Motioner i Andra Kammaren, N:o 98 (Motion 1891:98 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 98.

N:o 98.

Af herr 0. OISSOII från Stockholm, om ändring af § 12 mom. 1
i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23
maj 1862.

När för snart trettio år sedan nu gällande författningar om kommunalstyrelse
beslutades, hade man ingen klar föreställning om verkningarna
af den i samband dermed stående kommunala rösträtten. Den
sedermera vunna erfarenheten har emellertid utvisat, att genom densamma
magten att bestämma öfver kommunens angelägenheter så uteslutande
kommit i ett fåtals händer, att i allmänhet en tiondedel af de
röstegande kunna bestämma öfver de öfriges angelägenheter, för att ej
tala om de många kommuner, der en enda eller några få personer
ensamt hafva öfvervigten. Och då med anledning deraf de kommunala
angelägenheterna på åtskilliga ställen icke undergått den mångsidiga
pröfning, som genom flertalets deltagande kunnat komma dem till del,
samt dessutom ej sällan enskilda intressen hos fåtalet gjort sig gällande,
har öfver hela landet uppstått ett allmänt spridt missnöje öfver den
kommunala rösträttens bristfällighet.

I följd deraf har knappast någon riksdag förgått efter den nya
kommunalordningens införande, utan att icke mer eller mindre långt
gående förslag blifvit väckta angående sådana jemkningar eller ändringar
i den kommunala rösträtten, att derigenom åtminstone dess värsta missförhållanden
kunnat undanrödjas. Men alla hafva de strandat på motståndet
hos Första Kammaren, som trott sitt inflytande beroende af
orubbligheten af den kommunala rösträtten, af hvilken dess sammansättning
ytterst beror.

Värre än i de flesta andra kommuner hafva olägenheterna af nämnda
rösträtt gjort sig gällande i Stockholm. Om än rättvisligen måste erkännas,
att under den närmast förflutna tiden mycket uträttats för hufvudstadens
utveckling, som kunnat vara af nytta och äfven föranledts

12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 98.

genom den hastigt tilltagande befolkningen, så lärer å andra sidan icke
kunna förnekas, att genom det bestämmande fåtalets ensidiga åskådning
stadens allmänna arbeten bedrifvits med en snabbhet och i ett omfång,
som ingalunda varit af nöden och hvarigenom i synnerhet dess finanser
på ett betänkligt sätt för framtiden blifvit blottstälda och stadens skuldmassa
vuxit med en förskräckande skyndsamhet.

Då stadens budget ännu år 1865 blott uppgick till 2,441,000 kronor,
hade den redan 1870 vuxit till 5,838,000 kronor och 1880 till 8,892,000
kronor samt har nu senast för år 1891 blifvit bestämd till öfver 20 millioner
kronor. Öfver hufvud har den visat tendens att hvart åttonde
eller nionde år fördubblas. I afseende på skuldsättningen må nämnas,
att densamma 1865 blott uppgick till 2,450,000 kronor, år 1870 till
8,497,000, år 1880 till 22,000,000, år 1885 till omkring 48,000,000, men
nu utgöres af 66,000,000. Kommunalskatten, som år 1865 blott uppgick
till 155 öre, hade redan 1869 blifvit höjd till 300 öre, samt för 1891
hlifvit bestämd till 400 öre med utsigt att snart å nyo höjas.

Hvarje försök att vid valen genom en förändrad sammansättning
af Stockholms stadsfullmägtige åvägabringa större sparsamhet med stadens
medel har strandat på omöjligheten att vid den rådande röstskalan
i tillräcklig mån uppblanda stadsfullmägtige med andra element. Den
herskande tiondedelen har städse genom sträng sammanhållning och
enighet vetat förekomma sådant.

Någon annan utväg synes följaktligen icke återstå, än att med statsmagternas
tillhjelp, åstadkomma en sådan jemkning i röstförhållandena,
att derigenom det öfverklagade missförhållandet kunde afhjelpas. Och
då en moderat förändring af hufvudstadens kommunala röstskala ej torde
kunna antagas utöfva något nämnvärdt inflytande på Första Kammarens
sammansättning och karakter, vågar jag nu ifrågasätta en sådan.

Den principielt rigtigaste grunden för den kommunala rösträtten
vore otvifvelaktigast den lika rösträtten för alla, som betala kommunalskatt,
emedan de alla bidraga med samma qvot af sin inkomst och följaktligen
måste hafva samma intresse af ett lämpligt användande af kommunens
medel, ja, de obemedlade till och med mera, i samma mån som
deras qvot för dem är dyrbarare än för de bemedlade, samt de dessutom
betala personliga eller förbrukningsskatter till kommunen.

Då likväl en sådan reform under nuvarande förhållanden måhända
skulle anses för radikal, må det tillåtas mig erinra om att i de flesta
andra länder den kommunala rösträtten är likstäld med den politiska,
och att man med afseende på våra förhållanden skulle kunna föreslå
dess bestämmande efter samma grund, så att alla skulle erhålla lika

Motioner i Andra Kammaren, N:o 98. 13

kommunal rösträtt, hvilka skatta för 800 kronors bevillning eller derutöfver.

Mot eu sådan utväg skulle dock kunna anmärkas, att derigenom
ett stort antal medborgare, hvilka nu ega kommunal rösträtt, om än
utan särdeles betydelse, skulle förlora densamma. Och äfven denna utväg
skulle måhända, ehuru praktiska skäl tala för dess anlitande, under
nuvarande förhållanden kunna anses nog radikal.

Då återstår intet annat än att fästa sig vid ett omedelbart afhjelpande
af de nuvarande röstbestämmelsernas värsta olägenheter genom
en sålunda förändrad fördelning af rösterna, att fåtalets afgjorda öfvervigt
omintetgjordes och en möjlighet bereddes de hittills uteslutna folklagren
att i någon man göra sina önskningar gällande.

Och med afseende på detta mål torde det enklaste medlet vara att
gå samma väg, som i afseende på städernas rösträtt redan är beträdd
och hvilken i afseende på landtkommunernas länge varit ifrågasatt, nemligen
att minska det högsta antal röster, någon får innehafva.

Skall någon nämnvärd verkan härigenom åstadkommas, synes i afseende
på hufvudstaden dock nödvändigt, att det bemedlade och jemförelsevis
fåtaliga folklagret tillsammans icke erhåller flere röster än det
obemedlade och talrikare tillsammans, d. v. s. att båda folklagren erhålla
ungefär hälften af det sammanlagda röstantalet.

Af berättelsen angående Stockholms kommunalförvaltning för 1888
framgår, att detta år hela det kommunala röstetalet i hufvudstaden uppgick
till 803,583. Deraf afgick dock på grund af § 12 i den för Stockholm
gällande kommunalförordningen 204,669 röster. Från de återstående
598,914 borde ytterligare dragas 83,234 röster för dera, som
icke egde utöfva rösträtt, då 515,680 röster återstode.

Sammanräknade man nu alla, som egde 1—10 röster, äfvensom
grupperna med 11—20, 21—30 och 31—40 röster efter medeltalen 16,
26 och 37, så erhölle man å ena sidan 19,636 röstande med tillsammans
185,889 röster. Tilldelade man sedermera hvar och en af de öfriga
4,425 röstande blott 40 röster, så erhöllo dessa å andra sidan tillsammans
177,000 röster, således något mindre än den återstående delen.
(Se bilagan!).

Det af mig afsedda målet synes följaktligen kunna vinnas genom
minskning af det högsta medgifna röstantalet från 100 till 40.

Mot den af mig föreslagna utvägen skulle möjligen kunna anmärkas,
att röstfördelningen ständigt ändras och att genom den tilltagande välmågan
ständigt allt flere röstegande uppflyttas i den högre beskattade
afdelningen, som således förr eller senare måste blifva öfverlägsen den

Motioner i Andra Kammaren, N:o 98.

mindre beskattade. Men häremot kan å andra sidan invändas, att redan
genom antagandet af 40 röster såsom det högsta röstantalet många
vänner af sparsamhet skulle inkomma i den högre beskattade afdelningen
och att deras antal genom den fortgående öfverflyttningen sannolikt
ständigt skulle tillväxa, utan att derigenom den bättre insigt i kommunala
angelägenheter, hvilken med eller utan skäl anses tillhöra de högre
beskattade, skulle minskas.

Min åsigt är derför den, att man skulle kunna bereda de mindre
bemedlade tillfälle till ett rättmätigt deltagande i bestämmandet af kommunens
angelägenheter genom att i § 12 af Stockholms kommunalstadga
införa den förändringen, att i intet fall finge röstas för högre antal röster
än det, som motsvarade bevillningen för fyra tusen kronors inkomst af
kapital eller arbete. I samband med denna ändring torde äfven böra
stadgas, att ej någon måtte beräknas för flere röster, än som svarade
mot en hundradedel af valkretsens hela röstetal efter röstlängderna.

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag vördsamt
föreslå,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att § 12
mom. 1 af Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862 måtte erhålla
följande lydelse:

Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och
för öfrigt i tillämpliga delar efter den ordning, som
för val af riksdagsfullmägtige för staden är eller varder
antagen, eger en hvar till deltagande deruti berättigad
medlem af kommunen en röst för bevillning efter
art. II bevillningsstadgan till och med en krona samt
vidare en röst för hvarje derutöfver påförd hel kronas
bevillning efter nämnda artikel; men ej må för någon
beräknas flere röster, än som svara emot en hundradedel
af valkretsens hela röstetal efter röstlängden, och i
intet fall högre antal röster än det som motsvarar
bevillningen för fyra tusen kronors inkomst af kapital
eller arbete.

Om det synes utskottet vara nödigt att ändra ordalydelsen i pararafen,
så anhålles derom.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 26 januari 1891.

Olof Olsson.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 98.

Häri instämma:

P. J. M. Erikson.

Magnus Höjer.
Emil Hammarlund.

Edvard

Fridtjuv Berg.
Gustaf Ericsson.
Arvid Gumcelius.
TFavrinsky.

A. E. Nordenskiöld.
E. J. Ekman.

J. A. Fjällbäck.
Curt Wallis.

Bilaga

till motion om ändring af § 12 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862.

Efter berättelsen angående Stockholms kommunalförvaltning för
1888 är denna statistik uppgjord öfver röstande och röster.

Grupp.	Röstberättigade.	Röster.	Summa.
1—10	4,235	1	4,235
))	3,896	2	7,792
))	982	3	2,946
))	1,627	4	6,508
))	571	5	2,855
»	136	6	816
))	271	7	1,897
))	989	8	7,912
»	320	9	2,880
»	508	10	5,080
11—20	2,921	16	46,736
21—30	1,948	26	50,648
31—40	1,232	37	45,584
41—50	986	47	46,342
51—60	716	57	40,812
61—70	467	68	31,756
71—80	380	78	29,640
81—90	237	87	20,619
91—100	1,639	98	160,622

24,061

515,680

Motioner i Andra Kammaren, N:p 98.

Af denna tabell framgår det tydligt och klart, huru lätt det är för
ett fåtal att dominera valen.

Enligt den väckta motionen framgår följande:

Grupp.	Röstberättigade.	Röster.	Summa.
1—10	13,535	3,171	42,921
11—20	2,921	16	46,736
21—30	1,948	26	50,648
31—40	1,232	37	45,584

19,636		185,889
4,425	40	177,000
24,061		362,889

Stockholm den 26 januari 1890.

Olof Olsson.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1891.