Motioner i Andra Kammaren, N:o 90

Motion 1897:90 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 90.

7

tf:o 90.

Af herr JT. JÖ11SS011 i Gammalstorp, om upphörande af tullen å
Icaffe.

I den man som skyddssystemet utvecklats, hafva naturligen frihandelsperiodens
så kallade finanstullar blifvit allt mer otidsenliga. Deras syfte
var att bereda staten behöfliga inkomster, och normen för väljande af de
artiklar, som skulle tullbeläggas, var en helt annan än fallet är med de
verkliga skyddstullarna. Man tog då den artikel, som på samma gång
tålde en tullbeskattning och derjemte rönte en så stor förbrukning, att en
tullsats derå inbragte större summor åt statsverket. Vid åsättande af
skyddstullar går man deremot ut från att endast sådana artiklar böra tullbeläggas,
hvilkas producerande äro för landet naturliga näringar, eller
hvilkas tillverkning kan uppammas under hägnet af ett väl afvägt skydd.

Skyddstullarne afse alltså icke i främsta rummet att bereda staten
ökade inkomster. Men i enlighet med förhållandenas natur medföra de
äfven denna fördel, och det tills vidare i en grad, som gjort statens finanser
mycket lysande. Yårt skyddssystem torde då stå på den punkt, att en
reformering kan och bör ske af sådana så kallade finanstullar, genom hvilka
väl inkomster beredas statsverket, men hvilka äro åsätta sådana artiklar,
som ej kunna inom landet produceras, hvarigenom dessa tullar icke heller
i ringaste män verka skyddande för svensk näring.

En sådan tullsats är den å kaffe.

Utgörande för närvarande 12 öre pr kilo, ökar denna tullsats i synnerhet
de fattiges utgifter icke oväsentligt. Kaffe torde nemligen icke minst i de
fattiges hem numera vara en af nödvändighetsartiklarna, hvilken det är
orättvist att fördyra, då statskassan numera icke torde vara i behof af den
inkomst af något (ifver 2 millioner kronor årligen, hvilken kaffetullen medför,
och då genom densamma icke någon svensk näring skyddas. Det är ock
oförenligt med det skyddsvänliga systemets principer — af hvilka en af de
vigtigaste är att förbättra de arbetande klassernas ställning i ekonomiskt

8

Motioner i Andra Kamma! en, N:o 90.

och annat afseende — att onödigtvis genom tullar fördyra folkets förbrukningsartiklar.
Der tullarna icke skydda svensk näring och svenskt arbete, ligger
det i skyddssystemets både syfte och intresse att borttaga dem eller, der
de skulle behöfvas för statsinkomsterna, lägga dem på sådana artiklar,
hvilkas importerande utifrån rent af hindrar eller förlamar uppblomstringen
af en inhemsk näringsgren.

Genom den prisnedsättning å kaffe, som ett borttagande af kaffetullen
skulle medföra, skulle desslikes den fördelen vinnas, att förbrukning af helt
visst icke sällan för helsan vida skadligare surrogat skulle aftaga.

Jag tager mig derför friheten vördsamt föreslå,

att Riksdagen behagade besluta kaffetullens upphörande
från och med den 1 januari 1898.

Stockholm den 21 januari 1897.

Nils Jönsson.

I förestående motion instämma

J. Bengtsson.	C. G. Bergendahl.	Sten Nordström.
Olof Persson.	Sv. Arnoldsson.	Elof Nilsson.
Axel Carlsson i Hede.	B. Dahlgren.	C. J. Jakobson.
Pehr Andreasson	Anders Olsson	L. P. Mullmin.
i Tunge.	i Tyllered. •
A. Emil Baaz.	And. Andersson	C. E. Johansson
	från Backgården.	i Berga.
Oskar Eric/cson.	Joh:s Nilsson.	J. P. Zakrisson.
W. Bengtsson.	Joh. Sjöberg. G. F. Petersson i Dänningelanda.	Carl Johansson.