Motioner i Andra Kammaren, N:o 82

Motion 1894:82 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 82.

5

N:o 82.

Af herr C. G. Andersson i Skeenda, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om åtgärder till skydd för jordbruket
mot skada af s. k. canadahjortar i Södermanlands län.

För åtskilliga år sedan lät herr baron Oskar Dickson såsom egare
af egendomen Skeppsta i Gåsinge socken af Södermanlands län utsläppa
ur egendomens djurgård s. k. canadahjortar för att i fritt och
vildt tillstånd uppehålla sig i orten, och har Kongl. Maj:t tid efter annan
fridlyst dessa hjortar året om.

Dessa hjortar hafva nu förökat sig så, att de utgöra stora hopar
och söka icke, såsom man skulle kunna tro, sin föda i skog och mark,
utan uppehålla sig på de med säd och gräs besådda åkrar och uppäta
samt nedtrampa skörden derå till stor skada för ortens jordbrukare,
dervid ofta händer, att små åkertegar i hast beröfvas hela sin skörd.
Dessa hjortar hafva för vana att ej skingras eller låta sig skrämmas
bort och mer än vanlig hög hägnad hoppa de med lätthet öfver. Af
här bifogade handlingar får jag närmare styrka en del af de skador,
ortens befolkning lidit af nämnda hjortar och den allmänna önskan som
ortens mindre jordbrukare uttalat för att få sina skördar skyddade för
dessa djur eller skadorna derå ersatta. Derest hjortarna i fråga egas
af staten, anser jag, att dessa djur, om de anses för det allmänna så
nyttiga, att de ej höra utödas, böra vårdas på annat sätt och staten icke
tillåta, att en orts jordbrukare måste bära tungan för deras tillvaro.

Mig synes således, att antingen bör staten kännas skyldig betala
all den skada canadahj orten gör å gräs och sädesskördar eller tillåta
att hjortarna fritt få jagas åtminstone sju dagar om året å tid som Kongl.

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 82-

Maj:t bestämmer, på det att de ej må allt för mycket ökas. Skulle hjortarna
i fråga anses tillhöra herr baron Dickson eller egaren till egendomen
Skeppsta, så synes vara lika hårdt, ja hårdare, om ortens jordbrukare
skola lida sådana skador, som dessa djur förorsaka, och många
små jordrukare beröfvas den skörd de efter trägen flit söka framodla
och som de nu ofta få se helt och hållet förlorad, i så fall blott för en
persons uppfattning af nyttan för sagde vilda hjortars tillvaro i orten.

Skulle, såsom jag nämnt, hjortarna i fråga egas af enskild person,
så bör denna kännas skyldig ersätta all den skada de förorsaka på
annans foder och sädesskörd eller åläggas att hjortarna upptaga och
egna sådan vård, att de ej göra skada på annans egor eller, om djuren
olofligen inkomma derå, de må uppfångas och dervid med dem förfaras
som lagen stadgar om skada af annans hemdjur.

På grund af hvad jag här anfört får jag ödmjukligen anhålla, att
Riksdagen ville besluta,

att i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t ville vidtaga åtgärder så, att
den nu i Södermanlands län i vildt och fritt tillstånd
förefintliga canadahjorten icke må tillskynda ortens
jordbrukare skada å gräs och sädesskördar, utan, om
så sker, staten, derest den är egare af hjortarna, lemna
ersättning derför eller medgifva, att canadahjorten
blifver tillåten att fritt jagas minst sju dagar om året;
men skulle enskild person befinnas vara egare till
hjortarna i fråga, denne må åläggas taga sådan vård
om dem, att de icke olofligen inkomma på annans egor
och att, om så sker, med dem må förfaras såsom lagen
stadgar om skada af annans hemdjur.

Stockholm den 26 januari 1894.

C- G. Andersson.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 82.

7

Som de af baronen och riddaren herr Oskar Dickson utsläppta
canadahjortarna ur djurgården vid egendomen Skeppsta i Gåsinge socken,
Södermanlands län, hafva gjort och göra fortfarande stora skador i trakten
omkring Skeppsta, der de alltjemt upphålla sig, i det att de aldrig
skingra sig utan hålla sig tillsammans i en hop och ej heller söka
sig föda i skogen som de tros skola göra, utan alltjemt uppehålla sig
på de med säd och gräs besådda fält och åkertäppor, som af dem uppätas
och nedtrampas; som hjortarna af baronen herr Oskar Dickson
vid utsläppandet öfverlemnades eller skänktes till staten och af Kongl.
Maj:t fortfarande äro fridlysta och icke någon tid lofliga att jaga, så hafva
de ökat sig till ett större antal, och ju mera de förökas, dess mera ökas
skadorna; och som dessa djur icke på något sätt kunna stängas eller skrämmas,
eller låta sig drifvas bort utan tvärtom anfalla, så står man ju fullkomligt
magtlös emot dem, till följd hvaraf de obehindrade utöfva skadorna.
Vi undertecknade som lida af detta ofog anhålla, det Riksdagen täckes
upptaga denna vår skrifvelse till pröfning och med medel ur statsverkets
kassa ersätta de skador och förluster, som hjortarna åstadkomma och
göra, efter skedd hållen laga syn och värdering deraf.

Gustaf Andersson, C. J. Johansson, Carl Lundberg,

hemmansegare i Blacksta. hemmansegare i Blacksta. fjerdingsman och heramansegare.

Aug. Andersson,

nämndemän, Blacksta.

Albert Andersson,

hemmansbrukare.

C. A. Andersson,

Afla, hemmansegare.

Carl Johan Johansson,

Afla, hemmansegare.

A. Anderson,

Snåret, torpare.

A. Jansson,

arrendator, Band-Ekeby.

C. Petterson,

Afla, hemmansegare.

P. L. Ahlborg,

hemmansbrukare.

J. W. Frisk,

Hedby gård (inspektor).

C. J. Berlin,

Afla, hemmansegare.

G. D. Lindgren,

Bleckbacken, arrendator.

Carl Larsson,

Björnkärr, torpare.

August Frisk,

soldat.

Gustaf Andersson,

tillstå, hemmansegare.

A. G. Andersson,

mista, hemmansegare.

E. G. Eriksson,

Afla hemmansegare.

C. E. Persson,

Afla nämndeman.

A. G. Petterson,

Sörtorp, torpare.

Cad Larsson,

Alsjön, arrendator.

Rosenborg, V. Olsson,

hemmansegare.

A. F. Eriksson,

mista, arrendator.

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 82.

Carl Jansson,

Afla, kyrkovärd.

Anders Andersson,

Blaeksta, hemmansegare.

Gustaf Larsson,

Alsäter, hemmansegare.

August Olson,

nämndeman, Blaeksta, hemmausegare.

F. P. Nyström,

Laxne, hemmansegare.

C. A. Lagerqvist,

hemmansegare, Löfbråten.

Erik Andersson,

Afla, hemmansegare.

Per Axel Anderson,

Afla, hemmansbrukare.

Petter Carlson, C. Carlson,

Pärslund, Afla Torp. Näsgård, arrendator af Blaeksta boställe.

C. P. Westin,

Störa Valla & Björnlunda.

Protokoll, upprättadt den 9 november 1893 vid besigtning
af den skada, som canadahjortarne utöfvat särskildt
å mark, tillhörig gästgifvaren G. Andersson i Blaeksta
inom Daga härad af Södermanlands län, med antecknande
af uppgifter om af sådana hjortar föröfvad skada
äfven å andra håll i trakten.

S. D. Vid besigtningen hade, förutom undertecknad och bemälde
gästgifvare Andersson, äfven kronojägaren K. G. Henriksson samt åtskilliga
i trakten boende personer tillstädeskommit.

Ett grönrågsfält ej långt från gästgifvaregården och tillhörigt
denna, besågs och befans illa åtgånget genom tramp af hjortarna, då
marken genom höstregnen var uppblött. En »skrämma», som af egaren
uppsatts för att afhålla hjortarna, skyddes ej alls af dessa. Fältets
areal uppskattades till 1 3/4 tunnland. Der bredvid låg en åker om 3 tunnland,
tillhörig samma person, hvilken åker nästlidna sommar burit råg
och nu ny klöfvervall. För att möjligt afhålla hjortarna härifrån hade
gästgifvaren på de omgifvande gärdesgårdarne uppsatt snören med tyglappar.
Dessa hade dock ej uppfylt sitt ändamål, utan hade hjortame
hoppat öfver gärdesgården rätt på tyglapparna, dervid afsittande snörena.
Klöfvern var illa åtgången genom tramp. Under föregående
sommar hade, efter hvad såväl egaren som andra af de närvarande upplyste,
hjortarne uppätit rågen, der den var styfvast och äfven skadat
återstoden; detta ehuru egaren dagligdags sökt personligen skrämma
bort dem, hvilket ej ens alltid lyckades. Den areal, hvarå rågen mest
skadats, uppginge enligt fjerdingsmannen Carl Lundbergs utsago till
1 tunnland.

En i skogen belägen åker om 3 tunnland hade 1888—89 blifvit
besigtigad af nämndemännen C. F. Andersson i Hammersta och Aug.

9

Motioner i Andra Kammaren, N:o 82.

Andersson i Blacksta, och hade hjortarne enligt af dem förlidet år lemnadt
intyg ena året förstört 8 tunnor och andra året 14 tunnor hafre.
I somras hade der varit foder, som enligt bemälde nämndemäns utsago
genom hjortarnes åverkan blifvit mycket nedsatt i skörderesultat.

Kronojägare Henriksson hade i somras på uppdrag af undertecknad
besett ett rågfält, tillhörigt gästgifvaren; rågen skulle här blifvit
afbiten af hjortarne, men då nya ax bildats och då rågen på många
håll var dålig, oafsedt yttre åverkan, kunde kronojägaren ej lemna något
bestämdt besked å skadan. Deremot hade kronojägaren vid samma
tillfälle besett ett hafrefält under Skeppsta bruk, der säden afbitits af
hjortarne och skadegörelsen var tydlig.

Befallningsmannen A. Öländer från Skeppsta anförde, att å Skeppsta
Långkärr om 10 å 12 tunnland liafren i somras varit illa åtgången
af hjortarne, på 1 tunnland alldeles förderfvad. Å Skeppsta skogsäng
hade morötter rifvits och ryckts upp af hjortarne. Detta bekräftades
af skogvaktaren Oskar Lindström.

Dessutom upplyste fjerdingsmannen Lundberg, att hjortarne i somras
skadat rågen på en honom tillhörig åker om 2 tunnland, dock ej så
svårt som å gästgifvarens egor.

Derjemte berättades, att hjortarne gjort skada vid flera ställen,
såsom vid Afla gård och torp, Heby, Löfbråten, Bondekeby, Stor-Valla
samt hos Johan Olsson i Blacksta; detta utan att bestämdt besked kunde
lemnas i detalj. På några ställen hade hjortarne blifvit drifna tillbaka
till sina egentliga stamhåll vid Blacksta och Skeppsta genom skallgång.

Som ofvan:

Clas E. Andersson,

tjenstförrättande jägmästare.

På begäran af hemmansegaren Gustaf Andersson i Blacksta infunno
sig undertecknade år 1888 och förrättade laga syn å en odling
å n:o 3, Blacksta egor i Gåsinge socken af Södermanlands län, tillhörig
ofvannämnde Gustaf Andersson, som uppgafs vara besådd med 3 tunnor
hafre, hvaraf skörden i oskadadt skick antogs kunnat lemna 24
tunnor, men var den uppäten och nedtrampad, och värderades skadan till
1/3 deraf eller 8 tunnor hafre, 140 Ltt halm. År 1889 voro vi åter kallade
af Gustaf Andersson att förrätta syn på samma odling som då ock
var besådd med hafre, och då befans grödan å densamma till större
Bill. till Riksd. Prof. 18.94. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 82.

delen alldeles förstörd, hvarvid skadan då värderades till 14 tunnor
hafra 240 IM halm. Dessa syner verkstäldes dagarna före skördens bergande.
Förliden höst 1893 den 9 november voro vi åter af Gustaf
Andersson kallade tillsammans med en tjenstförrättande jägmästare C.
Andersson och en kronojägare K. G. Henrikson med flera närvarande
och besågo en odling omkring 2 tunnland råggräs som syntes varit i god
växt, men då dels nedtrampad och uppäten, jemte en åker 3 eller 4
tunnland besådd med klöfver, också söndertrampad och förstörd, hvadan
en ringa skörd är att förvänta. Som hägnaden omkring nämnde odlingar
var i godt stånd och icke på något ställe nedbruten, och efter
hvad spåren och spillningen utvisar, så hafva de så kallade canadahjortarna
som af baronen herr Oskar Dickson blifvit utsläpta ur djurgården
å egendomen Skeppsta i Gåsinge socken Södermanlands län förorsakat
skadorna.

Hammersta den 9 januari 1894.

C. F. Andersson, Au g. Andersson,

nämndemän. nämndeman.

Förliden sommar 1893 var jag undertecknad och besåg en rågåker
under växten, tillhörig gästgifvaren Gustaf Andersson i Blaeksta,
besådd med 2V2 tunna råg; detta var tiden före axgåningen, rågen var
alldeles afäten och nedtrampad af canadahjortarna att någon skörd der
ej kunde blifva, eller ock af mycken dålig beskaffenhet. Senare på
hösten var jag och besåg samma åker som då var besådd med klöfverfrö
och skulle ligga till klöfvervall; den var då söndertrampad och de
späda plantorna afätna af canadahjortarna så att foderskörden der i
hvad väderlek som helst blifver dålig, och jag kan bestämdt säga, att
det varit canadahjortarna som gjort skadan, ty jag har gått der förbi
flera gånger och sett dem gå der och beta; de läto sig ej skrämmas,
utan visade sig ilskna då de ej fingo gå ostörda; under parningstiden
vilja de anfalla, hvilket härmed intygas.

Blaeksta den 4 januari 1894.

Carl Lundberg,

fjerdingsman.