Motioner i Andra Kammaren, N:o 9

Motion 1893:9 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.

1

N:o 9.

Af herr A. V. Ljungman, om skrifvelse till Kongl. May.t med
begäran om framläggande af förslag till lag om rätt till
fiske, grundad på fullständig revision af fiskerättsbestämmelserna
i byggningabalken och fiskeristadgan.

Fiskeristadgan den 29 juni 1852 innehåller i kap. 1 bestämmelser
»om fiskerättighet» och i kap. 2 bestämmelser »om kungsådra», hvilka
bestämmelser uppenbarligen äro af allmän civillags natur. Samma stadga
är emellertid, i trots deraf att högsta domstolen uti infordrade utlåtanden
den 17 maj 1836 och den 27 april 1852 särskild! framhållit, att nämnda
bestämmelser vore af den beskaffenhet att de endast kunde »meddelas i
den ordning, 87 § regeringsformen utstakar», icke dess mindre hel och
hållen utfärdad på administrativ väg, utan att Riksdagens »samtycke»
inhemtats, och detta fastän de 1852 sålunda utfärdade bestämmelserna
om rätt till fiske i saltsjön så högst väsentligt afvika från de dessförinnan
gällande, att helt ändrade, i verkligheten olagliga rättsförhållanden derigenom
inträdt.

Under slika omständigheter äro domarena på grund af deras embetsed
skyldige att i nämnda delar icke tillämpa stadgans föreskrifter, hvilket
förhållande redan ensamt för sig bör påkalla rättelse genom en ny i
laglig ordning åvägabragt stadgas utfärdande. Ån större skäl dertill
finnes dock deri, att enskilde personers bevisliga rätt genom den merabemälda
stadgans ifrågavarande bestämmelser kränkts och fortfarande
kränkes, att samma bestämmelser äro till sin affattning otydliga, för att
icke saga obegripliga, och vilseledande samt att de i hög grad fört med
sig vitnesedens missbrukande såsom rättsinstitut för förvandlingen af
Bih. till Kiksd. Prof. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Raft. {N:is 9—14) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.

privat egendom till kollektiv sådan, hvartill kan läggas att stadgans
fiskerättsbestämmelser sakna nödig fullständighet och i öfrigt icke motsvara
billiga anspråk å en duglig och aktningsbjudande lagstiftning.
Full öfverensstämmelse mellan byggningabalkens och fiskeristadgans
fiskerättsbestämmelser finnes icke och ej heller mellan skiftesstadgans
och den äldre fiskeristadgans bestämmelser i fråga om skifte af fiske i
saltsjön, o. s. v.

Redan 1878 aflät Riksdagen en skrifvelse till Kongl. Maj:t om
»fullständig revision af kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 jemte
öfriga författningar, som beröra fiskerinäringen»; men den komité, som
för ändamålet tillförordnades den 22 januari 1881, har i sitt den 3 mars
1883 afgifna betänkande med förslag till fiskeristadga m. m. i afseende
på fiskerätten icke förmått lemna ens ett nämnvärdt bidrag till svårigheternas
lösande eller ämnets närmare utredning, hvadan arbetet dermed
alltså måste begynnas å nytt. Vid ett sådant arbetes utförande bör
för den skull icke, på sätt dock hittills skett, tagas hänsyn blott till förmenta
tekniska insigter i yrket eller naturhistoriska studier, utan äfven
och företrädesvis till lagkunskap hos dem, hvilka arbetet anförtros.

På grund af hvad sålunda i korthet anförts, får jag härmed hemställa,

det måtte Riksdagen i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla om framläggande till Riksdagens pröfning och
godkännande af en lag om rätt till fiske, grundad på
en fullständig revision af fiskerättsbestämmelserna i
byggning abal ken och kongl. fiskeristadgan den 29 juni
1852.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 16 januari 1893.

Axel Vilh. Ljunginan.