Motioner i Andra Kammaren, N:o 84

Motion 1871:84 Andra kammaren

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.

Jag vill ej upptaga tiden med att mera motivera denna fråga, emedan
jas ej bör upprepa hvad andra före mig sagt, utan hemställer blott vördsamt
att Riksdagen äfven ville besluta,

att kyrkoherden, eller den prestman som hans ställe företräder
ej hädanefter måtte vara sjelfskrifven ordförande i
skolrådet, utan skoldistriktets ledamöter måtte förunnas
att sjelfva välja ordförande i skolrådet.

Stockholm den 28 Januari 1871.

Lars Ersson.

I

f

JV:o 84. /

Af Herr Lars Ersson frän Södermanlands län: Om ändring i Kongl.

förordningen den 1 December 1866, omgående vilkoren
för försäljning till förtäring på stället af vin, öl, kafé
eller andra icke spirituösa drycker.

Kongl, Maj:ts nådiga förordning af den 7 December 186(1, angående
vilkoren för försäljning till förtäring på stället af vin, öl, kaffe, eller andra
icke spirituösa drycker, innehåller i 1 § detta stadgande:

“Vill någon till förtäring på stället, vare sig med eller utan mat, men
utan samband med rättighet till iskänkning af bränvin eller andra brända
eller distillerade spirituösa drycker, mot betalning hålla allmänheten tillhanda
öl, dricka, * porter, kokadt kaffe, thé och cliocolade eller andra icke
spirituösa drycker, med undantag af vin, göre skriftlig anmälan derom, på
landet hos kommunal-nämndens ordförande och länsmannen i orten, samt i
stad hos magistraten.“

10 § 2:dra momentet i samma nådiga förordning innehåller vidare:

”Denna förordning har icke tillämpning på gästgifvare och ej heller på
dem, som utomhus, vare sig medelst kringbärande, eller från bord, eller eljest
i mindre omfattning idka försäljning af icke spirituösa drycker utom vin.1-

Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.

11

Emot 1 § kali ej vara någonting att anmärka, men så mycket mera
emot den 10:de. Lagstiftarne kunde ej förutse, huru detta medgifvande, att
medelst kringbärande eller från bord få försälja kaffe och öl, skulle komma
att missbrukas, men denna rättighet har på många ställen på det oförsyntaste
öfverträdts. Inom den församling jag tillhör hafva ej några lagöfverträdelser
i dylika fall förekommit, men desto mera i några af de angränsande
socknarne. Som man vet, hålles s. k. torg dagar numera nästan i hvarje
församling, der man har långt till städerna — åtminstone är händelsen så
i den del af Södermanland jag tillhör — på dessa torgdagar etablera sig
vid bord sådana personer som ej hafva någonting att förlora och under sken
af att der försälja öl utöfva det skamligaste lönkrögeri. Såsom exempel vill
jag nämna att en person har dragit omkring med en kärra på auktioner
och torgdagar i min hemort för att sälja öl. Denna person har 2:ne gånger
varit stämd för oloflig utskänkning af bränvin, och på en torgdag i
Julita socken i December 1870 gjorde länsmannen ytterligare beslag på 11
hd butelj er bränvin, som lönkrögaren hade bland sitt ölförråd.

Många flera exempel skulle jag kunna framdraga, men detta kan vara nog.

Nu frågas: är det förenligt med god ordning att dylika personer skola
fritt få sälja vid bord öl in. m. utan att kommunalstyrelsen ens har rättighet
att förbjuda sådant, då de visat sig till den grad trotsiga mot lag och förordningar? På

grund af hvad jag här ofvan anfört, anhålles ödmjukast, att Riksdagen
ville besluta, att uti den nådiga förordningen af den 7 December
1866 gjordes denna förändring eller tillägg:

den som önskar utomhus — det vare sig på marknad,
torgdag eller auktion medelst kringbärande eller från
bord eller eljest i mindre omfattning — att idka försäljning
af icke spirituösa drycker utom vin, utverke sig tillstånd
dertill af kommunalnämnden, som deröfver lemnar
bevis, hvilket den sökande skall vara skyldig att medhafva
till försäljningsstället och vid anfordran för kronobetj
eningen uppvisa.

Skulle Riksdagen ej vilja besluta denna ändring i förordningen, så anhålles
vördsammast att åtminstone 2 mom. i 10 § måtte blott få denna
lydelse:

denna förordning har icke tillämpning för Stockholm, utan
eger Ofverståthållare-embetet etc. — — — — —

erforderliga.

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 85.

Igenom denna förändring blefvo de, som vilja idka försäljning af öl,
kaffe m. in., kringbärande eller från bord, nödsakade att sådant för vederbörande
anmäla, och dermed vore åtminstone något vunnet.

Stockholm den 27 Januari 1871.

Lars Ersson.

TS:o 85.

Af Herr Jons Pehrsson: Om förenkling af militära och afskaffande
af civila embetsmäns uniform.

Ingenting är oftare upprepadt på senare tiden än ordet sparsamhet,
men dervid tyckes det vilja stanna; någon verklighet efterforska!- man förgäfves.
Hos alla dem, som ej genom vanans makt blindt så införlifvade med
det närvarande slösaktiga tillståndet, framträder hvad man benämnt statslyxen
på mångahanda sätt. Ett ibland de icke minst kostsamma är uniformsväsendet,
såväl inom militären som andra embetsmannakorpser, och då den vigtiga
försvarsfrågan måste stå främst på dagordningen, och folket fordrar med
rätta, att de stora uppoffringar, som derföre måste göras, endast blifva använda
till praktiska och nyttiga behof; men ingen lär vilja med allvar påstå
att det är nödvändigt att krigsfolket och isynnerhet befälet utstyres i alla
de mångfaldiga, dyra uniformslag hvilka nu äro rådande; för mig förefaller
det att deruti skulle ligga en mycket stor våda för befälet, i fall det skulle
gälla komma i krig. Och kunna icke de prålande uniformerna begagnas när
det gäller att värna landet, så måste de vara så mycket mer förkastliga, när
de endast begagnas för att lysa med vid mångfaldiga tillfällen. Man har
elakt nog velat påstå att de, som lysa i uniform, skola hafva goda framgångar
hos det svagare könet, men för min del tror jag icke mycket härpå,
och i alla fall kunde detta ej vara tillräckligt skäl att bibehålla dem för;
deremot finnes en annan mycket allvarsam ekonomisk sida af saken såväl