Motioner i Andra Kammaren, N:o ,92 (Motion 1876:92 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o ,92.

N:0 92.

Af Herr Ivar Månsson: Om skrifvelse till Kong!, Maj:t med anhållan
om afskaffande af s. k. biskopsmössor, biskopskåpor m. m.

Vid den lutherska lärans införande i vårt land var det säkerligen
nödvändigt bibehålla en del utaf de katolska sedvanorna för att lättare vinna
det egentliga och stora målet. Dessa då bibehållna bruk bestodo hufvudsakligen
i biskopars och prestera klädedrägt vid sina tjänsters utöfvande.
Jag är förvissad om att de utmärkte män, som införde den kristna läran,
ej lade någon vigt eller betydelse vid dessa biskops- och messkruder, utan
ansågo dem, såsom oskadliga för sjelfva saken, höra bibehållas för att ej
för mycket bryta mot forna vanor och ceremonier. Eu utaf de yppersta
prestmännen på den tiden yttrade, när den första svenska messboken utkom:
“att messekläder vore antagne och behållne för de oförståndigas skull, hvilka
borde hafva något för ögonen, hvaraf de kunde dömma om sakens höga vigt
som förhänder hades.“ Konung Carl den nionde yttrade på ett möte i Örebro:
“att han ansåg messeskruden såsom en sed, den påfven lånt af Gamla Testamentets
levitiska gudstjenst.“

Emellertid hafva under tidernas iopp åtskilliga af dessa påpiska qvarlefvor
blifvit afskaffade, och i detta syfte togs antagligen det största steg
af senaste prestmöte, då detta beslöt afskaffande af biskopsskruden, till
följd hvaraf dock ingen åtgärd från regeringen afhörts, måhända med anledning
deraf, att ej kyrkomötet beslutit äfven om afskaffandet af messeskruden,
hvilka klädedrägter rättast böra följas åt till något riksmuseum,
der de lämpligast må få sin plats.

Jag vill derför nu till Riksdagen göra framställning om huruvida det
ej vore i sin ordning och med tidsandan fullt öfverensstämmande att afskaffa
så väl biskoparnes särskilda kyrkoskrud som messkruden. Ingen lärer väl
inom vår kyrka anse, att i dessa skruder ligger någon högre betydelse; nej
tvärtom äro de i nuvarande tid föremål för åtlöje och mången gång störande
för den all varliga uppmärksamheten.

På grund af hvad jag nu anfört och med åberopande af de skäl, som
vid kyrkomötet i detta ärende blifvit anförda, vågar jag härmed vördsamt
föreslå,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga åtgärder
för att braket af biskopsmössor, biskopskåpor och s. k.
korkåpor samt messkruden måtte inom vår svenska kyrka
afskaffa^.

Stockholm den 29 Januari 1876.

Ivar Månsson.

N:o 93.

Af Friherre C. E. Fock: Om statsanslag för pedagogiens i Falköping
uppflyttning till treklassigt elementarläroverk.

Redan år 1859 aflät konsistorium i Skara till magistraten i Falköping
en skrifvelse, hvaruti nämnda myndighet, angifvande behofvet af pedagogiens
i Falköping uppflyttning till treklassigt elementarläroverk, frarastälde förfrågan,
huruvida staden ville åtaga sig den med en sådan uppflyttning förenade
skyldighet att på egen bekostnad låta uppbygga för ändamålet lämpligt läroverkshus.
Med anledning häraf uppfördes under de närmast derpå följande
åren ett rymligt skolhus, innehållande, förutom fyra ljusa, större lärosalar,
fyra ram och kök såsom bostad åt rektor; likaså uppfördes i särskilda byggnader
behöfliga uthus, allt på kommunens bekostnad. Härmed afstannade
dock, jag vet ej af hvilken anledning, saken för den gången.

Under de senast förflutna 15 åren har antalet invånare i staden Falköping
nästan fördubblats och utgör för närvarande omkring 2,100. Isamma
mån staden tillväxt i storlek, har äfven antalet lärjungar vid pedagogien
ökats, och'' uppgick under sistlidne hösttermin till 44. Närmast föregående
vårtermin bevistades läroanstalten af 38 lärjungar, bland hvilka 13 vid
terminens slut lemnade skolan för att afgå till annat läroverk eller till yrkena.
Följaktligen blefvo under nästlidne hösttermin 19 nya elever inskrift^ vid
läroverket. Det är lätt att förutse att, om, såsom ganska sannolikt är
lärjungarnes antal sålunda fortfar att i betydlig grad för hvarje år tillväxa^