Motioner i Andra Kammaren, N:o 93

Motion 1896:93 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.

9

N:o 93.

Af herrar N. Petersson i Runtorp och C. F. PeterSSOll i Dänningelanda,
om exporttull å jernmalm.

Vår export af jern och stål befinner sig sedan 1889 i ett högeligen
oroväckande aftagande. En af vårt lands mest betydande exportartiklar
synes vara på väg att alldeles hafva spelat ut sin rol. Nedanstående
tabell visar exportsiffrorna i summa för samtliga slag af jern
och stål under de senare åren.

År	1889	1890	1891	1892	1893	1894
Summa ton ...... Minskning ton. .	321,919 36,	284,843 )76 16,7	268,074 69 4,£	263,709 165 16,	247,655 354 2,6	245,010 45 ton.

Af ofvanstående tabell framgår, att vår export af jern och stål
på fem år aftagit med 76,909 ton eller i medeltal med 15,400 ton
årligen, hvilken minskning hufvudsakligen drabbar den förut vanliga
exportvaran stångjern.

Om denna nedgång fortsätter i samma skala äfven hädanefter,
skola vi, oaktadt vårt land vidt och bredt är kändt som ett af de
jernrikaste i Europa, ej mera exportera något stål och jern.

Det ärjgifvet att, då en af våra vigtigaste hufvudnäringar sålunda
aftager och småningom borttynar, ingenting annat kan återstå för våra
kraftigaste arbetare än den sorgliga emigrationen. >

Bih. till Rilcsd. Brot. 1890''. 1 Sami. 2 Afd. 2 Hand. 18 Höft.

2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.

En redogörelse för vid våra jernbruk anstälda arbetare ville i
detta fall säga mer än ord, men ledsamt nog är jag för närvarande
ur stånd att framlägga eu sådan. Det är dock en känd sak, att våra
jernbruk mer och mer nedläggas, och dess arbetare nödgas att lemna
sina hem för att i Amerika eller i de norrbottniska grufvorna söka sin
utkomst.

Jag kan icke finna någon mera betydande orsak till detta onda
än vår alltmer stigande export af jernmalm. Utländingen har funnit
det fördelaktigare att till lågt pris köpa råvaran för vårt berömda
svenska jern och sjelf förarbeta den tillsammans med sina ofta nog eljest
odugliga malmsorter än att som förut köpa.den relativt dyrare färdiga
produkten — vårt jern och stål.

Nedanstående tabell visar siffrorna i ton för vår export af jernmalm
sedan år 1887.

År	1887	1888	1889	1890	1891	1892	1893	1894
Summa ton .... Ökning ton ....	41,985 75,8	117,350 65 1,2	118,573 23 68,9	187,532 59 —13 minsk	174,144 388 145 ning.	320,071 ,927 163	484,020 ,949 350	S34,295 ,275 ton

Af denna öfversigt framgår, att vår jernmalmexport, som för närvarande
i rundt tal kan räknas för en million ton årligen, endast på
de senaste tio åren mer än tjugudubblafs.

Det säger sig sjelft, att den nytta vårt land i sin helhet har af
denna stora jernmalmexport, som under de kommande tio åren mycket
väl kan å nyo tiodubblas, om icke ändå mera, är i det hela temligen
obetydlig. Grufvefälten gifva visserligen arbete åt några tusen man
mera och statens jernvägar erhålla äfven ökade inkomster; men hufvudvinsten
går till de utländska köparne, deras mellanhänder samt till
utländska aktieegare i våra grufvefält eller i dit anlagda privatbanor.

Skola vi då stilla och tålmodigt åse, huru utländingen suger
must och merg ur vårt fosterland? Skola vi stillatigande tåla, att vårt
fosterland nästan likställes med en halfciviliserad koloni, hvarifrån utländiugen
för vrakpris kan hemta jernmalm i oändlighet för att gifva
sitt eget folk arbetet och vinsten af dess förarbetande till jern- och
stålvaror, hvilka vi sedan sjelfva för dyrt pris ofta måste återinköpa?

Motioner i Andra Kammaren, N:o 93. 11

En livar torde lätt inse, att långt ifrån allt i detta afseende är som
sig bör.

Frågan har visserligen förut vid 1889 års riksdag förelagts i
motioner af herrar Reuterswärd och de Laval. På grund af flera
orsaker, hvilka dock numera icke förefinnas, blef saken då afslagen.
Landets verkliga behof af en måttlig exporttull å jernmalm låg då
icke heller i så öppen dag som nu, hvilket äfven framgår af ofvan
anförda, jemförelsevis stora jern- och stålexport’ för 1889.

Det ligger i sjelfva verket mycket nära till hands att inse, att
en måttlig exporttull å jernmalm måste göra eu flerfaldig nytta. Dels
erhåller statskassan årligen millioner i inkomst; dels kan en måttlig
exporttull på jernmalm icke annat än på det kraftigaste befrämja återuppblomstringen
af vår inhemska, nu så djupt sjunkna jerniudustri
och sålunda genom att gifva arbete hindra emigration. Vi få derför
vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville besluta att åsätta jernmalm
en exporttull af två kronor per ton.

Stockholm den 27 januari 1896.

Nils Petersson

i Runtorp.

C. F. Petersson

i Dämiingelanda.