ofvan angifna 54,572
kronor eller 7,336 kronor skulle således utgöra det belopp, hvarmed anslaget till det icke
garnisonerade infanteriets m. fl. vapenöfningar behöfde ökas, under förutsättning att nådig
föreskrift lemnades derom, att kostnaden för portion åt underofficerare med vederlikar skall
under tjenstgöring vid de värnpligtiges vapenöfningar utgå från det för samma öfningar
afsedda statsanslag.

Slutligen torde portionsersättningen till underofficerare med vederlikar vid intendenturcorpsen
böra fördubblas, och anslaget till intendenturcorpsen höjas med motsvarande belopp
eller för 53 personer å 226 kronor 30 öre med 11,993 kronor 30 öre eller jemnadt
11,994 kronor.

De kostnader, den föreslagna fördubblingen af underofficerarnes portionsersättning
skulle medföra, äro, såsom af det ofvanstående framgår, ingalunda obeaktansvärda. Om
derför Eders Kongl. Maj:t skulle anse tvifvelaktigt Riksdagens bifall redan nu till eu
sådan förhöjning för ifrågavarande ändamål af den ordinarie budgeten, lärer emellertid
någon förbättring i underofficerarnes behjertansvärda ekonomiska ställning möjligen kunna
utan Riksdagens medverkan tills vidare vinnas genom nådigt bifall till det af chefen för
4:e arméfördelningen framstälda alternativa förslaget om portionsersättningens utgående med
det fixa belopp, hvilket legat till grund vid beräkningen af kostnaderna för 1892 års
omorganisation, och till hvars utgifvande således bör finnas tillgång å vederbörliga statsanslag.
Fördelningschefens åsigt, att detta fixa portionsvärde varit 62 öre, är dock endast
i den mån Vigtig, att vid sagda omorganisation portionspriset beräknats till 62 öre endast
vid artilleriet å fastlandet, fortifikationen, trängen, intendenturcorpsen, Gotlands infanteriregemente,
Hallands bataljon och Blekinge bataljon, hvaremot vid den öfriga armén beräkningarne
och anslagens bestämmande derefter egt rum med ett anslaget portionsvärde af
endast 60 öre, hvilket senare emellertid, äfven det, öfverstiger det nuvarande faktiska och
till underofficerarne utgående portionspriset jemte derå medgifven tillagningskostnad, motsvarande
10 procent förhöjning. Arméförvaltningen förbiser nu visserligen icke, att portionsersättningens
bestämmande till de medeltalsbelopp, som legat till grund vid beräkningarne
för 1892 års omorganisation och då vunnit Riksdagens godkännande, icke kan anses utgöra
en stadig ökning i berörda underbefäls aflöningsvilkor, enär — såsom är naturligt
med hvarje medeltalssiffra — möjligheten är för handen, att portionsvärdet kan komma att
i framtiden öfverstiga densamma, och således den skedda fixeringen af portionsvärdet då
komma att medföra en förlust för denna personal. För närvarande blefve detta icke fallet
med någon af de båda angifna medeltalssiffrorna, och en dylik fixering skulle dessutom
äfven ur administrativ synpunkt medföra lätt insedda, ej obetydliga fördelar. Att ett
sådant bestämmande uppenbarligen innebär icke en förhöjning, utan endast en fixering af
underofficerarnes med vederlikar aflöningsförmåner enligt stat, hvadan detsamma är eu
uteslutande administrativ åtgärd, lärer vara uppenbart. Arméförvaltningen anser sig derför
böra — i den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle finna nådig framställning till nästinstundande
Riksdag om fördubbling af underofficerarnes m. fl. portion och portionsersättning
icke böra egn rum — i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreskrifva,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.

att ersättning för naturaportion åt underofficerare och civilmilitäre af motsvarande
rang må från 1897 års ingång tills vidare utgå vid artilleriet å fastlandet, fortifikationen,
trängen, intendenturcorpsen, Gotlands infanteriregemente, Hallands bataljon och Blekinge
bataljon med 62 öre; vid den öfriga arméen med 60 öre.

Arméförvaltningen finner visserligen den olikhet i portionens lösningspris, som sålunda
skulle komma att fortfarande förefinnas, icke synnerligen tilltalande, men kan dock ej annat
än anse de nuvarande många vid snart sagdt hvarje truppförband olika lösningsprisens
reducerande till endast två vara en betydande förenkling.

Stockholm den 4 december 1896.

Underdånigst

ALFR. SJÖBERG RICHARD BERG ERIK HOLMERTZ NILS BERG

Albert Welin.

Arméförvaltningen å intendents- och civila departementen med anledning af väckt
fråga om beredande af förbättrade förmåner för underofficerare med vederlikar.

Vidimeras ex officio
Axel Ekman.

Ehuru arraéförvaltniugens utlåtande visserligen erbjuder uppslag
till en reglering af den förevarande frågan, lärer ett förslag från enskild
motionär i ett sådant ämne ej leda till något resultat. Jag skall derför
nu inskränka mig till att föreslå en åtgärd, hvarigenom den en del af
underbefälet med vederlikar vederfarna orätt skulle blifva, om än ej fullständigt,
godtgjord, och på samma gång en viss upprättelse vunnes för
åsidosättande af ett Riksdagens beslut, i det jag hemställer,

att Riksdagen, i sammanhang med sina beslut i
anledning af Kongl. Maj:ts förslag å fjerde hufvudtiteln,
anmäler sin önskan, att Kongl. Maj:t täcktes
gå i författning om, att till den del af underbefälet
vid armén med vederlikar, som, enligt 1892 års urtima

Om remiss
Stockholm

Motioner i Andra Kammaren, N:o 115. 9

Riksdags beslut, egt att utbekomma portionsersättning
it 62 öre, full ersättning blifver utbetald för de afdrag
i nämnda belopp, som under flere år egt rum, eller
till efterlefvande efter personer i nämnda ställning.

till statsutskottet anhålles.

den 28 januari 1897.

A. Hedin.

Hih. till R ksd. Frat. 1897. 1 Sami 2 Afd. 2 Rand. 28 Håft.