Motioner i Andra Kammaren, N:o 8 (Motion 1894:8 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.

N:o 8.

Af herr A. Y. Ljungman, om beviljande af ett ordinarie anslag
af 8,000 kronor för anställande af två fiskeriinspektörer
för vissa läns hafsfisken m. m.

Vid 1889 års riksdag höjdes på grund af hemställan från Kongl.
Maj:t det förutvarande anslaget å ordinarie stat till »fiskerinäringens
understöd^ från 17,600 kronor till 42,000 kronor, under uttalande af att,
»i betraktande af den stora betydelse, särskildt nordsjöfisket under de
senare åren erhållit, kunde det belopp, hvarmed Kongl. Maj:t funnit
anslagstiteln böra ökas, icke anses för högt». Fyra år hafva emellertid
sedan dess förflutit, och hafsfisket vid rikets vestra kust har derunder
än ytterligare utvecklats, på samma gång som det i allt mer trängande
grad kommit i behof af en lika länge eftertraktad som fullständigt saknad
omvårdnad från det allmännas sida; men den vid det ökade anslagets
beviljande antydda verksamheten till samma fiskes förkofran har
uteblifvit och ökningen i anslaget till största delen hamnat i sjette hufvudtitelns
besparingsfond för »besparingar å anslagen till jordbruket,
handeln och näringarne» eller användts för sådant, som antingen icke
har med fiskerinäringens höjande att beställa eller ock lämpligast bort
helt och hållet åsidosättas. Då nu detta sorgliga förhållande synbarligen
har sin orsak hufvudsakligast i den så synnerligt underhaltiga beskaffenheten
af den befintliga fiskeriadministrationen och icke står att
hjelpa på annat sätt än genom en fullständig omorganisation af denna
efter de bästa föredömen, utlandet har att bjuda på; så har man äfven
från bohuslänska skärgården under år 1891 sökt åvägabringa en sådan

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.

omorganisation genom att hos Kongl. Maj:t anhålla om inrättande, i
öfverensstämmelse med Göteborgs och Bohus läns landstings hemställan
åren 1882 och 1884, af en särskild, med tillämpning af sjelfstyrelsegrundsatsen,
kollegialt anordnad men oaflönad fisker istyr el se efter i väsentlig
män skotskt och holländskt mönster för bohuslänska hafsfiskebedriftens
representativa administration, hvilken anhållan derefter 1891
af samma landsting förordats. Obestridligt torde ock vara, att, skall
en dugande offentlig verksamhet till främjande af rikets största och
mest betydande fiskebedrift åstadkommas, så måste man först hafva
ett näringen representerande organ för denna verksamhet, som förmår
på ett tillfredsställande sätt handhafva densamma och som naturligen
äfven måste vara afpassadt efter det bohuslänska hafsfiskets egendomliga
samt med handel, sjöfart och industri vida mer än med rikets öfriga
fiskerier öfverensstämmande beskaffenhet (Bohuslänska hafsfiskets administration
hör derför fortfarande helt rigtigt och har äfven ständigt
hört under kommerskollegium och icke under den landtbrukets administration
handhafvande särskilda myndigheten, ett förhållande, som man
i Bohuslän är ytterst angelägen om icke måtte rubbas).

Kostnaderna för den önskade representationen för handhafvandet
af bohuslänska hafsfiskebedriftens offentliga omvårdnad behöfva alls
icke kräfva högre belopp än de, som nu utgå, utan är det i beskaffenheten
och verkningarne af nämnda omvårdnad, som företrädet framför
den befintliga fiskeriadministrationen komme att ligga.

För särskildt bohuslänska skärgården är en dylik tingens utveckling
så mycket mer behöflig, som »det yppade ymniga sillfisket» derstädes
är periodiskt och efter några få årtiondens förlopp kommer att
upphöra, hvadan det är af nöden, både att, under den tid fisket varar,
snabbt och kraftigt tillgodogöra sig de förvärfsmöjligheter, det erbjuder,
och att under nämnda tid utveckla näringslifvet och den ekonomiska
ställningen i samma skärgård derhän, att befolkningen vid fiskeperiodens
slut kan motstå den då inträffande krisen, utan att, såsom
förut vid liknande händelser egt rum, nedstörtas i djupaste fattigdom
och elände.

Fn ändring i de bestående förhållandena i fråga om bohuslänska
hafsfiskebedriftens administration är dessutom så mycket mer af behofvet
påkallad, som samma förhållanden icke erbjuda den för näringsutvecklingen
nödiga tryggheten, utan tvärtom förete både sorgliga och
allt för talrika bevis på huru stora förluster beredts näringsidkarne i
följd af nämnda administrations brister och huru fiskeriidkarnes sträfvande]!
försvårats eller tillintetgjorts samt huru kapitalet afhållits från

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.

att söka tillräcklig användning i näringen genom administrationens åtgöranden.

Det behöfver såsom exempel härå blott påpekas, hurusom man i
bohuslänska skärgården med knapp nöd undgick en af den befintliga
fiskeriadministrationen påyrkad ordningsstadga för sillfisket med straffbestämmelser,
som i flera fall för ett notlag kunde uppgå ända till
96,000 kronor, och med en föreslagen magt åt fiskeritillsyningsmannen,
som långt öfversteg all rimlighets gränser, och huru nödvändiga åtgärder
motarbetats, under det att gynnade affärsmän i städerna understödts
i sträfvandet att tillintetgöra medtäflarne i skärgården, o. s. v. Bohuslänska
skärgårdens fiskeriidkare behöfva ock den önskade representationen
för näringen hufvudsakligast för att erhålla ett välbehöfligt skydd
emot åtgärder af för samma skärgårds bästa synnerligt vådlig beskaffenhet-
Erfarenheten från Skoband och Nederländerna ådagalägger
ock af hvilken ofantlig betydelse det varit till fromma för hafsfiskets
utveckling att ega en näringen representerande kollegial fiskeristju-else
af aktningsbjudande och hederlig beskaffenhet för den offentliga fiskeriadministrationens
utöfning.

Under förra århundradets sillfiskeperiod utarbetades och öfverlemnades
den 8 juli 1765 af Riksdagens ordinarie fiskeriutskott ett förslag
till en representativ »direktion> för bohuslänska hafsfiskets administration,
hvilket förslag dock i följd af dess brister ej blef bifallet.

Redan 1883 hemstäldes af den 1881 tillförordnade kongl. komitén
för fiskerilagstiftningens omarbetning och fiskeriadministrationens
omorganisation om ökandet af antalet ordinarie fiskeritjenstemän i riket,
och tillstyrktes detta dess förslag af nära nog samtliga länsstyrelser
och landsting. Klart är nemligen att man för fisket liksom för landtbruket
behöfver ett antal personer, som kunna helt och hållet egna
sig åt den offentliga vården om fiskerinäringen samt tillhandagå de
fiskeriidkare med råd och biträde, som deraf äro i behof. Sådana personer
äro, till följd af fiskebedriftens både större betydenhet och egendomliga
art, företrädesvis af nöden med hänsyn till de så kallade eröfrade
provinsernas hafsfisken, hvarför här äfven skall framläggas ett
förslag till tvenne sådana personers anställning för nämnda fisken,
fastän väl knappast någon förhoppning finnes derom, att Riksdagen
skall på grund af enskild motionärs framställning bevilja anslag till
aflöning åt nya tjenstemän å ordinarie stat, och fastän dylika tjenstemäns
anställning måste, i jemförelse med en tidsenlig representation
för fiskerinäringen, hållas för en angelägenhet af mycket underordnad
betydelse. Dessa två fiskeritjenstemän borde benämnas fiskeriinspektörer

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.

och undfå samma löneförmåner och liknande ställning som de, hvilka
tillerkänts fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen; och kan, på det att
statsutgifterna ej må ökas, anslaget till »fiskerinäringens understöd» i
händelse af bifall för ändamålets vinnande minskas med motsvarande
belopp.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning till den
från trycket utgifna fullständiga utredningen i ämnet får jag alltså
hemställa,

det måtte Riksdagen dels i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för
åvägabringandet af en tidsenlig representativ administration
af hafsfiskebedriften vid rikets vestra och
södra kuster, dels ock uppföra ett anslag å ordinarie
stat af 8,000 kronor för anställande af två fiskeriinspektörer,
den ene för Göteborgs och Bohus läns
och den andre för Hallands, Malmöhus’, Kristianstads
och Blekinge läns hafsfisken.

Stockholm den 18 januari 1894.

Axel Vilh. Ljungman.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.

J J

Bilaga.

Till Konungen!

Uti särskilda underdåniga ansökningar hafva dels riksdagsmannen
i Andra Kammaren, filosofie doktorn A. V. Ljungman, dels talrika fiskeriidkare
uti flera af Bohusläns större fiskelägen hos Eders Kongl. Maj:t
hemstält derom l:o) att det förslag till ordnande af bohuslänska hafsfiskets
administration, som den 14 november 1890 af kongl. landtbruksstyrelsen
ingifvits till Eders Kongl. Maj:t, icke måtte vinna Eders Kongl.
Maj:ts bifall, och 2:o) att för handhafvandet af samma administration
måtte i stället för den nuvarande fiskeritillsyningsmannainstitutionen,
på sätt Göteborgs och Bohus läns landsting redan 1882 i underdånighet
anhållit, inrättas en särskild fiskeristyrelse, till hvars förfogande
för ändamålets vinnande skulle ställas en viss bestämd andel af det
utaf Riksdagen till fiskerinäringens understöd beviljade anslaget, hvarjemte
nämnde fiskeriidkare derutöfver särskilt hemstält om 3:o) bohuslänska
hafsfiskebedriftens och skärgårdens kraftiga främjande genom
åvägabringandet af förbättrad samfärdsel såväl inom nämnda skärgård
som mellan densamma och det inre landet. Båda ansökningarna äro
nu i tryck tillgängliga, och har den från fiskelägena härrörande af dem
äfven varit offentliggjord uti flera af länets tidningar samt under den
senast förflutna sommaren utgjort föremål för en liflig dryftning i
dessa, hvarförutom ansökningarna den 23 sistlidne september blifvit
af länets landsting i hufvudsak tillstyrkta.

Den stora betydelse, de ifrågavarande till Eders Kongl. Maj:t ingifna
framställningarnas förslag obestridligen innebära, i förening med
det oförnekliga behofvet af att bohuslänska hafsfiskebedriften och skär -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.

gården måtte, i öfverensstämmelse med hvad under liknande förhållanden
eger rum i utlandet, undfå en nämnda bedrifts ekonomiska betydenhet
mer motsvarande omvårdnad från det allmännas sida, än hittills
kommit dem till del, mana äfven Orusts och Tjörns fiskeriförening att
i djupaste underdånighet inför Eders Kongl. Maj:t framföra den för
fiskeribedriften mest betydande delens af samma skärgård önskningar
med hänsyn till dessa förslag.

Genom alla europeiska länder med högre utveckladt näringslif
går sedan eu längre tid till baka en allt starkare vardande strömning
till förmån för samma näringslifs främjande medelst förbättrad administration
af sådan beskaffenhet, att näringsidkarne genom en representativ
organisation af densamma sjelfva få så stor andel deri, att denna
administration i verkligheten varder ett slags sjelfstyrélse. Denna strömning
har i utlandet föranledt inrättandet af handels-, industri- och
landtbrukskamrar m. fl. sådana anstalter af stor betydelse för näringarnas
administration, och äfven i Sverige har en liknande uppfattning
medfört hushållningssällskapens inrättande och understödjande af staten
samt stadgandet af den bestämmelse uti § 2 af förordningen om landsting
den 21 mars 1862, enligt hvilken landsting äfven skulle tillkomma
att »rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter,
hvilka afse den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars
utveckling». Grundsatsen att näringarna böra administreras hufvudsakligast
»genom sjelfstyrelse och sjelfverksamhet i orterna» är sålunda
längesedan både erkänd och tillämpad i vårt fädernesland.

Enär bohuslänska hafsfiskebedriften särskildt med anledning af
»det yppade ymniga sillfiskets» utomordentliga betydenhet och de rubbningar
i skärgårdens jemna ekonomiska utveckling, det medfört och
i oändligt större omfattning hotar att medföra vid fiskeriperiodens slut,
då enligt både erfarenheten från forna tider och nutidens förebåd den
skenbart så goda ekonomiska ställningen i nära nog ett enda slag kan
ombytas till ruin, för undgående deraf påkallar en kraftigare administration,
än för fisket i de öfriga länen är och under tiden näst före
sillfiskeperiodens början äfven i Bohuslän var af nöden; så ingick länets
landsting redan år 1882 till Eders Kongl. Maj:t med en underdånig
hemställan om inrättandet af en i väsentlig mån med tillämpning af
anförda grundsats organiserad styrelse för bohuslänska hafsfiskets administration.

Den sedan 1855 inom Göteborgs och Bohus län befintliga fiskeriadministrationen
genom en af länsstyrelsen förordnad »tillsyningsman»
är nemligen hvarken tidsenlig eller tillräcklig eller möjlig att utveckla

Bih. till Rilcsd. Brok 1894. 1 Sami. 2 Afd, 2 Band. 3 Käft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8

till det bättre samt erbjuder dessutom genom sjelfva denna sin naturliga
svaghet den betydande vådan för bohuslänska hafsfiskebedriften,
att man för att afhjelpa denna bristfällighet lockas att tillgripa den
tvifvels utan förderfbringande utvägen att öfverlåta åt den för det en
binäring åt landtbruket utgörande fisket förordnade administrationen
att handhafva vården äfven om bohuslänska hafsfiskets angelägenheter.
Talrika skäl utöfver de af länets landsting 1882 och 1884 samt nu
senast uti de ifrågavarande framställningarna meddelade kunna visserligen
åberopas till förmån för särskiljandet af bohuslänska hafsfiskets
administration från det öfriga rikets och anordnandet af en särskild
fiskeristyrelse blott för Göteborgs och Bohus läns skärgård; men de
redan anförda äro fullt tillräckliga. År 1875 fann Eders Kongl. Maj:t
ock för godt att afböja det förslag till förläggande af bohuslänska hafsfiskets
administration under den för sötvattens- och östersjöfiskena
anordnade, som då förelåg tillstyrkt af kongl. landtbruksakademiens
förvaltningskomité, och detta ehuru Bohuslän då icke såsom nu hade
ett sillfiske, hvilket på grund af dess både ofantliga ymnighet och periodicitet
påkallade en den mest kraftiga särskilda verksamhet.

De ifrågavarande framställningarna skilja sig med hänsyn till den
föreslagna fiskeristyrelsens organisation egentligen blott deruti, att de
»representativa» medlemmarne uti hemställan från fiskelägena äro sju
till antalet, af hvilka fem skulle utses af fiskarbefolkningen samt en af
landstinget och en af hushållningssällskapet, under det att de uti riksdagsman
Ljungmans hemställan blott skulle vara fem till antalet samt
alla utses af nämnda befolkning. Skälen till förändringarna äro uppenbarligen,
att man önskar att den föreslagna styrelsens flertal verkligen
skulle kunna sägas representera fiskebedriften och skärgården, och att
man anser, det Göteborgs stad eger all den representation, den för
bevakande af sina intressen behöfver, samt lika litet bör få utse ledamöter
i en lokal representation för skärgården som denna senare kan
hafva anspråk på att få utse ledamöter uti en sådan representation för
Göteborg. Att de företrädesvis »representativa» medlemmarne i fiskeristyrelsen
väljas af fiskarbefolkningen sjelf genom elektorer, utsedde
efter samma grunder, som för val af nämndeman i rättegångsbalkens
1 kap. § 1 fastställa, af de samhällen, inom hvilka fiskebedriften utvecklats
till en sjelfständig näring för sig af större betydenhet, torde
helt visst erkännas vara ur principiel synpunkt rigtigast; men på grund
af de ännu så outvecklade förhållandena i bohuslänska skärgården och
med hänsyn till dess större beqvämlighet vid styrelsens första anordnande
må länets landstings nyligen afgifna förslag kanske vara att

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.

föredraga. Såsom ett önskemål för framtiden måste dock alltid, i händelse
sistnämnda förslag vinner afsedt bifall, qvarstå, att förhållandena
måtte utveckla sig derhän, att flertalet af styrelsens medlemmar får
utses af de fiskeidkande samhällena sjelfva. Sedan år 1889 hafva ock
uti storbritanniska parlamentets båda hus under hvarenda session inlemnats
förslag om den skotska fiskeristyrelsens ombildning genom
insättande i densamma af antingen fyra eller sex representativa medlemmar
(»representative membres») jemte de fem, regeringen fortfarande
skulle utse (»appointed membres»). Lämpligt torde dock vara,
att äfven vid genomförandet af nämnda önskemål länets landsting och
hushållningssällskap få i enlighet med förslaget från fiskelägena utse
hvar sin ledamot i styrelsen, så att länets allmänna intressen derigenom
få representanter inom den till förmån för länets hafsfiskebedrift tillförordnade
styrelsen.

Beträffande landshöfdingens i länet år 1882 föreslagna sjelfskrifvenhet
såsom ledamot i styrelsen, så är uppenbart, att den var betingad
af önskan att styrelsen skulle få öfvertaga kommerskollegiets befattning
med bohuslänska hafsfiskets administration, och bortfaller den
naturligen, i händelse styrelsen skulle få en samma kollegium underordnad
ställning. Skulle åter, enligt det i viss mån alternativa förslaget
af riksdagsman Ljungman, tvenne nya under kommerskollegium
eller ock direkt under kongl. civildepartementet lydande fiskeriinspektörer
komma att tillsättas för administrationen af hafsfisket i de eröfrade
provinserna, torde den af dem, som finge Göteborgs och Bohus län till
sitt distrikt, lämpligen böra vara sjelfskrifven ledamot uti styrelsen,
hvars medlemmars antal i sådant fäll blefve nio.

Ehuru visserligen önskligt vore, att om möjligt flertalet af styrelsens
ledamöter utgjordes af fullt opartiske män, åtminstone så till vida,
att de icke vore direkt intresserade uti fiskebedriftens utöfning, så synes
det dock vara mindre tjenligt att, på sätt länets landsting 1882 föreslog,
genom en bestämd föreskrift i detta afseende begränsa de väljandes
rätt att utse den de finna för ändamålet lämpligast. I förordningen
om den föreslagna styrelsens inrättande torde dock, i likhet med
hvad nämnda landsting 1882 framhöll, böra angifvas, att de valde
styrelseledamöterna skola vara kände för sakkunskap i fråga om hafsfiskebedriften.

Styrelsens sammanträden böra hållas inom den plats inom länet,,
som för hvarje särskild! fall anses lämpligast, enär ombyte helt visst
kommer att verka förmånligt med hänsyn till den närmare beröringen
med de skilda trakternas flskeriidkare. Styrelsens expedition bör der -

12 Molioncr i Andra Kammaren, N:o 8.

emot förläggas ungefär centralt uti något af fiskelägena i länets mellersta
skärgård.

Styrelsen bör hafva till åliggande

l:o) att afgifva utlåtanden till vederbörande myndigheter öfver
bohuslänska hafsfiskebedrifteus eller fiskarbefolkningens vård afseende
frågor;

2:o) att utarbeta förslag till möjligen behöfliga ordningsstadganden
för fiskebedriftens utöfning;

3:o) att lemna upplysningar och råd åt den fiskeriidkande allmänheten
rörande såväl fiskebedriftens utöfning och fiskerilagstiftningens
tillämpning som de åtgärder, hvilka äro af nöden för fiskarsamhällenas
förkofran;

4:o) att hos vederbörande göra hemställanden om vidtagande af för
fiskebedriftens och fiskarsamhällenas förkofran behöfliga åtgärder;

5:o) att anordna och leda den offentliga ekonomiska verksamheten
inom skärgården till fiskerinäringens främjande;

6:o) att ombesörja utaf behofvet påkallade utredningar af fortgående
eller tillfällig art rörande hafsfiskebedriften;

7:o) att draga försorg om samlandet och utgifvandet af nödig fiskeristatistik;
samt

8:o) att ombesörja åstadkommandet och vårdandet af för den offentliga
verksamheten till fiskebedriftens främjande behöfliga samlingar
såsom arkiv, bibliotek och fiskerimuseum.

Styrelsen bör deremot icke hafva något att beställa med vården
om vare sig ordningens upprätthållande eller fiskerilagstiftningens tilllämpning
inom skärgården, hvilket ju åligger kronobetjeningen med
tillhjelp af de ordningsmän och öfriga biträden, som kunna varda för
ändamålet tillförordnade. Det utgör nemligen en af den befintliga
fiskeritillsyningsmannainstitutionens svagheter, att tillsyningsmannen skall
vara på en och samma gång både polistjensteman och fiskeritjensteman,
enär institutionens hela art derigenom blifvit en annan, än hvad
den borde vara, om den i någon högre grad skolat kunna motsvara
sin bestämmelse.

För utförande af sitt uppdrag behöfver styrelsen helt visst, på
sätt i båda ansökningarna framhålles eller antydes, hafva till sitt förfogande
både ett bestämdt statsanslag och nödiga biträden, dem styrelsen
sjelf eger utse; och kan för jemförelses skull med hänsyn härtill anföras,
att Nederländernas statsutgift för hafsfiskebedrifteus administration
är för i år beräknad till 75,175 floriner, af hvilka 10,600 floriner
till aflöningar och biträden och 34,760 floriner å marinbudgeten (för

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.

tillämpningen af nordsjöfiskekonventionen), och att Storbrittanniens statsutgift
för Skotlands hufvudsakligast hafsfisket afseende fiskeriadministration
är för året 1890—1891 beräknad till 24,122 pund sterling, af hvilka
9,538 pund sterling till aflöningar och 6,324 pund sterling till hamnförbättringar,
hvartill kommer, att fiskeristyrelsen eger att använda 1,500
pund af öfverskottet å sillvrakningsmedlen för telegrafnätets utsträckning
till platser af betydenhet för hafsfisket. Svenska Riksdagen har
ock både 1889 och 1890 uttalat, att hvad som för fiskerinäringens upphjelpande
inom landet åtgjordes vore otillräckligt och att särskildt nordsjöfisket,
i betraktande af den stora betydelse, det under de senare åren
erhållit, vore förtjent af en bättre omvårdnad. I afseende åter af betydenheten
af bohuslänska hafsfisket i jemförelse med utlandets må vara
nog att anföra, att den bohuslänska sillfångsten är näst den skotska
den största i Europa och att Bohusläns export af färsk fisk öfverstiger
hvarje annat lands.

Uti sin underdåniga ansökan år 1882 om inrättande af en särskild
styrelse för länets hafsfiske hemstälde länets landsting, att denna styrelse
skulle få öfvertaga all den befattning med samma fiske, som då
tillkom och ännu tillkommer kommerskollegium, och då, såsom redan
af statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet i dennes underdåniga
anförande till statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 2 mars
1875 framhållits, nämnda fiske »icke kunde betraktas såsom en binäring
åt jordbruket, utan såsom ett fritt och sjelfständigt yrke, sysselsättande en
mängd pei''soner, hvilka uteslutande deri söka och finna sitt lifsuppehälle»,
samt då det har dess mer likhet och beröring med sjöfart, handel och
industri; så torde, om denna länets landstings önskan icke kan vinna
nådigt bifall, utan bemälda fiske anses böra fortfarande lyda under något
af de så kallade centrala embetsverken i Stockholm, det ligga synnerligen
vigt uppå, att detta embetsverk varder kommerskollegium, hvilket
ju har att handlägga de med bohuslänska hafsfiskebedriften mest
öfverensstämmande näringarnas angelägenheter och dessutom i sitt arkiv
eger tillgång till de för det periodiska sillfiskets vård så vigtiga äldre
handlingarna rörande samma fiske, och icke landtbruksstyrelsen, som ju
till följd af både sin organisation och sjelfva arten af sin förvaltning
måste blifva fullständigt främmande för en näring sådan som bohuslänska
hafsfiskebedriften samt derigenom äfven olämplig för befattningen
med denna vård. Så länge bohuslänska hafsfiskets administration
är skild från sötvattens- och östersjöfiskenas, så länge finnes åtminstone
hoppet om eu dugande fiskeriadministration ännu qvar. Ett

Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.

bifall till kongl. landtbruksstyrelsens ofvan omförmälda förslag skulle
deremot göra fullständigt slut äfven på detta hopp.

På grund af hvad sålunda i underdånighet anförts får Orusts och
Tjörns fiskeriförening alltså hemställa,

det de ifrågavarande underdåniga framställningarna
från länet måtte, med iakttagande af ofvanstående
anmärkningar, vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga
bifall och föranleda till de åsyftade åtgärdernas
vidtagande.

Ellös den 31 oktober 1891.

Underdånigast

Orusts och Tjörns Fiskeriförening.

N:o 9.

Af herr A. Y. L jungman, om beviljande af ett ordinarie anslag
af 18,000 kronor för inrättande af professurer i vissa läroämnen
vid universiteten.

Vid 1889 års riksdag förehades bland andra frågor äfven den om
anställandet af en ordinarie professor i geografi och statskunskap vid
universitetet i Lund. Den kongl. propositionens förslag i ämnet förkastades
emellertid af den anledning, att det ansågs orimligt att sammanföra
undervisningen i tvenne så omfattande vetenskapsgrupper som statskunskap
och geografi hos en och samma lärare. Då emellertid an -