Motioner i Andra Kammaren, N:o 8 (Motion 1869:8 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8

iV-M %.

Af Herr Ä. RcutercrOIlii: Angående ändring i Kongl. Förordningen
om förbud emot lotterier den 21 Mars 1844.

Det i 2:dra § af Kongl. Förordningen angående förbud emot lotteriinrättningar
samt emot försäljning af lotter för in- eller utländska
lotteriers räkning den 21 Mars 1844 medgift)a undantag ifrån allmänna
förbudet emot egendoms bortlottande, anser jag böra utsträckas jemväl
till fattige handtverkares eller andre arbetares egna tillverkningar, Indika,
isynnerhet under tider, då penningebetryck och annan nöd råder i orterna,
det ofta är omöjligt att kunna genom vanlig försäljning föryttra,
så att den nödställde handtverkaren eller arbetaren saknar all utväg att
bereda sig medel till försörjning med sitt arbete, i anseende till hinder
för produktens försäljning, derest det icke kan tillåtas honom att få densamma
bortlotta och sålunda erhålla någon inkomst af arbetet, derförutan
han äfventyrar brist på det oumbärligaste för lifsuppehället. Genom
medgifvande i dylika undantagsfall till bortlottning af handaslöjds tillverkning,
likasom af lösören för välgörande ändamål och af konstsaker
för Svenska konstidkares understödjande, tror jag icke att ifrågavarande
författnings gagneliga syftemål, att lägga band på vinstbegäret, skulle
motverkas, helst omförmälda slags lottförsäljning blefve af ringa omfattning;
Och emedan anställande, för nöds skull, af otillåtet lotteri med
lösörepersedlar af obetydligt värde synes vara förseelse af beskaffenhet,
att den oftast bör kunna försonas med ringare böter än det hittills
stadgade lägsta belopp af 10 R:dr Banko, som i de flesta sådana fall
mångdubbelt öfverstiger den bortlottade egendomens värde, torde minimum
af böterna böra nedsättas till 5 R:dr Runt, så att domstolarne
måtte befrias från att tillämpa hårdare straff än förseelsen förtjenar.
Äfvenledes anser jag, att i förordningen bestämda böter icke böra till
någon del tillfalla angifvaren eller åklagaren, utan skola delas till tvåskiftes
mellan Kronan och fattigkassan, i den socken der förbrytelsen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.

skett, för aflägsnande af all anledning till misstanke emot åklagare, att
han anställer åtal af egennyttig beräkning.

På grund häraf föreslår jag, det Riksdagen, för sin del, beslutar,
att åberopade Kongl. Förordning erhåller följande ändrade
lydelse:

»1 §. Lotteri må ej af någon inrättas och öppnas för
allmänheten, och vare ej heller tillåtet, att, för egen
eller andras räkning, utbjuda eller afyttra lotter till
penningars eller annan lös eller fast egendoms bortlottande
inom eller utom Riket.

2 §. Det i förestående § stadgade förbud må likväl
icke lämpas på bortlottning af lösören för välgörande
ändamål, af konstsaker till Svenska konstidkares understödjande
och uppmuntran samt af nödställd handtverkares
eller annan arbetares egen tillverkning; dock
bör om en sådan lottning anmälan förut ske hos vederbörande
Konungens Befallningshafvande, som dertill
eger, efter pröfning af omständigheterna, meddela
tillstånd.

3 §. Öfverträdelse!'' af hvad i 1 § stadgadt är straffas
med böter från och med 5 till och med 150 Riksdaler
Riksmynt i förhållande till lotteriets beskaffenhet och
insättningarnes belopp, hvarjemte, då lösören hållits
till föryttrande genom lottning, dessa, så vidt de finnas
åtkomliga, skola dömas förbrutna. Hafva lösören icke
eller endast till någon del åtkommits eller angår lottningen
fast egendom eller penningevinst, må bötesbeloppet,
efter omständigheterna, kunna förhöjas ända
till 750 Ruin.

4 §. Böterna skola gå af den sakfäldes egendom,
så långt den räcker och fördelas, jemte värdet af förbrutna
dömda lösören, till tvåskiftes emellan Kronan
och fattigkassan i den socken, der förbrytelsen blifvit
begången.

Saknas tillgång till böter, skall hvad deraf ej gäldas
kan förvandlas till fängelse i det förhållande, att böter
till och med 15 R:dr svara emot en veckas, från 15
till och med 37 R:dr 50 öre emot 2 veckors, från 37
R:dr 50 öre till och med 75 R:dr emot 3 veckors, från
75 R:dr till och med 150 emot en månads. Gå böterna

Motioner i Andra Kammaren. N:o 9.

öfver 150 R:dr, ökas straffet med en månads fängelse
för det Överskjutande beloppet till och med nästa 150-tal, så att 2 månaders fängelse svarar emot böter från
150 R:dr till och med 300 R:dr, 3 månaders fängelse
emot böter från 300 R:dr till och med 450 R:dr o. s. v.,
utan att likväl vid sammanläggning och förvandling af
böter någon för bristande bötestillgång må kunna längre
än ett år i fängelse hållas.

Anhållande jag om denna motions remitterande till Lag-Utskottet.

Stockholm den 20 Januari 1869.

Axel Reutercrona.

]%:€t B.

A f Herr JohfllllieS AlltlcrsSOIl: Derom att de gamla hästvakanskontrakterna
mätte bibehållas oförändrade, eller ock att
Staten måtte öfvertaga hästuppsättningen för de afsutna
kavallerirusthållsnumren.

För den händelse att förslaget om försvarsväsendets bättre ordnande
icke skulle af Riksdagen kunna antagas, hvilket jag något befarar,
så får jag med afseende på rust- och roteringen, fästa Riksdagens uppmärksamhet
derpå, att de gamla hästvakanskontrakterna med nästa år
komma att upphöra, synnerligast för Kongl. Westgöta regemente, hvadan
jag anser högst nödvändigt, att Riksdagen nu ville besluta, huru härmed
framdeles skall förhållas, alldenstund sistlidne Riksdag och Statsutskottet
då undansköt frågan, för att i sammanhang behandlas med
Kongl. Maj:ts Proposition om försvarsväsendets bättre ordnande. Jag
hemställer derföre vördsammast,

att Riksdagen nu ville fatta ett bestämdt beslut i frågan,
antingen att de gamla hästvakanskontrakterna bibehållas
oförändrade, eller ock att Staten öfvertager hästuppsättningen
för de afsutna hav aller i-rusthållsnumr en och
låter dessa, som äro vida spridda i landsorterna, roteras
till infanteri, i enlighet med min framställning sistlidne
riksdag.