Motioner i Andra Kammaren, N:o 8

Motion 1867:8 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8,

11

N:o

8.

Af Herr Witt’. angående afskaffande af prygelstraffet.

Det fanns en tid, då prygelstraffet var eller åtminstone ansågs vara nödvändigt
för Kronans manskap. Denna tid ar icke mer. Sedan man upphört att
piska tjufvar och skälmar, fordrar den enklaste konseqvens, att detta straff upphör
för hederligt folk. Jag känner personer bland kronans manskap, Indika
ega upphöjda tänkesätt, den varmaste fosterlandskärlek, den starkaste hederskänsla
och en redlighet så stor, att de hvarje dag bedja Gud, det ingen med
orätt iorvärfvad penning måtte finnas i deras hydda. Är det rätt, att sådana
personer skola kunna lagligen ådömas prygelstraff för disciplinära förseelser? Sedan
man gifvit kronans manskap rösträtt vid riksdagsmannaval, hvilken äfven
blifvit begagnad, så att exempelvis öfver trettio personer af detta folk nyligen
utöfvat denna rätt vid riksdagsman])avalet i Carlskrona, är det i sanning hög tid
att afskaffa ett så vanhedrande straff. Prygelstraffet är icke allenast det mest vanhedrande,
det är äfven det orimligaste och orättvisaste af alla straff; ty dess storlek
bestämmes ej af domare utan af executor. Alla straff hafva den egenskap,
att drabba deri ene individen hårdare än den andre. Personer finnas, som med
likgiltighet emottaga domen af till exempel åtta dagars arrest vid vatten och
bröd, hvaremot andra anse äfven en obetydlig bestraffning såsom den rysligaste
olycka. Åtta dagars arrest vid vatten och bröd är dock alltid samma straff, antingen
det ådömes den ene eller andre individen. Men så är det icke med prygelstraffet,
ty det kan finnas personer, hvilka äro så öfvade i konsten att gifva
prygel, så att några få slag af deras hand äro värre, än ett mångdubbelt antal
af en klen nybörjare. Man må ej komma med det vanliga inkastet, att tiden ej
ännu är inne för prygel straffets borttagande o. s. v. På fjorton års tid har detta
straff ej användts inom timmermans- och handtverksstaten i Carlskrona, och jag,
som sett detta folk från min barndom, som dagligen varit i deras sällskap, kan
intyga, att de nu ingalunda äro sämre, utan bättre, än de vöro, då prygel stod
på dagordningen. Jag anhåller vördsamt,

att Kammaren måtte använda sitt inflytande för afskaffande
af prygelstraffet och öfverlemnar nu denna motion till grundlagsenlig
behandling.

Gr. C. Witt.