Motioner i Andra Kammaren, N:o 83

Motion 1892:84 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 83.

15

att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke rustoch
rotehållare måtte kunna befrias från skyldigheten
att bekosta såväl soldatens sjukvård som de af honom
använda medikament, samt att det måtte bekostas af
soldaten sjelf; dock att, om sjuk- och läkarevård för honom
skulle behöfvas på hospital, den der måtte vara fri.

C m remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 28 januari 1892.

Häri instämma:

Gustaf Anderson.

C. J. Jakobson.

J. Ericsson.

Oscar Larsson.

N:o 84-

Af herr E. OlSSOIl i Kyrkebol, om anslag till inrättande af en
ny provinsialläkaretjenst inom Vermlands län.

Jösse härad af Vermlands län med en folkmängd of öfver 30,000
invånare, fördelade på en ytvidd af omkring 20 qvadratmil, utgör för
närvarande ett provinsialläkaredistrikt med en enda derinom stationerad
läkare. Det tyckes således nästan falla af sig sjelf, att läkarevården inom
detta vidsträckta område icke kan vara ordnad på ett tillfredsställande

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.

sätt, då afståndet till läkarens bostad för de i nordliga delarne af häradet
invid norska gränsen belägna kommunerna vexlar mellan fyra och åtta
mil, hvartill kommer att vägarne, der sådana verkligen finnas, i allmänhet
befinna sig i ett högst otillfredsställande skick, hvarigenom svårigheterna att
vid inträffande sjukdomsfall uppsöka den aflägset boende läkaren blifva
nästan oöfvervinneliga.

Detta och åtskilliga andra omständigheter i förening med trägna uppmaningar
från kommunalstämmorna i Gunnarskogs, Gräsmarks, Bogens,
Lekvattnets och Magneskogs socknar, omfattande en folkmängd af öfver
12,000 personer, föranleda mig att hos Riksdagen framhålla ortens önskan
om undanrödjande af de svåraste olägenheterna i berörda hänseende genom
inrättande af ett nytt provinsialläkaredistrikt af nyssnämnda församlingar
med bostad för läkaren vid Fredros bruk.

Ifrågavarande bygd, som är belägen längs norska gränsen och delvis
känd under benämning »finnskogarne», är i allmänhet fattig, och dess oförmåga
att, utöfver tryckande fattigvårdstunga och fyllandet af öfriga kommunala
behof, offra något för vinnande af en förbättrad helso- och sjukvård,
är alldeles gifven, hvadan någon annan utväg icke finnes öfrig, än att
staten träder emellan i förenämnda hänseende.

Det är med anledning af dessa nu angifna förhållanden som jag vördsamt
hemställer,

att Riksdagen måtte bevilja anslag till enahanda
belopp i lön och tjenstgöringspenningar, som finnas angifna
i kongl. kungörelsen angående ny reglering af
provinsialläkarestaten den 31 oktober 1890, för ett nytt
provinsialläkaredistrikt inom Vermlands län, omfattande
Gunnarskogs, Gräsmarks, Bogens, Lekvattnets och Magneskogs
församlingar derstädes.

Stockholm den 29 januari 1892.

Emil Olsson
i Kyrkebol.