Motioner i Andra Kammaren, N:o 85 (Motion 1897:85 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 85.

genom förrycka lagbyråns arbete å rättegångsväsendets ombildning, vågar jag
härmed vördsamt föreslå,

det Riksdagen för sin del ville besluta, att 25 kap.
och 9 § rättegångsbalken får följande ändrade lydelse:

»I de saker som---förlorat; ifrån häradsrätt inom

öfriga delar af Svealand (Svea hofrätts domvärjo) på den
60:de dagen;

i Gröta hofrätt etc.»

Stockholm den 26 januari 1897.

Georg Kronlund.

N o 85.

Af herr G. A. E. Kronlund, angående ändrad lydelse af 17 kap.

3 rättegångsbalken.

Nu gällande rättegångsbalk stadgar i 17 kap. 3 § såsom påföljd för
ett vittnes underlåtenhet att efter stämning infinna sig vid underdomstol ett
visst bestämdt bötesbelopp af tre daler eller en krona femtio öre. Ändamålet
med den stadgade påföljden är att tvinga vittnet till inställelse, men
uppenbart är att denna påföljd med hänsyn till det obetydliga beloppet
skall förfela sin åsyftade verkan, hvilket äfven torde vara hvarje med vår
rättskipning förtrogen persons erfarenhet. Vittnespligteu är ju ofta en
tung pligt och gifvet är, att mången, instämd att vittna, låter egna angelägenheter
och annan hänsyn än sin medborgerliga skyldighet gå framför den
sistnämnda, synnerligast då ansvaret för försummelse i detta afseende är
så ringa.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 85. -5

Såsom eu bland orsakerna till den ofta öfverklagade långsamheten i
rättskipningen får man otvifvelaktigt särskildt beträffande underdomstolarne
räkna den här ofvan angifna bristen på effektivitet i vittneskallelsen. För
rättskipningen inom städernas jurisdiktion med deras ofta återkommande
domstolssammanträden torde olägenheten ej blifva så känbar. Ett vittnes
uteblifvande från ett domstolssammanträde å landet vållar deremot ett onödigt
uppskof af ända till ett år med handläggningen af ett mål. Sjelf har
jag färska erfarenheter af förhållandena inom Torneå domsaga. Vid ett af
de nordligaste tingslagen, der ting hålles blott eu gång om året, har ett
mål angående oloflig bräuvinsförsäljning varit anhängigt i fem år och är
ännu ej afgjordt. Vid första tinget uteblef svaranden, vid det andra infann
sig denne och nekade till förseelsen, till det tredje instämde åklagaren
vittnen, som uteblefvo, vid det fjerde tillstädeskommo vittnena med anledning
af dem förelagda viten, men begärde då svaranden uppskof för att
höra vittnen, till det femte hade svaranden instämt sådana, hvilka emellertid
uteblefvo, och nu blef målet ånyo uppskjutet. Häri liksom i så många
andra fall ser man blott ett uppenbart försök af ena parten att draga ut
på tiden med målets afgörande. De ringa bötesbeloppen för vittnenas utevaro
betalas ofta af den tredskande parten, som i deras utevaro ser ett förträffligt
medel att vinna tid.

En ännu större rättskränkning än nu sagda blifver en följd af omordnade
förhållanden, när vittnesförhör påkallas i fråga om häktad person.
Ett vittnes utevaro vållar vanligen tre veckors uppskof med ransakningeu,
eu menniska beröfvas derigenom sin frihet under tre veckors längre tid än
hvad rättvisligen bort ske, staten får vidkännas utgifter för fångtransport,
för fångens bespisning, för nämndemän, för brottmålsdomare, der sådana,
såsom i Norrbottens län, förekomma, och för allt detta drabbas uteblifna
vittnen af kr. 1: 50 i böter.

Att rättelse i dessa missförhållanden är af nöden torde, af hvad jag
ofvan anfört, nogsamt inses. Nya lagberedningen har i sitt förslag till lag
angående bevisning inför rätta företagit sig en omredigering af nu gällande
17 kap. 3 § rättegångsbalken uti af mig angifna syfte.

Då emellertid eu förändring af samma stadgande år, såsom jag sökt
visa, i hög grad af behofvet påkallad och lätteligen kan ske utan att afvakta
afgöraudet af hela ifrågavarande lagförslag, vågar jag föreslå,

det Riksdagen för sin del ville besluta att 17 kap.

3 § rättegångsbalken Ange följande förändrade lydelse:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.

»Vill någon — — — Kommer ej vittne, som
stämdt är, böte från och med 5 till och med 100 kronor
och lägge sedan viss dag och vite före — — —
dertill».

Stockholm den 25 januari 1897.

Georg Kronlund.

N o 86.

Af herr G. A. E. Kronlund, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande af förslag till ändring i förordningen
ang. försäljning af bränvin m. m. i syfte
att erhålla strängare straffbestämmelser vid återfall
i förseelse mot förordningen.

Bland nykterhetsväuliga kretsar framhålles ofta och med skärpa, hurusom
den nu gällande lagstiftning, som afser att förebygga oloflig försäljning af
spritdrycker, företer åtskilliga brister, som ofta göra det åsyftade ändamålet
illusoriskt.

Bland dessa vill jag särskild! framhålla dels de i kongl. förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin m. in. den 24 maj 1895 förekommande
straffbestämmelser för återfall i de förseelser, hvarom i förordningen
är fråga, och dels frånvaron af särskilda stadganden om straffskärpning
vid fortsatta förbrytelser. <,

Enligt åberopade förordning drabbas andra resan dylik förseelse af böter
från 60 till och med 120 kronor, tredje resan från 120 till och med
240 kronor och först fjerde resan af fängelse.