Motioner i Andra Kammaren, N:o 89

Motion 1896:89 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 89.

1

N:o 89.

Af herr H. H. Lilliehöök m. fl., om (skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om förslag till ändring i gällande bestämmelser
angående utöfvande af uppfinning, hvarå patent
erhållits.

Bland svenska uppfinnare hyllas allmänt den åsigten, att det
s. k. utöfningstvånget, d. v. s. föreskriften, att en uppfinning skall,
för att få åtnjuta patent, vara uti något väsentligt omfång utöfvad inom
riket inom en tid af tre, högst fyra år, efter det att patent beviljats å
densamma, borde lättas eller afskaffa^; och detta hufvudsakligast på
den grund, att syftemålet med detta utöfuingstvång, uppfinningars tillgodogörande
i den inhemska industrien, icke kan på denna väg uppnås,
hvadan föreskriften i fråga är utan gagn för vår industri, på samma
gång den utgör en tryckande börda för uppfinnarne.

I öfverensstämmelse med denna åsigt väckte undertecknad Lilliehöök
vid fjolårets riksdag motion om ändring uti patentförordningens § 15,
i syfte att ernå en lindring uti nämnda utöfuingstvång genom att
utsträcka den tid, inom hvilken utöfningen skulle ske, för att patentskydd
måtte få åtnjutas.

Lagutskottet afstyrkte emellertid då denna, liksom eu i samma
syfte i Första Kammaren väckt motion, och Riksdagens beslut utföll i
enlighet med detta afstyrkande.

Lagutskottets afstyrkande var dock grundadt hufvudsakligen på
den åsigten, att, om utöfningstvångets syftemål, eller de patenterade
uppfinningarnes tillgodogörande i den inhemska industrien, icke uppnås
genom det Till stadgade utöfningstvånget, detta icke borde föranleda
Bill. till Iliksä. Prat 1896. 1 Sand. il Afd. 2 Band. 18 Höft. (Näs 89—97.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o SO.

ett bifall till den gjorda framställningen, utan att för sådant fall borde
tagas i öfvervägande, huruvida antingen utöfningstvånget borde, såsom
gagnlöst, alldeles upphäfvas eller ock hithörande bestämmelse så ändras,
att det åsyftade ändamålet måtte med minsta möjliga olägenhet för
patenthafvarne kunna i vidsträcktare omfattning vinnas, och ansåg
utskottet, att dervid särskildt borde komma i betraktande frågan om
införandet af »licenstvång», d. v. s. skyldighet för den, som ej sjelf
utöfvar patenterad uppfinning, att på vissa vilkor upplåta dess begagnande
till andra, som kunna finnas hugade att deraf begagna sig.

Med anledning häraf hafva vi ansett oss böra åter upptaga frågan
under något ändrad form; och få vi vördsamt föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att Kongl. Maj:t må taga under öfvervägande,
huruvida icke nu gällande bestämmelser om skyldighet
för den, som här i riket erhållit patent å en uppfinning,
att inom viss tid bringa densamma i något
väsentligt omfång till utöfning härstädes, må, utan
skada för den inhemska industrien, kunna utbytas mot
föreskrift om s. k. »licenstvång» eller eljest så modifieras,
att de blifva mindre tryckande för de svenska
uppfinnarne, än hvad för närvarande är fallet, samt
hos Riksdagen göra den framställning, som med anledning
häraf kan föranledas.

Stockholm den 27 januari 1896.

H. Lilliehöök. C. TV. Collander. Edv. Svensson.