Motioner i Andra Kammaren, N:o 94 (Motion 1893:94 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.

N:o 94.

Af herr A. Larson i Slättäng, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till ändring af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862.

Förlidet års lagtima Riksdag beslöt med anledning af tvenne i
ämnet väckta motioner (n:o 26 i Första Kammaren och n:o 90 i Andra
Kammaren) att i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, att ej
mindre för de hemman eller hemmansdelar, hvilka staten från enskilda
personer inköpt och förvandlat till kronoparker, än äfven för de jordbruksdomäner
eller de delar af sådana, af hvilka kronoparker blifvit
bildade, fyrktal skall med hänsyn till kommunalutskylders utgörande
påföras efter det belopp, som, derest bevillning för nämnda fastigheter
skulle enligt gällande bevillningsförordning utgå på grund af taxeringsvärdet,
svarar mot sådan bevillning.

Då Riksdagen sålunda såsom sin åsigt uttalat, att kommunalskatt
bör erläggas för de hemman och hemmansdelar, hvilka staten
från enskilda personer inköpt och förvandlat till kronoparker, samt för
de jordbruksdomäner eller de delar af sådana, af hvilka kronoparker
blifvit bildade, och då denna åsigt motiverats med hänvisning till de
betänkliga rubbningar i grunderna för den kommunala beskattningen
och i de enskilda kommunernas ekonomi, som de angifna formerna för

Molioner i Andra Kammaren, N:o 94. 19

kronoparkers bildande måste framkalla, så tillåter jag mig att fästa
Riksdagens uppmärksamhet på ett annat och liknande fall, hvilket äfven
torde tagas i betraktande vid en eventuel förändring af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet.

Under de senare årtiondena hafva för åtskilliga regementens
räkning stora jordområden inköpts till lägerplatser, exercis- och skjutfält.
För denna jord, för hvilken naturligtvis kommunalutskylder tidigare
erlagts, vägra åtminstone somliga regementen med stöd af ofvannämnda
§ 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet att
betala några kommunalutskylder. Elfsborgs regemente har exempelvis
alltsedan början af 1860-talet till utvidgning af sin mötesplats Fristads
hed inköpt det ena större jordområdet efter det andra, men har icke
sedan år 1876 kunnat förmås att betala några utskylder för sin inom
Fristads kommun egande jord. Saken har varit dragen under vederbörande
myndigheters pröfning, men enär för ifrågavarande mötesplats,
såsom tillhörig staten, bevillning icke erlades, och nådiga förordningen
om kommunalstyrelse på landet, enligt hvilken utgörandet af kommunalutskylder
i allmänhet betingades af den bevillning, som erlades till
staten, från denna regel gjorde undantag endast för visst slag af jordbruksfastighet,
och som mötesplats icke vore till jordbruksfastighet hänförlig,
kunde ingen ändring i det öfverklagade förhållandet beviljas.
Tilläggas bör, att Fristads kommun genom regementets vägran att betala
kommunalutskylder under åren 1877—90 gått förlustig en summa
af 1,444 kronor 59 öre.

Då Riksdagen, efter hvad jag ofvan erinrat, såsom sin åsigt uttalat,
att kommunalskatt bör erläggas för sådan statens jord, som är
afsedd till skogsbörd, torde det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att lagstiftningen ändras derhän, att äfven sådana oegentligheter,
som jag nu tagit mig friheten påpeka, med snaraste undanrödjas,
och detta desto mer som den jord, hvilken staten inköper till
lägerplatser och dylikt, i de allra flesta fall är belägen i trakter, der
goda kommunikationer finnas, och sålunda är af så pass stort värde,
att dess befrielse från kommunalutskylder kan blifva verkligt tryckande
för kommunens öfriga medlemmar.

På grund af hvad jag nu anfört, tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring af § 58 i förordningen om

Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, att för
den, fastighet, som staten genom expropriation eller
köp förvärfvat till lägerplats, exercis- eller skjutfält,
fyrktal skall med hänsyn till kommunalutskylders utgörande
påföras efter det belopp, som, derest bevillning
för nämnda fastighet skulle enligt gällande bevillningsförordning
utgå, på grund af taxeringsvärdet
svarar mot sådan bevillning.

Om remiss till lagutskottet anbålles vördsamt.

Skulle det af mig föreslagna skrifvelseförslaget ej anseB lämpligt
för det med motionen åsyftade ändamålet, torde utskottet vidtaga
nödiga förändringar.

Stockholm den 27 januari 1893.

Aug. Larson

från Elfsborgs län.