Motioner i Andra Kammaren, N:o 86

Motion 1897:86 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.

»Vill någon — — — Kommer ej vittne, som
stämdt är, böte från och med 5 till och med 100 kronor
och lägge sedan viss dag och vite före — — —
dertill».

Stockholm den 25 januari 1897.

Georg Kronlund.

N o 86.

Af herr G. A. E. Kronlund, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande af förslag till ändring i förordningen
ang. försäljning af bränvin m. m. i syfte
att erhålla strängare straffbestämmelser vid återfall
i förseelse mot förordningen.

Bland nykterhetsväuliga kretsar framhålles ofta och med skärpa, hurusom
den nu gällande lagstiftning, som afser att förebygga oloflig försäljning af
spritdrycker, företer åtskilliga brister, som ofta göra det åsyftade ändamålet
illusoriskt.

Bland dessa vill jag särskild! framhålla dels de i kongl. förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin m. in. den 24 maj 1895 förekommande
straffbestämmelser för återfall i de förseelser, hvarom i förordningen
är fråga, och dels frånvaron af särskilda stadganden om straffskärpning
vid fortsatta förbrytelser. <,

Enligt åberopade förordning drabbas andra resan dylik förseelse af böter
från 60 till och med 120 kronor, tredje resan från 120 till och med
240 kronor och först fjerde resan af fängelse.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.

7

Erfarenheten torde nog hafva visat, hurusom nykterhetsrörelsens värsta
fiender äro lönkrögarne.

Den jemförelsevis stora och lätt förvärfvade vinst de skörda af sin
olofliga handtering utgör för dem en stark lockelse att, ehuru lagförda
derför, återupptaga sin handtering. Dess utöfvande stäfjas ingalunda, såsom
önskligt vore, genom de i förordningen i fråga förekommande straffbestämmelser.
Så länge som förseelsen kan försonas genom böter, innebär straffet
för lönkrögaren icke något afskräckande, enär lönkrögaren med hänsyn
till den rikliga vinsten af handteringen vanligen icke har någon svårighet att
erlägga böterna. Först då frihetens förlust följer på förseelsen, torde straffet
verka såsom ett korrektiv och hämmande på rörelsens fortsatta utöfning.

Fängelsestraff ådömes såsom ofvan nämnts först vid fjerde resan. Vid
tillämpningen af de allmänna principerna om återfall i brott måste således
en lönkrögare hafva lagförts, bötfälts och erlagt böterna eller undergått
förvandlingsstraff för tre särskilda förseelser, hvarje förseelse föröfvad efter
undergången bestraffning för den föregående förseelsen innan fjerde resans
straff kan tillämpas. Fn person, som lagförts för första resan oloflig bränvinsförsäljning,
kan sålunda under handläggningen af detta mål föröfva
huru många sådana förseelser som helst utan att dessförinnan kunna derför
fällas till annat än ansvar för första resan. För ett krögerimåls afgörande
torde väl oftast vid underrätterna på landet, der ännu såsom å de
flesta ställen i Norrland blott tvenne tingssammanträden årligen hållas, 2 å
2 Va år åtgå. Således för behandling af tredje resans förseelse 6 å 7 ''/a år.
Inom en sådan tidrymd och ofta ännu längre lemnas således lönkrögaren
fritt spelrum att utan annan påföljd än litet böter utöfva sin för befolkningen
i moraliskt och ekonomiskt afseende förderfbringande verksamhet.

Att eu ändring i gällande lagstiftning i detta afseende är af nöden
påkallad torde, med anledning af hvad jag anfört, vara tydligt, och denna
ändring torde böra resultera i skärptare straffbestämmelser för återfall uti
ifrågavarande förseelser samt särskilda stadganden utöfver de i 46 § uti
ifrågavarande förordning omförmälda, åsyftande ökadt straffmått vid fortsatta
förseelser utöfver de för hvarje särskild resa bestämda.

På grund af hvad jag ofvan anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong!. Maj:t
anhålla, det Kong! Maj:t ville låta utarbeta förslag till
ändring i kong!, förordningen angående försäljning af
bränvin m. in. den 24 maj 1895 derhän, att dels strän -

s

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

gare straffbestämmelser meddelades i fråga om återfall i
förseelser mot förordningen, med urbota bestraffning
om möjligt redan vid andra resan dylik förseelse, och
dels att enahanda strafförhöjning, som för återfall är
stadgad, må, der omständigheterna dertill föranleda,
kunna tillämpas jemväl å fortsatta förseelser mot förordningen.

Stockholm den 27 januari 1897.

Georg Kronlund.

N:o 87.

Af herr G. A. E. Kronlund, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med,
begäran om förslag till ändring i förordningen angående
inteckning i fast egendom in. in.

Vid flere föregående riksdagar har förslag framstälts om ordnande af
frågan rörande lösen för gravationsbevis och i sammanhang dermed berörts
sättet för ett sådant bevis’ utfärdande. Som bekant är, förfares dervid på
liera olika sätt och uppbäres olika lösen derför, beroende på de grunder
hvarefter den debiterats.

Sålunda plägar enligt i justitieombudsmannens berättelse för år 1895
lemnade uppgifter en och annan domare för gravationsbevis, omfattande tiden
från och med 1876 års början till och med nuvarande tid, ej taga högre
lösen etc. än för vanliga gravationsbevis, omfattande 10 år, enär bestämmelserna
i förordningen angående expeditionslösen synas afse endast gravationsbevis
för 10 år eller derunder. Enahanda praxis följes i Stockholms
rådstufvurätt. Andra domare pläga på en i allmänhet framstäld begäran
om gravationsbevis, expediera sådant för 10 år, men, i fall uttrvckligen an -