Motioner i Andra Kammaren, N:o 82

Motion 1897:82 Andra kammaren

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 82.

För utlemnande af dessa missförhållanden, hvarom yrkande sannolikt
ej kommer att uteblifva intill dess rättelse sker, torde stora svårigheter
möta och dryga kostnader uppstå så väl för staten å ena sidan som rustoch
rotehållare å den andra genom företagen omreglering eller förnyad
värdering, hvarigenom antydda missförhållanden endast tillfälligt kunna afhjelpas,
hvarför den enda effektiva åtgärden vore, att staten öfvertoge både
rustning och rotering.

Som detta ändamål endast successivt kan vinnas genom rust- och rotehållets
vakanssättning i mån af afgång, få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i aflåten skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag om rust- och rotehållets försättande
på vakans i mån af nuvarande manskaps afgång
samt statens öfvertagande af rustning och rotering.

Stockholm den 29 januari 1897.

J. Andersson. A. H. Götliberg. Emil Olsson.

O. Anderson. Karl Hultkrantz. Erik Andersson. G. Jansson.

Alla från Vermlands län.

N:o 82.

Af herr E. Eriksson i Qväcklingen m. fl., angående förhöjning
af det utaf Kongl. Maj:t för år 1898 äskade anslaget
till frostländighetens minskande.

Det norrländska jordbrukets farligaste fiende är frosten, som från
myrar och sumptrakter sprider köld och osundhet i kringliggande nejder.
Då den enskilda företagsamheten ej mägtar att i någon nämnvärd

Motioner i Andra Kammaren, N:o 82.

11

mån afhjelpa detta onda, anse vi det vara statens pligt att på ett kraftigare
sätt, än hittills skett, medelst bidrag af statsmedel, understödja och
främja befolkningens sträfvanden för frostländighetens minskande, i all
synnerhet som till statskassan för närvarande genom den höga tullbeskattningen
å oundgängliga lifsförnödenheter, inflyta mycket betydande inkomster
särskildt från Norrland, hvars befolkning till följd af ofta inträffande
frostskador å den växande grödan finner sig försatt i den hårda nödvändigheten
att i vida större utsträckning än befolkningen i rikets öfriga
delar genom uppköp af spanmål förskaffa sig erforderlig brödföda. Genom
dessa tullars införande har i sjelfva verket befolkningen i de norrländska
länen fått sig en extra beskattning pålagd, hvilken endast i mera sällsynta
fall drabbar den öfriga jordbrukande befolkningen inom riket, med
undantag möjligen af Dalarnes och Vermlands. Det synes oss derför vara
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att från statens sida något
göres för att, i den mån sådant kan ske, mildra och afhjelpa de särskildt
för den jordbrukande befolkningen i Norrland ofördelaktiga verkningarna
af den gällande tullagstiftningen.

Ett bidragande medel härtill vore enligt vårt förmenande beviljandet
af ökade statsanslag till minskande af frostländigheten i riket. För detta
ändamål har Kongl. Maj:t af den nu församlade Riksdagen för år 1898
äskat ett anslag af 200,000 kronor (statsverkspropositionen sid. 26). Enligt
oss från kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen benäget meddelade
uppgifter voro af det för innevarande år beviljade anslaget till frostländighetens
minskande 60,370 kronor disponerade redan den 20 november
1896, hvarförutom hos kongl. styrelsen ännu ligga obehandlade 14 ansökningar,
hvilkas sammanlagda kostnad beräknats till 70,826 kronor, mot
svarande ett anslag af högst 23,600 kronor. Dessutom finnas hos kongl.
landtbruksstyrelsen hvilande ansökningar från fem föregående år (1891
och 1893—1896) till en beräknad kostnad af sammanlagdt 272,890 kronor,
utgörande således den beräknade kostnaden af de hos båda dessa
myndigheter för närvarande inneliggande ansökningar tillsammans 343,716
kronor. Häraf synes oss omotsägligt framgå, att det af Ivongl. Maj:t
äskade beloppet på långt när icke motsvarar de behof af statsunderstöd
för ifrågavarande ändamål, hvilka inom olika delar af riket gjort sig gällande.
I denna vår öfvertygelse styrkas vi ytterligare af det kända förhållande,
att det möte af hushållningssällskapens ombud, hvilket hölls i
Stockholm den 4—12 november 1895, beslöt att i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj: t af 1896 års riksdag täcktes ilska det ifrågavarande
anslagets höjande från 150,000 till 300,000 kronor. Att behofvet
af den af hushållningssällskapens ombud såsom erforderlig ansedda an -

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 82.

slagssumman sedan dess icke minskats, utan snarare ökats, torde med tillräcklig
tydlighet framgå af de ofvan anförda siffrorna.

Yi tillåta oss derför vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta, att det af Kongl.
Maj:t för år 1898 äskade anslaget till frostländighetens
minskande skall utgå med 300,000 kronor.

Stockholm den 28 januari 1897.

E. Eriksson.

J. Bromée.

Joll. Er. Nordin.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag 1897.