Motioner i Andra Kammaren, N:o 97

Motion 1895:97 Andra kammaren

30

Motioner i Andra Kammaren, N:o 97.

efter det frågan egnats en allsidig utredning, varda inrättade». Märkvärdigt
nog sade bondeståndet nej härtill, fastän saken ju i första rummet
afser dess nytta.

1 Norige har frågan om eu stations > inrättande ännu ej så mycket
varit på tal, men stortinget har dock enhälligt beslutat att höja statsentomologens
lön till 3,000 kr. samt beviljat honom reseersättning och
dagtraktamente under resorna och härigenom gjort det möjligt för honom
att mera odeladt egna sig åt sin befattning.

N:o 97.

Af herr C. J. Mustaparta, om införseltull d lax.

Att fisket är ett näringsfång, hvarmed ganska många inom landet
sysselsätta sig, det torde vara allom bekant, och att äfven denna näring
lider intrång af utländingars konkurrens, det lärer väl icke kunna förnekas.

De norrländska floderna hafva förut varit rika på lax, och befolkningen
utefter dessa vattendrag haft en icke obetydlig inkomst genom
fiske deraf. På senare årtionden har likväl denna inkomst förminskats.
I de österbottniska floderna och i skärgården emellan Torneå och Uleåborg
är deremot laxtillgången fortfarande god, men största delen af den
derstädes fångade laxen, både saltad och färsk, exporteras tullfritt till
Sverige och förorsakar ett prisfall, som är känbart för dem, hvilka icke
ega tillfälle till erhållande af rikare fångster. Den finska tulltaxan bestämmer
dessutom införseltullar för all saltad fisk. Hvad jag derutinnan
har mig bekant, är, att vid införsel till Finland strömming drager en
tull per 100 kilogram af 1 krona 44 öre och saltad lax 3 kronor 60 öre.
Det förefaller mig då icke vara i sin ordning, att svenska laxfiskare skola
sakna skydd för utländsk export hit af både saltad, rökt och färsk lax,
synnerligen som denna vara icke i allmänhet räknas till de nödvändigaste.

Det kan häremot invändas, att åtminstone den färska laxen bör få
införas tullfritt af den anledning, att export af sådan till Finland är tilllåten
utan erläggande af några tullafgifter. Denna invändning vill jag
bemöta med den anmärkningen, att om detta tillåtes, har man antagligen
att emotse ett kringgående af tulltaxans bestämmelser, i det att salterier

Motioner i Andra Kammaren, N:o 98. 31

då troligen komme att anläggas af finska affärsmän på svenskt område,
hvarigenom importen hit skulle kunna bedrifvas i lika stort omfång.
Med nuvarande kommunikationsmedel går det lätt att, inlagd i is, transportera
färsk lax på längre afstånd. Skall det afsedda ändamålet med
införseltullen uppnås, så synes det mig nödvändigt, att äfven den färska
med tull belägges.

På grund af hvad jag nu anfört vågar jag föreslå,

det Riksdagen beslutar att åsätta införseltull å lax;
för saltad eller rökt till 5 kronor per 100 kilogram;
för färsk till 3 kronor per 100 kilogram.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1895.

C. J. Mustaparta.

N:o 98.

Af herr C. »T. MllStftpartll, om införseltull å tjära.

På de flesta ställen i Norrland, och icke minst i Norrbottens län,
är befolkningen hänvisad till mer eller mindre lönande binäringar, och
slår skörden fel, hvilket beklagligt nog ofta händer, så måste afkomsten
af sådana binäringar blifva hufvudnäring.

En af de förnämsta och i många trakter af nämnda och några
andra norrländska län anlitade binäringar är tjärbränning. Denna verksamhet
är dock förenad med tungt och tidsödande arbete och medför
dessutom risker, som den med förhållandena obekante ej anar. Det är
icke nog med att bland berg, sten och grus uppbryta den för tjäran
nödvändiga materielen eller furustubbar och använda lång tids arbete
och lång forsling derpå. Dervid kan likväl arbetskostnaden något så
när beräknas; men tjärans bränning och densammas flottning till af sätt -