Motioner i Andra Kammaren, N:o Ilo (Motion 1893:140 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o Ilo.

N:o 140.

Af herr J. P. JailSSOIl i Saxhyttan, om ändrad lydelse af
§ 26 mom. 1 i layen angående tillsättning af presterliga
tjenster den 26 oktober 1883.

Ehuru genom lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den
26 oktober 1883 en förbättring inträdt uti förut varande förhållanden i fråga
om dylika tjensters tillsättande, är det dock uppenbart, att denna lag i just
dess vigtigaste del — den nemligen, som angår rösträtten — är långt ifrån
tillfyllestgörande för att ens närmelsevis kunna anses tillfredsställa det hos
allmänheten rådande, berättigade kraf, att åtminstone vid val af själasörjare
personligheten måste tillerkännas någon betydelse, och icke allenast penningen
eller förmögenheten intaga första rummet.

Redan 1868 års kyrkomöte uttalade i skrifvelse af den 6 oktober som
sin mening, »att församlingarne borde erhålla större inflytande vid tillsättande
af sin själasörjare, än dem för närvarande tillkomme.» Riksdagen kom också
snart till enighet derom, att stadgandena om rösträtt och röstgrund vid prestval
icke längre voro hållbara; men till följd af att vid fråga om, hvad som borde
sättas i stället, olika meningar gjorde sig gällande, hvarvid en del uttalade
sig för personlighetsprincipen och en annan för skattegrunden, blef frågans
lösning fördröjd till 1883 års riksdag, då, som bekant, beslutades att bygga
rösträtten på den allmänna kyrkostämmoförordningens grund samt således för
rösträtt vid prestval antaga samma grunder, som för rösträtt å kyrkostämma;
dock med den jemkning i församling å landet,'' att rösträtt, som tillkommer
någon för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet, icke må åtnjutas

Bill. till Rikud. Prof. 1803. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 23 Häft. (Nås 140—150.) 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.

för mera än en femtedel af det röstetal, hvilket eljest bort tillkomma honom
enligt den för omröstning å kyrkostämma gällande röstgrund, och att icke
heller någon må i valet deltaga med större röstetal för jordbruksfastighet än
en femtedel, och för andra beskattningsföremål än en femtiondedel af församlingens
hela röstetal å kyrkostämma.»

Att genom denna förändring församlingarna i nämnvärd mån erhållit
något större inflytande vid tillsättande af sin själasörjare, för såvidt detta
kan ske genom i lag stadgade grunder för utöfvande af rösträtt, lärer väl
ingen kunna påstå. Ty det är innehafvande af de större jordbruksfastigheterna,
som fortfarande äro de bestämmande vid val af prest, och om några
få af dem förena sig, kunna de öfverrösta alla de andra. Jag vill såsom
exempel härpå särskild! påpeka ett kyrkoherde val, som nyligen egt rum i den
församling jag tillhör, hvarvid fem personer blefvo med stor majoritet rådande,
ehuru alla de andra röstande, uppgående till ett antal af tvåhundranio personer,
afgåfvo sina röster på en annan af de sökande, och hvilket val närmast föranledt
mig att nu vidröra detta ämne. Så länge rösträttsbestämmelserna äro
sådana, att dylika resultat, som det omnämnda, kunna vid valen uppstå, kan
man enligt mitt förmenande med befogenhet säga, att församlingarnas rätt
att utse själasörjare icke utgör någon sådan rätt.

Det kan för öfrigt icke vara gagneligt, hvarken för kyrkan i dess
helhet, den särskilda församlingen, den enskilda församlingsmedlemmen, ej
heller för pimsten, att lagen om rösträtt vid prestval är sådan, att några fä
i församlingen kunna tillsätta den prest, till hvilken de öfriga församlingsmedlemmarna
icke hysa förtroende; och anser jag derför, att, om man icke vill
att allmänheten skall mista sitt förtroende till kyrkan, det bör vara angeläget,
att eu ändring i nämnda lagbestämmelse med det snaraste göres.

Om jag således hyser en liflig öfvertygelse om nödvändigheten af en
ändring i berörda lagrum och på grund deraf känner mig manad att framlägga
ett förslag dertill, så är jag dock icke lika öfvertygad om i hvilken
rigtning, jag lämpligen bör framställa mitt förslag. För min del är personlighetsprincipen
i förevarande fall den mest tilltalande, och jag skulle derför
helst vilja vara med om att helt och hållet rifva ned den nuvarande byggnaden
i fråga om rösträtt vid prestval och uppföra en ny sådan med nämnda
princip såsom grund; men då jag icke har förhoppning, att Riksdagen skall
vara villig att öfvergifva den grund, som antogs vid 1883 års riksdag, vill
jag till Riksdagens ompröfning framlägga det förslag, att, med bibehållande
af samma grund, begränsa rösträtten för innehafvarne af de större jordbruksfastigheterna
i så vidsträckt mån, att icke magten kommer att hvila allenast
i några få personers händer. För att en ändring häruti må komma att hafva

Motioner i Andra Kammaren, K:o 14Ö. 3

åsyftad verkan, synes det mig nödigt, att maximum för rösträtt, som tillkommer
jordbruksfastighet, bestämmes till en tjugondedel af församlingens hela
röstetal.

På grund häraf tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen ville för sin del besluta följande förändrade
lydelse i § 26 mom. 1 uti lagen angående tillsättning
af presterliga tjenster den 26 oktober 1883:
Rösträtt vid prestval tillkommer — — — —*

och att icke heller någon må i valet deltaga med större
röstetal för jordbruksfastighet än en tjugondedel, och för
andra beskattningsföremål —-i —• — — —

skall bråktalet bortfalla.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1893.

mrgiäfiKjliSI ''in irn> .iirriij; »i t.ji.1»''. .Rm* r\ it; toft brtMih.wn »;< •

/. P. Jansson.

■;:! n-5. , U !, }•< U.:\„ ii ! : .! :..>1 ••i.oi U, ,i T iil! H if-f 1/ !!:*

i ci

MOH