Motioner i Andra Kammaren, N:o 85 (Motion 1892:85 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 85.

N:o 85.

Af herrar J. A. Sjö och I. MållSSOll, om upphörande med
1893 års utgång af de enskilda bankernas rätt att utgifva
banksedlar ä tio kronor.

Uti kongl. förordningen af den 12 juni 1874 är stadgadt, att de enskilda
bankerna ega utgifva sedlar lydande å femtio, ett hundra, fem
hundra och ett tusen samt, intill dess Kongl. Maj:t annorlunda förordnar,
äfven å tio och fem kronor.

Sedan denna förordning utfärdats, beslöts med anledning af Kongl.
Maj:ts proposition af 1879 års Riksdag, att enskilda bankers rätt att
utgifva sedlar lydande å fem kronor skulle upphöra, och riksbanken
öfvertaga ifrågavarande sedelutgifning. I förenämnda proposition var
äfven förslag framlagdt om upphörande för enskilda banker att utgifva
sedlar å 10 kronor, ehuru det ej då vann Riksdagens bifall.

När nu af Kongl. Maj:t i slutet af förlidet år, gent emot de många
röster, som såväl inom som utom riksdagen höjts emot beviljande af ny
oktroj för enskilda banker, detta dock likväl dem beviljats under ytterligare
10 års tid, och det sålunda genom sedelutgifningen blifver dessa
bankbolag förunnadt att ännu i många år på landets öfriga invånares
bekostnad få skörda stora ränteinkomster på sina i allmänna rörelsen
utsläppta pappersförbindelser (så kallade banksedlar), för hvilka de ej
gifva någon ränta, eller med andra ord genom sedelutgifningen få en
inkomst, hvilken med rätta i såväl ena som andra afseendet borde tillkomma
riksbanken, så synes för närvarande enda medlet att åstadkomma
rättelse härutinnan vara, att Riksdagen accepterar Kongl. Maj:ts förslag
af 1879 om upphörande för de enskilda bankerna att utgifva sedlar å
tio kronor.

Bih. till Riksd. Vrot. 1892. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 1(1 Raft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 8å.

Till statsrådsprotokollet, som hållits inför Kongl. Maj:t den 24 februari
1879, yttrade statsrådet och chefen för finansdepartementet, »att
staten icke med likgiltighet kan åse, att för närvarande i många landsorter
icke ens det för skåtteliqviden erforderliga beloppet af rikets mynt
kan hållas i rörelsen utelöpande». Uti detta yttrande kunna vi ej annat
än till alla delar instämma samt tillika uttala den förmodan, att, derest
Riksdagen bifaller vår framställning, Kongl. Maj:t skall snarast möjligt
förordna om indragning af enskilda bankers rätt att utgifva sedlar å 10
kronor, och ifrågavarande sedelutgifningsrätt öfverflyttas på riksbanken.

Emot en sådan åtgärd har man visserligen från privatbanksvänligt
håll hört göras den invändningen, att det ej låter sig göra utan allt för
stora rubbningar i penninge- och affärsrörelsen, men då man erinrar sig,
dels att de enskilda bankernas utelöpande fem-kronors-sedlar den 31
december 1879, efter hvilken dag förbudet mot deras vidare utgifvande
trädde i kraft, utgjorde emellan 17 och 18 millioner kronor, dels att indragningen
skedde så hastigt och utan den ringaste olägenhet, att det
vid 1880 års slut, eller 12 månader efter det förbudet trädt i kraft, endast
fans i rörelsen något öfver en million kronor, och då man vet, det Riksdagen
år efter år så omhuldat riksbanken genom att låta den till stor
del få behålla sina intjenade vinster, att den vid början af detta år hade uti
grund- och reservfond m.'' m. dels en behållning af cirka 56 millioner
kronor, dels en obegagnad sedelutgifningsrätt på något öfver 30 millioner
kronor, och då vid 1885 års riksdag ett stadgande i reglementena
för riksbankens och riksgäldskontorens styrelser och förvaltning utfärdats,
huru förfaras skall i den händelse att Kongl. Maj:t förordnar om
upphörande af enskilda bankers rätt att utgifva egna banksedlar å 10
kronor; så har det synts oss, som om alla hinder för genomförande af
påpekade förslag nu borde vara undanröjda.

Med anledning af hvad sålunda anförts, få vi vördsammast föreslå,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes förordna om upphörande
med 1893 års utgång af de enskilda bankernas
rätt att utgifva banksedlar å tio kronor.

Stockholm den 29 januari 1892.

J. August Sjö.

Ivar Månsson.