Motioner i Andra Kammaren, N:o 83

Motion 1882:83 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 83.

3

Då vidare den nu gällande lagstiftningen för sparbankerna synbarligen
icke lemnar fullt tillräckliga garantier för de till förkofran emottagna
medlens vederbörliga förvaltning, och då obekantskapen hos befolkningen
med dylika inrättningars bästa organisation, vård och reviderande
tvifvels utan utgör ett hinder för deras allmänna utbredning, samt
då den värdefulla erfarenhet, som särskildt under det senaste årtiondet
förvärfvats i utlandet beträffande ifrågavarande inrättningars organisation
och förvaltning, icke längre bör lemnas obegagnad; så får jag härmed
vördsammast hemställa,

det måtte Riksdagen i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, dels om en tidens kraf motsvarande
omarbetning af nu gällande förordning för sparbanker,
dels om utarbetandet och utgifvandet på statens
bekostnad af en fullständig redogörelse för sparbankers
och låneföreningars hela organisation och förvaltning.

Stockholm den 29 Januari 1882.

Axel Wilh. Ljungman.

N:o 83.

Af Herr J. Marcuson: Om tillägg till 28 § i militieboställsordningen
af den 23 Januari 1836.

I Kongl. förordningen af den 23 Januari 1836, §§ 3, 4, 19, 20, 22,
angående kronoboställen, stadgas, att arrendator är skyldig bygga boställets
åbyggnader samt reparera och underhålla desamma.

I §§ 25, 26, 27 stadgas, att afträdande arrendatorn skall tillgodoföras
för all öfverbyggnad, enligt beräkning af synerätten.

I § 28 stadgas, att denna tillgodogörelse skall af tillträdaren till afträdaren
lemnas i reda penningar.

4

Motioner i Andm Kammaren, N:o 83.

Mången gång har det visat sig vid laga af- och tillträdessyn, att
summan för dessa öfverbyggnader är ganska betydlig, dels genom kommunens
fattade beslut att uppföra kyrka, skolhus och prestgård, dels
genom nybyggnader å bostället i följd af laga syner.

Arrendatorn kan med ett ord hafva måst nedlägga alla sina med svett
och möda gjorda besparingar på detta byggande. Så inträffar ny arrendeauktion,
och bostället öfvergår till annan arrendator. Denne ställer den
i kontraktsformuläret äskade borgen för en tid af 5 år och antages.

Den nye arrendatorn skall nu till afträdaren, enligt ofvan anförda
§ 28, godtgöra denne med reda penningar för gjorda öfverbyggnader.
Men härför har afträdaren ingen säkerhet alls, ty den å arrendekontraktet
befintliga borgen har ej iklädt sig ansvar angående ersättning
för öfverbyggnader, och tillträdaren kan mycket väl vara utan medel
och således urståndsatt att lemna ett öre till afträdaren, som måhända
måste gå från hus och hem, utan att någonsin erhålla den rättvisa och
väl behöfliga ersättningen.

Att här föreligger en orättvisa torde böra erkännas.

Jag vågar derföre föreslå, att § 28 i den åberopade Ivongl. förordningen
af den 23 Januari 1836 måtte få följande tillägg:

Tillträdande arrendator af kronoboställe har att
äfven ställa fullgiltig borgen (hos afträdaren) för dennes
möjligen gjorda öfverbyggnader.

Ersättningssumman för dessa skall vid tillträdet
ovilkorligen gäldas.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 29 Januari 1882.

Häri instämmer
A. P. Lind.

J. Marcuson.