Motioner i Andra Kammaren, N:o 84
Motion 1893:84 Andra kammaren
- kammare
- Andra kammaren
- riksdag
- tvåkammaren
- session
- lagtima
- Antal sidor
- 7
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.
N:o S4.
Af herr E. A. Zotterniail, om anvisande af ett extra anslag å
8,150 kronor till understöd åt Motala stad för inrättande
och uppehållande af en samskola derstädes.
I Motala sig raskt utvecklande samhälle kände man länge behofvet
af ett läroverk, deri undervisning kunde meddelas utöfver hvad
folkskolan kan meddela. Behofvet klädde sig i gestalt, då man år 1876
inrättade »Motala enskilda läroverk för gossar», hvilket ännu och det
som femklassigt fortsätter sin verksamhet. Detta läroverk uppehölls
att börja med genom bidrag från skolans grundläggare och andra för
densamma. intresserade — så kallade principaler — samt lärjungarnas
terminsafgifter; och sedermera, då de förra allt mera nedgingo och till
sist alldeles uteblefvo, genom terminsafgifterna och de årliga anslag,
som från Motala stad och Motala verkstads bolag kommo läroverket
till del.
De nämnda anslagen hafva utgått, det från Motala verkstads
bolag sist per år med kronor 500 till och med läsåret 1886—87, då
detsamma upphörde, det från Motala stad för läsåret 1879—80 med
kronor 1,000, _ under påföljande läsår med 1,200 kronor, år 1883 och
intill den 1 juli 1886 med 2,000 kronor, hvilket belopp då bestämdes
att utgå ^ till . den 1 juli 1891, efter hvilken tid anslaget gäller endast
det derpå följande året.
Helt naturligt är det derför, att lärjungarnes terminsafgifter under
sådana förhållanden blifvit dryga och känbara; men å andra sidan
ådagalägga de med deras erläggande förenade uppoffringar, hvilket
Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.
15
värde föräldrar och målsmän sätta derpå att hafva ett läroverk sig
så nära, att de vid sina gossars fortsatta uppfostran under barndomens
tid ej behöfva beröfva dem hemmets välsignelserika inflytande.
Att ett läroverk der på platsen är af behofvet påkalladt, synes
bäst af det lärjungeantal, hvaraf det besökts (åren 1882—86 af
52, höstterminen 1889 af 53 och vårterminen 1890 af 45) och besökes
vårterminen 1893 af 49, äfvensom då man betänker, att, enligt
sist utkomna befolkningsstatistik för år 1890, Motala stad egde 2,616
personer och Motala landsförsamling 7,722 personer, eller tillsammans
10,338 personer, deraf ungefär 3,500, af hvilka många både vilja
och kunna lemna sina gossar en högre undervisning än folkskolans,
äro boende vid Motala verkstad, å Göta kanals område, på kort afstånd
från staden eller i dess omedelbara närhet. Läroverket har också haft
glädjen att omfattas med förtroende så, att det från treklassigt nu äi
femklassigt med undervisning å både den klassiska och reala linien,
samt sedan år 1883 eger dimissionsrätt till 6:te klassen af statens allmänna
läroverk.
Af den omständigheten att icke mindre än fyra olika ecklesiastikministrar,
nemligen herrar statsråden C. G. Malmström 1879, C. G.
Hammarskjöld 1887, G. Wennerberg 1890 och G. F. Gilljam 1892, ansett
sig kunna och böra tillstyrka kongl. proposition om att ett treklassigt
läroverk af staten upprättades i Motala, framstår, så förefaller
det mig, beviset för behöfligheten af sagda läroverk med så mycket
större styrka. Och det synes mig äfven, som att inom Riksdagen frågans
läge skjutits så att sägs mer och mer framåt till en i samhällets
önskan gående lösning.
Gång efter annan har Motala samhälle sökt att för sitt läroverk
få behöfligt statsunderstöd. Fem gånger har denna fråga förelegat
Riksdagen till behandling och ompröfning: fyra gånger genom kongl.
propositioner och eu femte gång genom enskild motion af herr Granlund
år 1886; då med begäran om ett årligt statsanslag af 3,000 kronor,
utan att hittills hafva ledt till något åsyftadt resultat.
Bland de petitioner, som från många håll år 1878 inkommo till
Kongl. Maj:t om upprättande af nya eller utvidgande af redan befintliga
läroanstalter, var det endast den om upprättande af ett treklassigt
läroverk i Motala, som af Kongl. Maj:t ansågs förtjena att, äfven
under dåvarande förlägenhet i ekonomiskt afseende, framläggas för
Riksdagen. Statsutskottet afstyrkte bifall, hvilket afstyrkande Första
Kammaren biträdde med 66 ja mot 42 nej, och Andra Kammaren utan
votering.
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.
I sitt i Första Kammaren hållna hållna anförande till försvar för
Kongl. Maj:ts proposition yttrade sig statsrådet Malmström, sedan han
anstalt en jemförelse mellan folkmängden i Motala och den i flera
städer, der lägre läroverk finnas, på följande sätt: »På en ort, der det
mekaniska snillet lemnat efter sig så storaifiade spår, der kanal och
jernväg koi’sa hvarandra, der ångbåtar dagligen komma och gå, och
der den stora mekaniska verkstaden är en i det dagliga lifvet så kraftigt
ingripande hufvudfaktor, der måste uppmärksamheten, vetgirigheten,
iakttagelseförmågan tidigt finna väckelse och näring». Och han finner
af dessa skäl anledning för staten att upprätta ett treklassigt läroverk
i Motala.
Då frågan genom motionen 159 af stadens representant herr J.
G. Granlund år 1886 för andra gången drogs inför Riksdagen, afstyrkte
statsutskottet begäran om ett åidigt anslag af 3,000 kronor, ett afstyrkande
som bifölls af båda kamrarne utan votering.
Vid det frågan tredje gången förekom i Riksdagen, hemstälde
Kongl. Maj:t i nådiga propositionen n:o 26 till 1887 års Riksdag, »att
ett nytt lägre allmänt läi*oveide med tre ämneslärare må upprättas i
Motala», med vilkor att vederbörande kommun åtoge sig ej blott att
tillhandahålla erforderliga och lämpliga undei-visningslokaler och bostad
eller hyresersättning åt rektor, utan äfven att garantera inbetalningen
till statsverket af ett såsom terminsafgifter af lärjungarne betraktadt
belopp, uppgående till 1,560 kronor, derest läi-overket inrättades i enlighet
med den klassiska eller reala liniens undervisningsplan, men
till 780 kronoi'', om dervid den praktiska liniens läroplan följdes.
Genom riksdagsupplösningen kom frågan icke under ompröfning
vid denna riksdag; men det gaf Kongl. Maj:t anledning att år 1890
förnya förslaget genom nådiga propositionen n:o 17. Särskilda utskottet
tillstyrkte (i sitt utlåtande n:o 1, sid. 57) detta förslag, hvilket också
den 5 maj utan votering antogs af Första Kammaren, men afslogs i
Andra Kammaren samma dag med 99 ja mot 47 nej.
När frågan sista gången förekom till Riksdagens behandling eller
i sammanhang med det stora elementarskolereformförslaget i kongl.
statsverkspropositionen till 1892 års lagtima Riksdag, åberopades som
skäl för förslaget, hvad som här ofvan redan framhållits. Statsutskottet
afstyi-kte i sitt utlåtande n:o 9, sid. 81, det kongl. förslaget, men det
skedde i klump med afseende på samtliga de lägre allmänna läroverk,
hvarom det var fråga att besluta en omorganisation, och utskottet uttalade
sig icke särskildt om läroverket i Motala, hvilket förhållande
ger mig anledning att tro på en mera gynnsam uppfattning från ut
-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 84. 17
skottets sida då än under de föregående gånger, då utskottet uttalat
sig i frågan.
Af den sålunda gjorda tillbakablicken på föreliggande frågas behandling
i Riksdagen visar det sig, att ifrån det att frågan bemötts
med bestämdt afslag från utskott och de båda kamrarne, om också
först efter votering i Första Kammaren, så erhöll hon år 1890 särskilda
utskottets tillstyrkande och Första Kammarens eniga bifall, hvarjemte
hon då måste afgöras också genom votering i Andra Kammaren.
Lägger man nu härtill, att de, som förr, då ifrågavarande läroverk var
blott treklassigt, icke ansågo sig kunna lemna förslaget sina röster, nu,
då det blifvit femklassigt, deremot skulle kunna göra det; och då man
har fullt skäl antaga, att frågan om detta läroverk vid 1892 års lagtima
riksdag föll med hela organisationsförslaget i Andra Kammaren,
men godkändes i Första, så ligger den tanken nära till hands, att Riksdagen
nu mera än förr skall finnas böjd för ett tillmötesgånde af samhällets
önskningar och förhoppningar.
Uti den af Kongl. Maj:t till innevarande Riksdag öfverlemnade
■statsverkspropositionen föreslår Kongl. Maj:t på anförda skäl Riksdagen
medgifva, »att treklassigt allmänt läroverk må, på hemställan af vederbörande
kommunalstyrelse, anordnas såsom samskola för gossar och
flickor, med rätt för Kongl. Maj:t att i sådant fall för undervisningens
uppehållande vid läroverket disponera såväl de å läroverkets stat upptagna
lönemedel som de på de särskilda i staten uppförda lärareplatserna
belöpande löneförbättringsmedel, så länge sådana utgå, under
vilkor att vederbörande kommun åtager sig att gälda de kostnader, som
för undervisningens uppehållande blifva erforderliga utöfver hvad sålunda
af statsmedel utgår samt att kommunen må, såsom bidrag till
betäckande af sina nämnda kostnader, vara befogad att uppbära en
ierminlig afgift af läroverkets lärjungar till belopp, som på kommunalstyrelsens
förslag af Kongl. Maj:t fastställes, men som icke må öfverstiga
10 kronor för lärjunge inom lista, 2:dra och 3:dje årskurserna
och 20 kronor för lärjunge inom 4:de och 5:te årskurserna, med rätt
för läroverkskollegiet att från hela eller en del af denna afgift befria
medellösa eller mindre bemedlade lärjungar, livilka genom fallenhet för
studier, flit och godt uppförande anses förtjenta af denna förmån, dock
att summan af de af de afgifter, från livilka befrielse meddelas, icke
må uppgå till mer än 25 procent af det belopp, som skulle inflyta, om
lärjungarne erlade full afgift.»
Om också, hvilket äfven uttalas i nu framlagda kongl. proposition,
meningarna äro vidt från hvarandra gående vid frågan om om
Bih.
till Rihsd. Prof. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Häft. 3
18 Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.
organisationen af vissa pedagogier och treklassiga allmänna läroverk,
så har dock stor samstämmighet visat sig i fråga om lämpligheten att
vid de ifrågavarande mindre läroverken mottaga flickor till Barnundervisning
med gossarne. Under sådant förhållande har jag godt hopp
om, att den i min tanke för de enskilda kommunerna och för landet i
dess helhet nyttiga reform, som nu sålunda af Kongl. Maj:t föreslås
Riksdagen till godkännande, också skall af Riksdagen bifallas.
Blir denna skoltyp godkänd, så föreställer jag mig, att Motala
samhälle skall finna med sin fördel förenligt att omorganisera sitt enskilda
läroverk för gossar till en samskola för gossar och flickor med
5 årsklasser i enlighet med det kongl. förslaget. Så omorganiserad
skall denna skola med säkerhet svälla ut till en skola med ett betydligt
antal lärjungar.
Men detta samhälle är i behof af hjelp genom statsunderstöd.
Särskilt är detta fallet nu, då Motala verkstad icke längre har förmåga
eller tillfälle att biträda med ett visst årligt understöd. Och att
samhället är berättigadt att påräkna statens mellankomst, det synes
mig tydligt och klart framgå af en jemförelse mellan i ena fallet folkmängden
i de städer, som hafva allmänna läroverk, med den i Motala
samt i andra fallet lärjungeantalet i Motala enskilda läroverk för gossar
med det i dermed jemförliga läroverk, som af staten upprättats och
underhållas. Vid denna jemförelse har jag följt de sist utkomna, mig
till buds stående officiella uppgifterna, nemligen befolkningsstatistiken
för år 1890 och redogörelsen för lärjungeantalet vid de allmänna läroverken
för gossar för läsåret 1888 — 89.
Tager jag då ensamt staden Motala till utgångspunkt för jemförelsen,
så visar det sig, att denna stad år 1890 hade 2,616 invånare,
men af de elfva städer, som hafva treklassiga läroverk, och hvilka enligt
kongl. propositionen år 1892 föreslogos till samskolor med 5 årsklasser,
befunnos endast två, nemligen Sala och Filipstad, hafva större
invånareantal än Motala, under det att tre städer med femklassiga
läroverk, nemligen Norrtelje, Vadstena och Haparanda, hade mindre
antal, och den fjerde, Piteå, stod mycket nära, för att nu icke tala om,
att Strengnäs, som har högre allmänt läroverk, visade en siffra af nära
900 personer mindre än Motala. Och hvad lärjungeantalet vidkommer,
så, då detta i Motala varit under åren 1883—86 icke mindre än 52
(se sid. 107 i statsrådsprotokollet till kongl. propositionen år 1887!)
och höstterminen 1889 53 samt vårterminen 1890 45 (enligt det läsårets
redogörelse för läroverket), står Motala läroverk i detta fall öfver
''Motioner i Andra Kammaren, IN:o 84.
19
samtliga de 11 nyss nämnda treklassiga läroverken samt de femklassiga
läroverken i Norrtelje och Haparanda.
Men nu är det så, att i Motala stads nära nog omedelbara närhet
ligger Motala verkstad med dess enligt pastors till mig lemnade
uppgift omkring 3,500 personer, hvilka bo så nära staden, att deras
barn godt kunna besöka stadens skola utan att derför behöfva utackorderas.
Deraf följer obestridligt, att man till Motala stad såsom
lokal för nu omhandlade läroverk måste medräkna äfven verkstadens
befolkning, i hvilket fall vi få en befolkningssiffra af 6,116 personer.
Nu inträffar det märkliga, att ingen af de 19 lägre allmänna läroverk,
som i 1892 års kongl. proposition föreslogos till samskolor, når upp
till denna befolkningssiffra, att af våra 19 städer med femklassiga allmänna
läroverk endast 5, nemligen Landskrona, Eskilstuna, Söderhamn,
Borås och Uddevalla, hafva att uppvisa en större folkmängdssiffra, än
den anförda, samt att vi uti ej mindre än 8 af de städer, som hafva
högre allmänt läroverk, finna en lägre befolkningssiffra. Tager man så
pastoratets hela befolkningssiffra, ställer sig saken ännu gynsammare
för Motala.
Enär det för närvarande ej synes mig vara någon utsigt att få
ett femklassigt gossläroverk af staten upprättadt i Motala, men det
förefaller mig, som att rättvisa och billighet fordrade, att staten här
träder hjelpande emellan, så vågar jag härmed vördsamt påkalla Riksdagens
uppmärksamhet och dess godhetsfulla välvilja vis å vis Motala
läroverk. Men då ett läroverk af den beskaffenhet som det ifrågasatta
behöfver en viss tid till pröfning af lämpligheten i de ändrade
förhållandena, anser jag mig icke böra yrka på ett understödsanslag å
ordinarie stat, utan på extra. Och då den största garantien för beloppets
rätta användande torde ligga deri, att medlen ställas till Kongl.
Maj:ts disposition för afsedda ändamål, så anser jag mig böra göra ett
sådant yrkande. Vidkommande beloppets storlek, så torde det nu utgående
minsta beloppet till de treklassiga läroverken, frånräknadt
ålderstilläggen 8,150 kronor, icke anses vara för högt.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed vördsamt
anhålla,
att Riksdagen behagade för hvardera af de fem
åren 1894 — 1898 på extra stat ställa till Kongl. Maj:ts
disposition 8,150 kronor för att åt Motala stad lemna
understöd till inrättande och uppehållande af eu sam
-
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.
skola för gossar och flickor i enlighet med det förslag
till sådana skolor, som afses i Kongl. Maj:ts nådiga
proposition n:o 1 till innevarande Riksdag och
med de vilkor, som kunna komma att af Kongl. Maj:t
bestämmas.
Om remiss till statsutskottet anhålles.
Stockholm den 27 januari 1893.
E. A. Zotterman.
Stockholm, tryckt hoa A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1893.
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.