Motioner i Andra Kammaren, N:o 92

Motion 1891:92 Andra kammaren

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.

N:o 92.

Af herr E. A. Zotterman och herr C. J. Jakobson, om utbytande
af folkskolelärares rätt till kofoder mot visst penning ebelopp.

I kong''!, kungörelsen den 20 januari 1882 angående aflöning åt
lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor § 1 mom. 3, jemfördt med
mom. 1 i samma §, heter det bland annat, att åt ordinarie lärare eller
lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium
blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, hör anskaffas
sommarbete och vinterfoder för en ko, eller ock, der lokala eller andra
förhållanden sådant förhindra, minst värdet af 31 kubikfot 5 kannor
(8 hektoliter 24,355 liter) spanmål af förenämnda sädesslag i ersättning
lemnas. Med anledning af Riksdagens underdåniga hemställan blef
denna bestämmelse genom kong!, kungörelsen den 5 juni 1885 mom.

2 till ordalydelsen förändrad sålunda:----— »eller ock, der

hinder eller svårigheter af lokala eller andra förhållanden derför mötte»
— — — — — och genom kongl. kungörelsen den 25 maj 1888 utbötos
siffrorna »31 kubikfot 5 kannor (8 hektoliter 24,355 liter)» mot
siffrorna »8 hektoliter och 25 liter».

Nu är det allmänt känd!, att dessa bestämmelser angående sommarbete
och vinterfoder in natura för skollärarens ko eller dessa
naturaförmåners ersättande med» ett visst penningebelopp gifvit orsak
till rätt talrika strider mellan skollärare och församlingar samt laga
besvär från den ena eller den andra partens sida, till och med från
bådadera. Att en sådan strid är i flera afseenden att beklaga, särskilt
med afseende på folkskoleundervisningens jemna gång och ut -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.

23

veckling, det torde vara uppenbart. Ur synpunkten af folkskolans
egna intresse synes det derför vara af behofvet påkalladt, att orsakerna
till striderna i detta fall borttagas, och att ett bestämdt lagstadgande
åstadkommes.

Som det vill synas, torde då önskan om sommarbetets och kofodrets
utgående in natura böra vika för en bestämmelse om ett penningebelopp
såsom ersättning för dessa förmåner.

Då framställer sig den frågan, huru stort detta ersättningsbelopp bör
vara. Här står man verkligen inför eu fråga, som, med afseende på
den utsträckning vårt land har, framkallar temligen olika svar. Under
det man i vissa delar af södra Sverige anser 100 kronor vara ett
någorlunda godkänbart belopp, anser man i vissa delar af det norra
Sverige, att de nämnda förmånerna in natura motsvara i värde icke
mindre än 200 kronor.

Vill man som ledning för sitt omdöme i denna fråga lägga några
af de hittills efter i laga ordning gjorda besvär träffade överenskommelser
eller gifna utslag, så finner man, att Vanstads församling i
Malmöhus län den 23 december 1889 enhälligt beslutade att såsom
hittills lemna läraren in natura vinterföda för en ko, utgörande 32
centner hö, 32 centner halm samt 24 kronor för sommarbete; att Åhus
församling bifallit lärarens anhållan om 100 kronors ersättning i stället
för kofoder; att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Östergötlands
län utslag den 14 september 1889, faststäldt genom Kongl.
Maj ds nådiga utslag den 24 oktober 1890, läraren i Kristbergs församling
tillerkänts kofoder in natura med 1,020 kilogram hö och
1,020 kilogram halm eller ock dess värde efter markegång samt 12
kronor i ersättning för sommarbete, eftersom sådant kunde för denna
summa der anskaffas; att läraren vid Stjärte folkskola i Gudmundrå
församling, hvilken vid kyrkostämma begärde att från och med år
1889 få i stället för 100 kronor uppbära kofodret in natura samt att
blifva försedd med ladugård och kofoderlada, genom länsstyrelsens,
kammarkollegii och Kongl. Majds samstämmiga utslag fått denna sin
begäran afslagen af det skäl, att »med afseende på hvad i målet förekommer
svårighet måste anses möta för Gudmundrå församling att
åt klaganden anskaffa kofoder in natura».

Det vill af allt detta framgå, som att 100 kronor vore att betrakta
såsom det belopp, hvilket i allmänhet anses såsom full ersättning åt
folkskoleläraren för sommarbete och vinterfoder för en ko. Men då
syftet med det lagstadgande, hvarom nu är fråga, antagligast afser att
bereda folkskoleläraren eller lärarinnan tillgång till behöflig mjölk, ej

24

Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.

blott under en viss del af året, utan fast mer för hela året, och då det,
enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, är omöjligt att med ett
kofoder af lägre värde än minst 120 kronor per år åstadkomma åt
läraren daglig mjölktillgång under hela året, så borde det lämpliga
ersättningsbeloppet sättas till minst 120 kronor per år.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt våga vi härmed anhålla,

det Riksdagen ville besluta sådan ändring uti § 1
mom. 2 af kong!, kungörelsen den 25 maj 1888 angående
aflöning åt lärare och lärarinnor vid folk- och
småskolor, att bestämmelsen om att åt ordinarie folkskolelärare
och lärarinna bör af skoldistriktet anskaffas
sommarbete och vinterfoder för en ko in natura må
utgå, och att i dess ställe stadgas, att ersättningen
för dessa naturaförmåner måtte bestämmas till 120
kronor per år eller åtminstone till minst 100 kronor
för samma tid.

Stockholm den 28 januari 1891.

E. A, Zotterman.

C. J. Jakobson.