Motioner i Andra Kammaren, N:o 91

Motion 1890:91 Andra kammaren

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 91.

N:o 91.

Af friherre C. Carlson Bonde, om ändrad lydelse af §§ 6 och 13
riksdagsordningen.

Vid senast församlade Riksdag både konstitutionsutskottet, begagnande
sig af sin rätt att bos Riksdagen föreslå de ändringar som det
anser »högst nödiga och nyttiga», föreslagit vissa ändringar i § 6 och
§ 13 af Riksdagsordningen för att derigenom dels fixera antalet ledamöter
af riksdagens båda kamrar, dels ock förebygga att förhållandet
mellan städernas och landsortens representanter i Andra Kammaren för
framtiden skulle komma att ställa sig allt för olika mot det närvarande.
Inom Andra Kammaren mottogs förslaget af en stor majoritet med
bifall, hvaremot den första med en obetydlig röstöfvervigt förkastade
förslaget. Under den uti båda kamrarne förda diskussionen framhölls
utaf åtskilliga talare ej allenast den stora betydelsen af detta förslag
utan äfven nödvändigheten deraf att beslut fattades under den nu
pågående treårsperioden för att under den nästkommande kunna blifva
definitift antaget, då förhållandet mellan stads- och landsrepresentanter
så hastigt förändras, att återställandet af en lämplig proportion för
hvarje kommande treårsperiod måste blifva svårare. Att nu upprepa
alla de talande skäl, som under diskussionen anfördes och hvilka återfinnas
uti Riksdagens protokoll, torde vara öfverflödigt, utan må det vara
tillräckligt att hänvisa såväl till diskussionen som konstitutionsutskottets
utlåtande i ämnet, och får jag på grund häraf föreslå, att Riksdagen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 91.

1

lo

måtte till hyllande i grundlagsenlig ordning antaga följande förslag
till förändrad lydelse af riksdagsordningen:

§ 6.

1. Första Kammaren skall bestå af etthundrafemtio
ledamöter, hvilka för en tid af nio år utses
af landstingen och stadsfullmäktige i de städer som
ej i landsting deltaga. Hvarje landstingsområde och
sådan stad, som nn är nämnd, utgör en valkrets, för
hvilken efter folkmängden inom dess område, väljes
eu riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en
etthundrafemtiondedel af rikets folkmängd.

2. För valkrets, som har mindre folkmängd än
i mom. 1 säges, väljes dock eu riksdagsman.

3. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning
af stadgandet i mom. 1 och 2 bör utses,
icke uppgår till etthundrafemtio, skola för ernående
af detta antal, de valkretsar livilkas folkmängd mest
öfverskjuter det tal, som enligt mom. 1 är bestämmande
för riksdagsmännens antal inom valkretsarne,
vara berättigade att hvardera välja ytterligare eu
riksdagsman.

4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt
ofvan angifna grunder, egen utse, bestämmes hvart
nionde år af Konungen; och skall vid tillämpning af
den sålunda fastställa ordningen iakttagas, att inskränkning
icke sker i vald riksdagsmans rätt att
under loreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

5. Upphör stad att i landsting deltaga under
den tid, för hvilken den af Konungen faststälda ordningen
är gällande, inträder stadens rätt att utse
riksdagsman dock icke förr, än ledighet uppstår i
den valkrets staden förut tillhört.

§ 13.

1. Andra Kammaren skall bestå af tvåhundratjugufem
ledamöter, deraf etthundrafemtio för landet

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 91.

och. sjuttiofem för städerna. Dessa ledamöter väljas
för en tid af tre år, räknade från och med januari
månads början året näst efter det under hvithet valet
skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval
äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga
en riksdagsman. Understiger domsagornas antal etthundrafemtio,
skola för ernående af det bestämda
antalet riksdagsmän de folkrikaste domsagorna, så
vidt ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som
hvardera välja en riksdagsman. Ofverstiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, i mån sådant
erfordras, angränsande domsagor, som hafva minsta
folkmängd, förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller
ofverstiger en sjuttiofemtedel af folkmängden i rikets
alla städer, väljes efter stadens folkmängd en riksdagsman
för hvarje fullt tal, motsvarande en sjuttiofemtedel
af städernas folkmängd. Städer med
mindre folkmängd än nu är sagdt ordnas, så vidt
lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som
med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman,
erfordras för uppnående af det i mom. 1 föres
kr i fria antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock
riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer,
hvilkas folkmängd berättigar dem att utan förening
med annan stad välja riksdagsman, bestämmes, efter
ofvan angifna grunder hvart nionde år af Konungen.
Den ordning, som sålunda fastställes, vinner tillämpning
vid de val, hvilka näst derefter enligt § 15 mom.
1 skola ega rum. Köping eller annat samhälle, som
erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval
fortfarande till landet till dess ny valkretsindelning
varder faststäld.

Stockholm den 25 januari 1890.

Carl Carlson Bonde.