Motioner i Andra Kammaren, N:o 86 (Motion 1883:86 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.

Anhållande jag, att denna min motion må blifva till Stats-Utskottet
remitterad.

Stockholm den 27 Januari 1883.

Häruti förenar sig M. Arhusiander.

Georg aj Trolle.

N:o 86.

Af Herr Magnus AnderSSOEL: Angående stämpelfrihet för
expedition om entledigande från förmynderskap.

Det är för allom bekant, att uti ett dödsbo, der omyndige efterlemnas,
måste förmyndare för dessa föreslås och åt vederbörande häradsrätt förordnas,
och att förmyndaren derefter får utlösa sitt förordnande, skrifvet ä
ostämpladt papper, hvarför afgiften således är blott eu krona; men det är
ock en lika känd sak, att, medan myndlingarne uppväxa och uppnå myndighetsåldern,
det mycket ofta händer, att förmyndareombyte af en eller annan
giltig orsak blir af nöden, samt att äfven då den nya, föreslagna förmyndaren
tår sitt förordnande skrifvet å ostämpladt papper, och är alltså äfven då
lösen eu krona. Den afgående förmyndaren måste deremot utlösa sitt entledigande
från befattningen, skrifvet å stämpladt papper, till icke mindre
belopp än 2 kronor samt derutöfver erlägga lösen för handlingen med 1
krona, summa 3 kronor. Myndlingens arf räcker mången gång icke ens
till lösen af dessa handlingar, utan den afgående förmyndaren — må hända
sjelf fattig — får taga dessa medel ur egen ficka endast för att jblifva qvitt
ett förmynderskap, hvarifrån han på lagliga grunder har rättighet att afgå.

Att detta missförhållande fordrar en snar rättelse, lärer ingen med
fog kunna bestrida, hvadan jag, på de skäl jag här anfört, vågar vördsamt
föreslå,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

att Riksdagen behagade besluta, att entledigande frän
förmynderskap, likasom förordnandet dertill, skall skrifvas
å ostämpladt papper, hvarför lösen erlägges med endast
en krona.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 24 Januari 1883.

Magnus Andersson.

N:o 87.

Af Hen- Magnus Andersson: Om lagbestämmelser för skyddande
af In .

Då nu mera biskötseln inom landet med rätta blifvit mera uppmärksammad
än i forna dagar, livilket inhemtas deraf, att såväl enskilde personer
som ock mindre föreningar bildats, som göra stora uppoffringar för dess
framgång, alla i det ädla syfte att ej allenast utvidga denna näringsgren,
utan ock att på alla upptänkliga sätt göra dem sa vinstgifvande som möjligt.
Men för att lemna det skydd som är af nöden för biens bevarande
för yttre fienders inträde i deras boning och störa dem i deras fredliga utveckling,
torde uti nuvarande knapphändiga lagbestämmelse i detta ämne
vara mycket, som tarfvar förbättring; dock vågar jag mig icke in på detta
ämne i någon vidsträcktare män, utan öfverlemnar det åt mera erfarne och
i facket kunnige män. Dock vill jag nämna blott ett enda fäll af de i
åberopade lagen om bi saknade bestämmelser, som årligen (åtminstone inom
den ort jag bor) gör mången egare af ett arbetsamt och fredligt bisamhälle
stort bryderi, nemligen det, att uti denna lag icke finnes ett enda ord, som
lemnar honom rättighet att hos en granne, som möjligen egen ett enda bi -