Motioner i Andra Kammaren, N:o 94

Motion 1891:94 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.

27

N:o 94.

Af herr A. Lilienberg, om upphäfvande af skyldigheten att till
hofrätt insända renoveradt exemplar af häradsrätts och
rådstufvurätts dombok.

Enligt 1734 års lag skulle underrätts dombok i sin helhet insändas
till hofrätten, men genom kongl. kungörelsen den 6 oktober 1848
gjordes häri den inskränkning, att endast de mål och ärenden, som
angå egande- eller nyttjanderätt till fast egendom, egoskilnad, delning
af jord, arf eller testamenten, skola införas i det exemplar af domboken,
som insändes. Emellertid qvarstår sålunda af renovationsskyldigheten
tillräckligt för att det, i synnerhet i de större domsagorna, skulle''medföra
en afsevärd lättnad, derest den kunde helt och hållet upphöra,
och jag föreställer mig, att sådant skulle kunna utan olägenhet ske.
Nya lagberedningen föreslår i sitt betänkande angående rättegångsväsendets
ombildning, att renovationsskyldigheten skulle upphöra, och
motiverar detta förslag sålunda: »Den ifrågavarande renovationsskyldigheten,
hvarmed ursprungligen synes hafva afsetts att kontrollera det
protokollen voro i komplett skick, men som för närvarande antagligen
har till ändamål att, om ett underrättsarkiv blefve förstördt, dock eg a
vissa vigtigare urkunder i behåll, medför naturligtvis rätt mycken kostnad
och äfven besvär för vederbörande underrätter. I öfverrätterna
samlas emellertid stora massor af dylika renovationer år från år, men
sällan eller nästan aldrig lärer det inträffa, att dessa protokoll i öfverrätterna
anlitas för vinnande af upplysningar, som icke lika väl kunnat
vinnas direkt hos underrätterna. Vid sådant förhållande kan det svårligen
anses vare sig lämpligt eller nödigt att för dylika undantagsfall

28

Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.

\

och endast för en eller annan enskild persons lättnad eller beqvämlighet
bibehålla en så pass kostsam och besvärlig- apparat. Det bör härvid
dessutom märkas, att genom de nya lagfarts- och inteckningsböckerna
lemnas förut saknade upplysningar om de förhållanden, som angå fast
egendom, och att i öfriga fall, der renovation af dombok skall ega
rum, fullt giltiga skäl att i dessa mer än i många andra lika vigtiga
rättegångsmål fordra renovation icke synas vara för banden. Ur de
nu antydda synpunkterna bör följaktligen renovationsskyldigheten, såsom
endast föranledande en myckenhet vanligen alldeles onyttigt skrifveri,
kunna utan våda eller olägenhet eftergifvas. Hvad kontrollen
öfver domböckernas fullständighet angår, synes den af justitiekansler en
och justitieombudsmannen vid de nästan årliga undersökningarna af
underrätternas arkiv utöfvade tillsyn i allmänhet vara till fyllest för att
förebygga oordningar i detta hänseende.»

Dessa skäl synas mig vara uttömmande, och jag vill endast tillägga
den erinran, att lagberedningen gått än längre, i det att den föreslagit,
att, derest ändring sökes i underrätts utslag, originalprotokollet skulle
med posten försändas till öfverrättcn för att der vara att tillgå.

1 sammanhang med upphäfvande af renovationsskyldigheten torde
jemväl böra upphäfvas skyldigheten för rådstufvurätten i Stockholm att
uppvisa sina domböcker färdiga. Och får jag på grund af hvad sålunda
blifvit anfördt föreslå, att Riksdagen behagade för sin del besluta,

att skyldigheten att till hofrätt insända renoveradt
exemplar af häradsrätts och rådstufvurätts dombok
och i sammanhang dermed skyldigheten för Stockholms
rådstufvurätt att i hofrätten färdiga uppvisa
sina domböcker upphäfves.

Jag anhåller om remiss till lagutskottet.

Stockholm den 22 januari 1891.

A. Lilienberg.

Stockholm, tryckt hoä K. L. Beckman, 1891.