Motioner i Andra Kammaren N:o 84

Motion 1894:84 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren N:o 84.

13

N:o 84.

Af herr C. PcrsSOll i Stallerhult, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om ändring i förordningen den 12
juli 1878 angående ersättning till förrättningsman för
utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän m. in.

Genom kongl. förordningen den 10 augusti 1877 hafva häradsrätt
och rådstufvurätt fått sig ålagdt att förordna vissa män att, då de
derom anlitas, delgifva stämningar och domstolars beslut, så ock verkställa
delgifning, som i utsökningslagen förekommer. Inom de flesta
kommuner lärer numera finnas personer, som fått förordnande att utföra
dessa uppdrag. Uti kongl. förordningen den 12 juli 1878 stadgas
huru ersättning skall beräknas och utgå, icke allenast till dessa män
för deras förrättningar, utan ock för vittne, som biträder utmätningsman
vid de förrrättningar, der han skall hafva vittnen med sig, sålunda,
att förutom lösen för delgifningsbevis och vittnesersättning, skola utmätningsmän,
förrättningsman och vittne hafva ersättning för skjuts
efter en häst hvardera fram och åter från sitt hemvist till förrättningsstället.

Lagstil arens mening vid utfärdandet af dessa förordningar torde
utan tvifvel varit, dels att personer skulle finnas att tillgå å hvarje
ort för ifrågavarande ändamål, dels ock att kostnaderna derför icke
allenast skulle vara bestämda, utan ock hållas inom rimliga belopp.

Erfarenheten har dock visat, att utmätningsmän allt för ofta
såsom vittnen medtagit personer från sitt hemvist och att sökande an -

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.

lita de stämningsmål!, som äro dem närmast boende i stället för att
anlita dem, som äro bosatta närmast förrättningsstället eller der den
sökte har sitt hemvist. Detta sätt att gå till väga förorsakar den, som
i sista hand får betala resekostnaderna, en hög utgift, hvilken skulle
betydligt minskas, om reseersättningen beräknades från närmast intill
förrättningsstället boende stämningsmans eller fjerdingsmans hemvist,
dock med rätt för förrättningsman och sökande att anlita den eller dem
han behagar.

Då här nämnes förrättningsman, är ej meningen att detta gäller
utmätningsman för hans resor såsom utmätning smäll, ty såsom sådan
har han ett visst tjenstgöringsområde, utan afser förslaget att inom
måttliga gränser hålla reseersättningen för vittne, som biträder vid utmätningar,
och till stämningsmän för deras förrättningar samt till dem,
som åtaga sig uppdrag af enahanda beskaffenhet.

Denna fråga har såväl under år 1890 som 1892 varit föremål
för Riksdagens behandling. Vid 1892 års lagtima riksdag har Andra
Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 i sitt utlåtande n:o 11 tillstyrkt
förslaget, som då blef af kammaren godkändt. Första Kammarens tillfälliga
utskott n:o 3, som behandlade samma ärende, har deremot i
sitt utlåtande n:o 9 afstyrkt förslaget, hvilket afstyrkande af denna
kammare bifölls. De skäl som åberopats för afslag utgöra hufvudsakligast,
dels att, om en gäldenär i sista stund hos utmätningsmannen
betalar sin skuld, tid ej finnes att gifva återbud till det kallade vittnet
att icke inställa sig vid förrättningsstället, och ersättning måste då betalas
af gäldenären, dels ock att tillräckliga garantier finnas i allmänna
lagen för att kostnader af ifrågavarande slag icke böra kunna springa
upp till oskäligt belopp.

Om så förekommer, att gäldenären kort tid före den för utmätning
bestämda dagen betalar sin skuld, lärer han nog med beredvillighet
vilja tillställa närboende tillkalladt vittne utmätningsmannens intyg om
att utmätning blifvit instäld; och hvad beträffar att i lagen finnas
garantier emot de höga kostnaderna, så lärer svårligen med tillhjelp
af densamma någon nedsättning kunna ske, derest reseräkningen upptager
de rätta våglängderna, huru aflägset boende de personer än äro,
som derför anlitats.

Med anledning häraf föreslås,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om sådan ändring af Kongl. Maj:ts förordning
af den 12 juli 1878, angående ersättning till förrätt -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.

15

ningsman för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän
m. m., att reseersättningen må endast utgå
och beräknas från intill förrättningsstället närmast
boende förrättningsmans eller fjerdingsmans hemvist,
äfven om annan mera aflägset boende person användes
för utförande af uppdraget eller såsom vittne.

Det utskott, till hvilket motionen remitteras, torde så redigera
förslaget som lämpligt synes för att åsyftade saken må vinnas.

Stockholm den 26 januari 1894.

Carl Persson,

Stallerhult.