Motioner i Andra Kammaren, N:o 96

Motion 1901:96 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
6
PDF

Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.

33

N:o 96.

Af herr G. 0. Wallenberg. angående skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning i syfte att genom förbättrade
kommunikations anordning ar m. m. främja den svenska
smörexporten till England.

Smörexporten har numera blifvit af sådan betydelse för vårt land,
att det är af intresse för det allmänna att noggrant beakta alla de
omständigheter, som dermed hafva sammanhang. Ifrån att i början
af 1870-talet hafva en ringa omfattning har den nu stigit derhän, att
den representerar ett värde af emellan 35 och 40 millioner kronor årligen.
Att landtbruket deraf har stora fördelar, ligger utom allt tvifvel.

Emellertid förnimmas då och då röster, som framhålla, att kulminationspunkten
skulle hafva nåtts och att, om ej en definitiv tillbakagång
vore att förvänta, så skulle dock ett prisfall icke uteblifva.
De anledningar, som oftast anföras, äro, att Australien numera skickar
betydliga qvantiteter till den engelska marknaden. Äfven Finland och
Östersjöprovinserna hafva blifvit betydande konkurrenter. I Danmark
växer årligen smörexporten. Allt detta angifver, att smörmarknaden
går framåt, att behofvet af smör i England växer i den mån dess begagnande
ingår i den stora arbetarklassens lefnadsvilkor. Äfven
margarintillverkningen angafs såsom en orsak till ett minskadt begagnande
af smör, men hvarken denna eller den betydligt växande exporten
från kolonierna borde hos oss hafva föranledt nedgång i exporten.
Afsättningen af Danmarks smör har, om än med vissa tillfälliga
språng hos kurvan, gått stadigt framåt, och samma är förhållandet
med Finlands.

Dessa land hafva under de senaste åren likasom vi gjort allt för att
förbättra sin produktion, infört bruket af separatorer och en ordnad
Eib. till Riksd. Frot. 1901. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 29 Höft. 5

34

Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.

mejeriskötsel, men de hafva tagit ännu ett steg, nemligen att med
omsorg ordna sättet för smörets afsättning. Detta har skett såväl i
Finland som Danmark genom inrättande af goda förbindelser till konsumtionsorten.
Finland torde icke kunna sägas ega bättre sådana än
vi, men de förbindelser, som de inrättat sedan 1890, då den första
verkliga reguliera linien inrättades, hafva dock föranledt, att smörexporten
från detta land i hög grad utvecklats.

Vid en dylik export är emellertid icke nog att nöja sig med endast
en linie eller till och med två, ty i den mån som produktionen
växer, så förekomma äfven olägenheter af att klumpvis föra ett helt
lands smörexport på den engelska marknaden. Om således från
exempelvis Finland produceras 10,000 drittlar smör i veckan, är klart,
att det vore mycket fördelaktigare för prisens upprätthållande, om denna
qvantitet tillfördes England under alla veckodagarne med exempelvis
1,500 drittlar om dagen, än att på en bestämd dag hela partiet förekommer
på en gång. De engelska köpmännen måste begagna sig af
en dylik omständighet för att pressa priserna. En annan alldeles bestämd
olägenhet uppstår vid ett sådant stötvis återkommande tillflöde
af stora qvantiteter smör, nemligen att endast mycket kapitalstarka
köpmän kunna blifva afnämare till det sålunda ankomna smöret.

Under helt andra förhållanden arbeta de franska smörproducenterna.
De hafva sina dagliga förbindelser med England, försända
sitt smör med alla lägenheter. Konsumenten finner mycket lättare
producenten utan de mellanhänder, hvilkas förnämsta inkomstkälla alltid
måste blifva att åstadkomma fluktuationer i priset. Ty det är nu en
gång så på de stora marknaderna, att spekulationen intränger på alla
områden. Men spekulationen kan icke röra sig med de små qvantiteterna,
utan måste hafva till sitt förfogande de största möjliga.

Detta åskådningssätt, som jag tror är rigtigt, leder mig till att
framhålla, att den för vår jordbruksnäring så vigtiga smörexporten icke
blir handhafd på det rätta sättet.

Våra grannar, danskarne, för hvilkas affärsskicklighet och förutseende
man måste hysa den största beundran, lära oss, att ett helt
annat tillvägagångssätt är det rigtiga.

De hafva redan för länge sedan inrättat en regelbunden statssubventionerad
linie emellan Esbjerg och Harwich. På denna linie gå
båtar tre gånger i veckan i begge rigtningarne. De hafva vidare
inrättat eu s. k. smörlinie från Köpenhamn till Hull, hvars ångare
afgå från hvardera ändpunkten två gånger i veckan, öfver dessa
linier går en väsentlig del af det sydsvenska smöret.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 96. 35

Man har ofta hört klagomål öfver att det svenska smöret skickas
till Danmark och sedan derifrån exporteras som danskt smör. Men
man gör sig sällan reda för hvad den verkliga orsaken härtill är, utan
skrifver det generelt på den svenska oföretagsamheten och danskarnes
energi. Häri ligger dock icke felet, utan snarare deri, att vi icke hafva
tillräckligt goda kommunikationer. Det är ju klart, att, när skåningarne
hafva fem lägenheter i veckan från danska platser, de hellre försända
sitt smör öfver Danmark än öfver Göteborg, som endast har två eller
egentligen blott en lägenhet i veckan. Lägger man dertill, att smöret
tillföres konsumenten öfver de danska linierna mycket snabbare än
öfver göteborgslinierna, och man vidare vet, att smöret förlorar i värde
för hvarje timme af dess existens, så må ingen undra öfver sydsvenskarnes
benägenhet att skicka smöret öfver de danska linierna. Med en
större qvantitet smör att afsätta torde producenten förlåtas, att han
framför allt tänker på huru han skall blifva af med sin vara och mindre
på det beklagliga i att han icke kan visa sin fosterlandskärlek genom
att sända smöret svenska vägar och under svenskt namn.

Beträffande expeditionssätt, magasinering och dylikt äro vi i allmänhet
bra mycket efter utlandet; särskildt. ger sig detta till känna i
anordningarne i våra hamnar. För smör och produkter af jordbruket,
kött, grönsaker och dylikt hafva väl ordnade omlastningsförhållanden
den allra största betydelse. Vi exportera från Sverige cirka 400,000
kilogram smör i veckan. Denna qvantitet är visserligen icke tillräckligt
stor för att uteslutande föda en ångbåtslinie, men den är, som jag
sedan skall visa, tillräckligt vigtig för att anses vara en god grund
för en utveckling af våra förbindelser, som skulle gagna äfven alla
andra industrier i mer eller mindre mån, i synnerhet den, som omfattar
afsättning af hel- och halffabrikat, d. v. s. de artiklar, hvarå nedlagts
ett mer betydande arbete.

Jag har tänkt mig, att man skulle kunna befrämja vår afsättning
i sammanhang med inrättande af en ångfärjelinie emellan skånsk hamn
och Liibeck och att leda smörexporten via Hamburgs frihamn till
England.

36 Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.

Genom besök hos de rederier, som trafikera linien Hamburg—
Grimsby och Hamburg— Harwich (London), har jag erfarit, att intet
hinder skulle möta att med dem afsluta årskontrakt, innefattande att
de mottaga från Sverige ankommande qvantiteter smör i så stor utsträckning
som helst samt att omedelbart och dagligen befordra dem
till England, der de likaledes genom aftal emellan jernvägsförvaltningarne
utan vidare besvär för afsändaren kunde befordras till afsättningsorten.

Kostnaden för transporten från Hamburgs frihamn och till engelsk
hamn uppgår till 7 å 8 shilling per ton. Öfverföringen från Liibecker
Bahnhof till frihamnen betingar cirka 1 shilling per ton. Frakten
emellan skånsk hamn och Hamburg, en distans af cirka 260 kilometer,
uppgår efter 6 öre per tonkilometer till 15 kronor och 60 öre, motsvarande
17 shilling, eller tillsammans från svensk hamn till engelsk
25 shilling per ton. Detta är det pris, som i regel betalas från Göteborg
till engelsk hamn för smöret, hvarvid dock är att märka den
betydande skilnad, som ligger deri, särskildt för smör, att varan endast
kan inträffa på afsättningsorten en gång i veckan, hvarigenom alla de
olägenheter, som jag ofvan anfört, uppkomma.

I samband med dessa dagliga kommunikationer emellan skånsk
och engelsk hamn föreslår jag inrättandet af dagliga smörtåg, utgående
från Storvik och genomlöpande landet öfver Krylbo och till den skånska
exporthamnen, samt att en uniform tariff, gällande för alla vägsträckor
å 75 öre per drittel, motsvarande 15 kronor per ton, skulle utgå för
transport af smöret från alla punkter på statens jernvägar till den
skånska exporthamnen, eller till Göteborg. Jag förutsätter nemligen,
att fortfarande såsom hittills en viss del af smörexporten skulle försiggå
med göteborgsbåtarne. De skulle åtnjuta samma förmåner.

Afgiften kunde lämpligen erläggas i form af frimärke för hvarje
drittel, omfattande kostnaden för hela vägsträckan från afsändningsorten
till engelsk hamn. Ett dylikt tillvägagångssätt skulle förekomma många
tidsödande omgångar med utfärdande af fraktbref, hvilket i vanliga fall
endast kan ske vid vissa tider på dygnet. Men en nödvändig följd
blefve ock, att man i engelska mottagningshamnarne upprättade kontor
med magasin för omhändertagande af varorna för deras försändande
till respektive adresser.

37

Motionär i Andra Kammaren, N:o 96.

Jag kan ej inse, hvarför man icke för en sådan specialartikel
som smör, som är begränsad till så enkla behandligssätt som att i
samma vagn transporteras ända fram till Hamburgs frihamn och sedermera
i afstängdt kylrum ombord å ångare, skulle kunna lika så väl
som för bref undgå att utfärda särskilda fraktbref annat än i sådana
fall, då dessa särskildt fordras.

Under antagande af att det uniforma portot å jernvägarne skulle
blifva kr. 13,50 per ton, motsvarande 15 shilling, så skulle hela transportkostnaden
uppgå till 40 shilling per ton eller kr. 1,80 per drittel, hvilket.
motsvarar 3,6 öre per kilogram eller omkring 1,5 öre per skålpund.

Det torde vara allom välbekant, med hvilken ifver man här i
landet, likasom i Danmark, sträfvat efter att höja smörets qvalitet och
att derigenom med fördel kunna konkurrera på den engelska marknaden
med produkter från Amerika och Australien. Månne ej den
metoden då vore rigtig att i första rummet beakta vigten af att få sin
vara i friskaste tillstånd och så fort som möjligt i konsumentens
händer.

Vi hafva sett, att fluktuationerna i noteringarne icke äro obetydliga
och att de i hvarje fall äro vida afsevärdare än 1,5 öre per skålpund.

Förutsatt att vårt smör genom att, såsom jag föreslagit, kunna
tillhandahållas på den engelska marknaden i bättre kondition, än såsom
nu sker, kunde betinga endast fem öre mera per skålpund, så skulle
denna omständighet tillföra landet en vinst af cirka 2 millioner kronor.

Men vida större betydelse skulle ett anordnande af kommunikationerna
bereda för smörexporten derigenom, att denna utan allt tvifvel
skulle raskare växa, än hvad som hittills skett, ty intet skäl finnes för
att vi icke borde kunna afsätta lika mycket smör som danskarne, och
ej heller betviflar jag, att vi, om vi sträfvade derefter, kunde producera
samma qvantitet.

Man har sagt, att tillbakagången i vår smörexport skulle bero
derpå, att vi i allt för hög grad sjelfva konsumera vårt smör.

38 Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.

För att bereda ett hjelpmedel häremot, ställer jag mitt i annan
motion väckta förslag om inrättande af förbättrade förbindelser till
Ryssland i samband med inrättande af ångfärjelinier till Tyskland, på
så sätt att vi derigenom, i likhet med hvad som sker i Danmark, beredde
oss tillfälle att från Östersjöprovinserna förvärfva billigt smör
för vår egen konsumtion och derigenom öka afsättningen af vårt eget.
Studerar man den danska statistiken, skall man finna, att sålunda försiggår
derstädes. Genom goda kommunikationer mellan Östersjöprovinserna
och Köpenhamn har man beredt en jemn tillförsel af smör
och derigenom möjlighet för ökad export af den egna varan. Och
detta är alldeles korrekt beträffande en sådan vara som smör, hvars
pris hufvudsakligast beror på den kondition, i hvilket det uppträder
på afsättningsorten. Det är derför icke naturligt att försända smör
allt för långa vägar, och figurligt taladt borde det smör, som produceras
i det inre af Ryssland, konsumeras i S:t Petersburg eller i Östersjöprovinserna,
och det smör, som derstädes produceras, konsumeras i
Sverige och Danmark, hvilka länders producerade smör borde afses
för exporten till England.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville
begära, att närmare utredning beträffande det nu
framlagda förslaget måtte verkställas på sätt Kongl.
Maj:t finner lämpligt, i syfte att genom förbättrade
kommunikationsanordningar och lättnad i jernvägstariflferna
vår smörexport måtte befrämjas.

G. O. Wallenberg.