Motioner i Andra Kammaren, N:o 88 (Motion 1891:88 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.

N:o 88.

Af herr A. Bokström, om ändrad lydelse af § 2 i gällande bevillningsförordning.

Från den allmänna regel bevillningsstadgan uppställer, att det är
egaren, som skall påföras bevillning för sin fastighet, hafva undantagansetts
böra göras för de fall, då egaren åt annan med mera stadgad
besittningsrätt öfverlåtit ny ttj anderätten till sin fastighet, för hvilken
bevillningen då skall påföras innehafvaren. Sålunda är, bland annat,
uttryckligen stadgadt, att för jordegendom, som besittes med stadgad
åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande
upplåten till bergshan dteringens understöd, till sågverk eller kanalbolag
eller ock innehafves af stad eller myndighet, för annan fastighet, som
är till boställe eller eljest på lön anslagen, eller för lägenhet, som är
till besittning på viss tid eller på lifstid från annan egendom afsöndrad,
skall bevillningen utgöras af innehafvaren.

Icke desto mindre är det enligt bevillningsstadgans nuvarande lydelse
egaren, som skall påföras bevillning för så kallad ofri tomt i stad,
ehuru besittningsrätten till sådan tomt är så fast grundad, att den, till
hvilken upplåtelse af sådan tomt skett, eller dennes rättsinnehafvare
efter honom icke kunna derifrån, så länge stadgade tomtören utgöras,
skiljas utan lösen för å tomten uppförda byggnader och å densamma
gjorda förbättringar.

Sådana tomter betinga vanligen vid öfverlåtelser samma pris som
egendomsjord, men om bevillningsstadgan så skall förstås, som dess
ordalydelse för närvarande synes gifva vid handen, att det är egaren,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.

som för dem skall utgöra bevillning, så blir det emellertid icke tomtens
verkliga värde, som i sådant fall skall läggas till grund för bevillningens
åsättande, hvilket ju vore med bevillningsstadgans syfte i öfrigt
mest öfverensstämmande, utan, jemlik! § 4 mom. b, den vanligen högst
obetydliga inkomst af tomtören, som staden eller upplåtaren kan hafva
af tomten, och då dessa tomtören ofta äro så obetydliga, att tomtvärdet
genom tomtörenas kapitalisering icke kan beräknas till ens 100 kronor,
så skulle följden deraf blifva, att ett stort antal värderika tomter i städerna
blefve fria från bevillnings utgörande.

Då ett fullständigande af bevillningsstadgans bestämmelser synes
mig vara i här ofvan angifna hänseende af behofvet påkalladt, så tilllåter
jag mig vördsamt hemställa, att § 2 i bevillningsstadgan måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

»Bevillning för fast egendom erlägges af egaren
utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren,
nemligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad
åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse
till - begagnande emot lifstidsstädja upplåten, för i
stad befintlig s. k. ofri tomt, som icke kan af egaren
utan lösen för förbättringar återtagas, så länge för
tomten stadgade tomtören utgöras samt för skogsområde,
som blifvit upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag eller ock
inneliafves af stad eller menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som
antingen är till boställe eller eljest på lön anslagen,
såvida som egaren enligt § 4 a) eller b) ärfrån fastighetsbevillning
fri, och hela fastigheten är åt endast
en person upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss
tid eller på lifstid från annan egendom afsöndrad.»

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles med vördsam hemställan
att utskottet, om motionens syfte godkännes, ville föreslå den lydelse
af det ifrågavarande stadgandet, som bäst främjar dess ändamål.

Stockholm den 20 januari 1891.

Aug. Bokström.