Motioner i Andra Kammaren, N:o 93

Motion 1890:93 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.

1

K:o 93.

Af herr P. Stockman, om upphäfvande af frälseränteegares rätt
att tilläsa sig skattejord.

Ehuru bördsrätten långt för detta blifvit afskaffad och de räntor som
vidlåda skattefrälsehemman äro, der sådant hittills kunnat ske, af staten
inlösta, qvarstår likväl ännu för egarne af frälseskatte] ord den otidsenliga
bestämmelsen i 4:de kapitlet jordabalken derom att frälseränteegaren har
rättighet tilläsa sig skattejord som säljes, om han inom viss tid gör sitt lösningsanspråk
gällande. Med ett sådant lagstadgande, under förhållanden, då
man söker göra all jord lika i afseende på olägenheter och bördor, äro egarne
af frälseskatte]orden naturligtvis missnöjda; och om än den invändningen
häremot skulle kunna göras, att stadgandet afser jordens och räntans förenande
i eu hand, så torde dock få erinras, det hinder icke möter deremot
att från jordegaren sålunda inköpt frälseränta kan å nyo försäljas till en
och jorden till en annan. På detta sätt kommer den ifrågavarande bestämmelsen
att i verkligheten blifva utan all betydelse, i händelse den skall qvarstå
i ändamål att förekomma eganderättens spridning.

Genom beslutet att till statsverket inlösa skattefrälsehemmans räntor
har lösningsrätten till sådan fastighet försvunnit af sig sjelf; och egare till
jord af denna natur har i följd af grundskatteafskrifningen kommit i vida
tryggare och bättre ställning än innehafvare af frälseskatte] orden.

Under antagande att tiden nu vore inne för undanrödjande af förutBih.
till Riksd. Prof. 1890. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 14 Käft. l

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.

nämnda lösningsrätt och. att egare af frälseskatte!’ höra blifva i denna del
likstälda med dem som innehafva skattefrälsejord, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta att allt hvad
lag och författningar innehålla om rättighet för egare
till frälseränta att till sig lösa skattejord, som säljes,
skall upphöra att gälla.

Stockholm den 25 januari 1890.

Patrik Stockman.

tf:o 94.

Af herr K. E. Holmgren, om ändracl lydelse af §§ 6 och 13
riksdagsordningen.

Ehuru frågan om representationsrätten mellan städerna och landsbygden
vid flera föregående riksdagar och senast vid sistlidne riksdag varit
under behandling utan att nå sin lösning, vågar undertecknad å nyo draga
denna fråga under Riksdagens pröfning. Bland de förslag, som i detta syfte
varit väckta, har intet vunnit så stor anslutning som det af 1888 års
konstitutionsutskott utarbetade och vid 1889 års riksdag å nyo upptagna betänkande
n:o 1, hvari föreslås fixering af riksdagsmännens antal så väl i
Första som Andra Kammaren, hvilken grundlagsändring antogs af Andra
Kammaren med stor majoritet, men afslogs af Första Kammaren med en
majoritet af endast 10 röster.