Motioner i Andra Kammaren, N:o 9 (Motion 1892:9 Andra kammaren - urtima)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.

N:o 9.

Af lierr J. Mankell, om progressiv arfsskatt.

För den händelse det af Kongl. Maj:t vid innevarande urtima
riksdag framlagda förslaget till landtförsvarets förstärkande och dermed
sammanhängande afskrifning af grundskatter och indelningsverk skulle
antagas, har herr statsrådet och chefen för finansdepartementet enligt
protokollet öfver finansärenden den 14 oktober beräknat, att de nya
statsinkomster, som derigenom under den närmaste framtiden skulle
blifva nödvändiga, komme att uppgå till omkring 10,400,000 kronor,
hvaribland 3,696,000 för betäckande af de ökade militära kostnaderna
och 6,700,000 för ersättande af de afskrida beloppen.

Dessa ökade belopp skulle enligt samma beräkning böra utgå på
följande tider:

Militära Afskrifnings År.

kostnader. belopp.

Kronor. Kronor.

1893 .................................................................... 779,000 1,065,300.

1894 ......................,........................................... 1,547,000 ungefär 939,116.

1895 ................................................................. 390,000 --

1896 ..............................................................474,000 „ 939,116.

1897 ................................................................ 500,000 „--

1898 .................. „ 939,117.

1899 .................................................................... ..

1900 .................................................................... „ 939,117.

1901 .................................................................. ...

1902 ................................................................. „ 939,117.

1903 ....................................................................''•--

1904 ................................................................. „ 939,117.

3,690,000 " ‘ '' 6,700,000.

ffih. till Urtima liilcsd. Prot. 189A. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Käft. (9—16) 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.

Enligt herr finansministerns uppfattning borde medlen till afskrifningen
anskaffas genom

höjd jordbruksfastighetsbevillning...........	......... kronor	660,000	—•
särskild fastighetsskatt ............................	......... 11	1,830,000	—
särskild inkomstskatt ...............................		2,520,000	—
arfsskatt .....................................................	......... n	700,000	—
ökad stämpelskatt .....................................	......... 11	500,000	—
skogsmedel.................................................	......... ii	490,000	—
	kronor	6,700,000	—

Hvad beträffar anskaffandet af medlen till militärutgifterna, bar
herr finansministern blott antydt, att det bör ske i främsta rummet
genom åtagandet af eu maltskatt, som beräknats gifva 3,000,000, och
genom ökning af statsverkets andel i riksbankens vinst; samt dernäst
genom böjning af den nyligen sänkta kaffetullen och af tobakstullen,
således förnämligast genom förbrukningsskatter.

Till betäckande af de ökade statsutgifterna för år 1893 har herr
finansministern retroaktivt föreslagit anlitandet af den höjda jordbruksbevillningen
jemte ett öfverskott af statsverkets inkomster från år 1890.

Men detta är äfven det enda bestämda förslag från Kongl. Maj:ts
sida, som nu föreligger till afgörande. Ty i öfrigt förekomma inga
sådana förslag till antagande af vissa skattebelopp eller skattelagar, utan
hela den så kallade finansplanen utgöres blott af herr finansministerns
enskilda och tillfälliga uppfattning — afvikande dessutom från hans vid
föregående riksdag yttrade — om hvad som i framtiden möjligen skulle
kunna göras. Ingen säkerhet förefinnes således, att han ens sjelf i framtiden
skall vidblifva dessa åsigter, långt mindre regeringen, äfven om
den nu skulle hysa samma uppfattning. Slutligen saknas helt och hållet
garanti för att Riksdagen, och särdeles dess Första Kammare med dess
meningsfränder inom den Andra, skall godkänna och vidblifva samma
uppfattning.

Här är således fråga om att å ena sidan åtaga sig en ny, viss
börda på 10,400,000 kronor, under det man å andra sidan sväfvar i
ovisshet om sättet och möjligheten att bära densamma. I synnerhet är
man osäker om den fordran verkligen skall uppfyllas, som allt högljuddare
gör sig gällande och äfven i någon mån af regeringen tyckes
gillas, nemligen att den nya skattebördan bör rättas efter förmågan att
bära den.

Om äfven må erkännas att sådant delvis måste vara en följd af
våra grundlagars beskaffenhet, som ej medgifver en Riksdag att binda

Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.

framtida riksdagar vid vissa bevillningar, så synes mig dock åtminstone
så mycket vid denna riksdag kunna och böra göras, att densamma fattade
bestämda beslut om vissa skattelagar, som i framtiden kunde tillämpas,
eller åtminstone i skrifvelse tillkännagaf för regeringen sitt godkännande
af dess åsigter och anhölle om deras förverkligande genom vid följande
riksdagar framlagda förslag.

Min åsigt är således, att denna Riksdag, för händelse den godkänner
herr finansministerns uppfattning i afseende på de skattelagar,
der den ej för närvarande tror sig kunna fatta beslut eller der regeringen
ej framlagt bestämdt förslag (såsom t. ex. i fråga om den förhöjda
jordbruksfastighetsbevillningen), bör ingå till Kongl. Maj:t med anhållan
om utarbetande och framläggande af förslag till de skatteförändringar,
som af herr finansministern blifvit antydda. Och synes mig detta böra
i främsta rummet gälla:

förslaget till särskild fastighetsskatt,
förslaget till särskild inkomstskatt,
förslaget till ökad stämpelskatt,

hvilka gälla de afskrifna beloppens ersättande, och hvarom jag särskildt
vill framlägga motioner.

Betraktar man den ofvan framstälda tabellen om den tid och den
ordning, i hvilken de nya skattebeloppen skulle vara erforderliga, så finner
man, att i främsta rummet de nya militärutgifterna böra betäckas under
närmaste fem år, men att afskrifningens ersättning försiggår under tolf
år, således ej så snart i så vidsträckt mån kräfver de derför afsedda
medlen.

Till militärutgifternas betäckande är vidare, näst öfverskottet från
år 1890, i främsta rummet afsedd den ifrågasatta maltskatten, hvilken
således främst af alla de nya skatterna torde komma att utgå, då redan
under 1894 års statsreglering för nyssnämnda ändamål erfordras öfver
1^ million, som vid 1893 års riksdag måste beviljas. Och sedermera
hota andra förbrukningsskatter.

Enligt min åsigt borde inga vidare förbrukningsskatter ifrågakomma,
såsom afgjordt stridande mot grundsatsen att lämpa skatten
efter förmågan. Jemte de personliga skatterna, utgöra de redan förut
hufvudbeståndsdelen af de sammanlagda skatterna till staten, kommunen
och enskilde samt hafva nyligen i väsentlig mån blifvit ökade genom
nya eller höjda tullar. Deras minskande eller afskaffande och ersättande

Motioner i Andra Kammaren, N:o !).

genom lämpligare och rättvisare skatteformer borde i och för sig vara
ett vigtig! statsändamål. Långt mindre borde nya sådana kunna ifrågakomma.

För min del måste jag således påyrka, att ingen maltskatt blir
medgifven. Men när jag det gör, anser jag mig äfven förpligtad att
angifva de andra skattekällor, genom livilka densamma skulle kunna ersättas.
Och finner jag desamma böra vara:

dels progressiv arfsskatt, om hvilken här nedan framlägges''förslag,
dels värnskatt å de från krigstjensten befriade, om hvilken i särskild
motion förslag väckes, hvilka skattekällor, jemte den''af herr finansministern
ifrågasatta delen af bankovinsten, torde vara tillräckliga att
fylla behofvet.

Herr finansministern har visserligen ifrågasatt, att till afskrifningens
ersättande en arfsskatt skulle kunna anlitas, hvilken borde utgå
enligt ungefärligen samma grunder, som den år 1883 af Kongl. Maj:t
föreslagna, och hvilken då antogs komma att inbringa omkring 700,000
kronor, hvithet, belopp likväl genom sedermera vidtagna förändringar i
lagstiftningen rörande stämpelskatten numera ansetts icke obetydligt
skola blifvit ökadt.

För min del anser jag likvisst, att den höjda arfskatten, såsom lättast
åvägabragt, hellre bör utgå till betäckande af de närmast trängande
militärutgifterna, äfvensom i progressiv skala, hvarigenom den korum e
att lemna ett ännu högre belopp, än det ofvan antagna. I så fall skulle
det för afskrifningens ersättande felande beloppet kunna f}dlas genom
den ökade inkomstskattens progressivitet, hvarom särskild! förslag skall
väckas.

Vid sist förflutna riksdag föreslogs såsom medel att anskaffa statsinkomster
till betäckande af de ökade utgifterna för försvaret och till
ersättande af de statsinkomster, som skulle gå förlorade genom grundskatternas
och roteringsbördans afskrifning, om det då af Kongl. Maj:t
framlagda förslaget till försvarets stärkande antoges, bland annat af herr
H. Claeson i Första Kammaren ökandet af arfsskatten eller stämpelafgiften
vid bouppteckningar o. s. v., till högre belopp dels för aflägsnare
slägtingar, dels för större penningebelopp.

Och anförde den ärade motionären såsom skäl härför, att det måste
kännas lätt att för allmänt bästa afstå något litet af hvad man eger, då
man, utan all egen möda, erhållit en förmögenhet, som är frukten af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 9. 5

undras arbete, och i all synnerhet om den sålunda vunna förmögenheten
är långt utöfver hvad man kunde behöfva och kommer genom arf från
personer, af hvilka man ej haft något att påräkna.

Då jag till alla delar gillar dessa åsigt er, ber jag att, till vinnande
af ofvan antydda ändamål, få upptaga denna motion såsom, min
och härmedelst förnya densamma. Och såsom skäl för dess lämplighet
ber jag att få ytterligare anföra, att knappast något tillfälle torde förelinnas,
då förmögenheter, som eljest kunna döljas, lättare kunna upptäckas,
än just vid bouppteckningen af dödsbo.

Visserligen invändes under diskussionen i Första Kammaren vid
sistlidne riksdag mot arfsskatten, att man, liksom i afseende på den
progressiva bevillningen, för händelse af dödsfall kunde dölja förmögenheten
genom gåfvor med varm hand eller genom fingerade gåfvobref o. s. v.,
äfvensom att en person, som arbetat i hop en förmögenhet, kunde låta
fördela densamma mellan sig och sina barn, i hvilket fall förmögenheten
komme att skatta för mindre, än om densamma vore samlad ensamt hos
fadren. Med anledning häraf genmäldes dock af motionären, att mot
denna fara ett godt korrektiv funnes deri, att menniskan icke visste,
huru lång lifstid vore henne beskärd, och att hon icke gerna gåfve ifrån
sig sin egendom, medan hon lefde, åtminstone icke till andra än sina
barn, och att de fleste på dödsbädden icke torde hafva lust, äfven om
de dertill egde förmåga, att låta sin sista handling vara en affär, som
ginge ut på att lura staten. Härtill torde äfven såsom ett afgörande
skäl kunna läggas, att, enligt hvad af de fleste numera erkännes, ett
ökadt. anlitande af arfsskatten eller af bevillningen, särdeles om den blefve
progressiv, med sig ovilkorligen måste föra beedigad sjelf deklaration,
hvilken blott af menedaren skulle kunna kränkas.

Med anledning af nyssnämnda motion och af andra förslag till
åstadkommande af progressiv bevillning m. m. beslöt bevillningsutskottet
föreslå Riksdagen att anhålla, det Kongl. Maj:t, om ökade skatter för
försvaret eller annat statsändamål skulle erfordras, täcktes taga i öfvervägande,
huruvida progressiv bevillning skulle kunna anlitas eller arfskatten
i vidsträcktare mån än hittills kunna tagas i anspråk. Häremot
reserverade sig dock åtskilliga bland Första Kammarens ledamöter sa
lill vida, att de blott ville att skrifvelsen skidle röra arfsskatten. Vid
behandlingen i kamrarne godkändes bevillningsutskottets förslag till
skrifvelse af Andra Kammaren. Men af Första Kammaren godkändes
ej ens dess egna medlemmars reservation, ehuru på skäl, som mera syntes
rigtade mot den progressiva inkomstskatten, än mot den höjda arfs -

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.

skatten, mot hvars af motionären gjorda formulering ej heller i någondera
kammaren någon anmärkning afhördes.

Dessa omständigheter hafva ingifvit mig förhoppning, att, när nu
samma förhållanden inträdt och samma behof af rättvist fördelade nja
skatter gjort sig gällande, ett upptagande och förnyande af herr Claesons
motion ej skall röna allt för stort motstånd, utan må hända af Riksdagen
blifva gilladt.

På grund häraf ber jag vördsamt få föreslå, att, för händelse det
af Kongl. Maj: t framlagda förslaget till försvarets förstärkande af Riksdagen
skulle bifallas, icke det af herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
ifrågasatta anlitandet af maltskatt till militärutgifternas
betäckande måtte godkännas, utan, bland andra af mig väckta förslag,
äfven det ofvan antydda, hvarför jag under nyssnämnda förutsättning
får föreslå:

att 8 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiften
den 5 september 1890, i hvad den angår bouppteckning,
erhåller följande ändrade lydelse:

'' »Bouppteckning skall, då den för inregistrering

hos domstol företes, vara försedd med stämpel till
nedannämnda belopp:

a) då arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge: 50
öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet,
om denna ej uppgår till 10,000 kronor;

1 krona för hvarje fulla 100 kronor af behållningen
i boet, om denna uppgår till 10,000 kronor,
men icke till 100,000 kronor; 2 kronor för hvarje fulla
100 kronor af behållningen i boet, om denna uppgår
till 100,000 kronor, men icke till 200,000 kronor; och
3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af behållningen
i boet, om denna uppgår till 200,000 kronor eller
derutöfver;

b) då arflåtaren icke efterlemnat bröstarfvinge:

dubbelt mot hvad här ofvan för hvarje fall sägs.

Befrielse från stämpel eger likväl rum, der behållningen
i boet icke uppgår till 1,000 kronor; skolande
för bouppteckning, som till underdomstol i stad
ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln efter nu
stadgad beräkningsgrund uppgår, afdragas ett belopp,
motsvarande den för bevis om bouppteckningens inlemnande
och inregistrering vid domstolen bestämda

Motioner i Andra Kammaren, N:o 9. 7

lösen, äfven om på grund af gällande författning dylik
lösen ej må fordras.

Såsom behållning i boet skall, der make lefver
efter, anses endast hvad som återstår efter afdrag af
den efterlefvandes giftorätt, hvilken, ehvad den utgör
mer eller mindre, bör beräknas till hälften af behållningen.
»

Enär i följd af den nu föreslagna förhöjning i
arfsskatten stämpelafgiften understundom kan komma
att utgå med vida högre belopp än hittills, böra anskaffas
beläggningsstämplar å 1,000 kronor och 5,000
kronor, vid hvilket förhållande sådana å 500 kronor
deremot torde kunna utan olägenhet undvaras, hvadan
jag vördsamt hemställer, att åt 19 § i ofvanberörda
kongl. förordning gifves följande lydelse:

»Stämplar skola vara att tillgå af följande slag
nemligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1.25, 1.50,
2 och 3 kronor; samt

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10,
15, 20, 25, 30, 40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3,
4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 20, 25, 50, 75, 100, 200,
1,000 och 5,000 kronor.»

För händelse Riksdagen ej skulle anse sig böra
godkänna detta förslag, såsom det föreligger, ber jag
alternativt få föreslå, att den måtte besluta en skrifvelse,
att Kongl. Maj:t, om möjligt till nästkommande
Riksdag, täcktes låta utarbeta och framlägga ett förslag
till progressiv arfskatt på ungefärligen samma
grunder, som här äro angifna.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 24 oktober 1892.

J. Manicell.