Motioner i Andra Kammaren, N:o 81

Motion 1900:81 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 81.

1

N:o 81.

Af herr J. BystrÖIll, angående bestämmelse derom, att
äktenskap må kunna ingås inför kyrklig eller borgerlig
myndighet allt efter kontrahenternas eget val.

Steg för steg har man i den kyrkliga lagstiftningen måst taga hänsyn
till religionsfrihetens oblidkeliga kraf. Samvetstvånget har kommit i allt
lägre och lägre kurs, och jag hoppas det så skall fortgå, till dess den hedern
vederfares gamla Sverige, att. full religionsfrihet är rådande.

Under flera år hafva förslag framstälts om att tillämpa religionsfrihetsprincipen
äfven i fråga om vigsel, men liksdagsmajoriteten har ej velat
lemna dertill sitt bifall. Det vore emellertid värdigt representanterna för
ett folk, som berömmer sig af att lefva »i frihetens stamort på jorden», att
vid det nya seklets gryning fatta beslut om valfrihet i fråga om formen för
äktenskapets ingående. Tiden borde vara inne, då kyrklig tvångsvigsel får
dela samma öde, som redan tillkommit tvångsdop och tvångsnattvardsgång.

Personer, som äro erkända medlemmar af statskyrkan, kunna nu icke,
huru gerna de än önska det, erhålla borgerlig vigsel, förutsatt att de ej
utträda ur kyrkan. Detta kunna dock blott de göra, som förklara sig vilja
öfvergå till annat kristet trossamfund. De åter, som icke vilja öfvergå till
sådant samfund, hafva egentligen ingen annan utväg för att lagligen tå ingå
äktenskap än att låta sig vigas af statskyrklig prest.

Detta tvång bör borttagas.

Enligt dissenterlagen är det tillåtet för dem, som äro i statskyrklig
mening odöpta eller icke konfirmerade, att ingå äktenskap inför borgerlig
myndighet, Men de få ej göra det inför statskyrklig myndighet. Bland de
Bih. till Rikad. Prof. 1900. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. ir> Höft. (Nås SI—85). 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 81.

tiotusental personer, som äro odöpta och okonfirmerade, finnas dock ej få,
som skulle önska att vid äktenskapets ingående få begagna kyrklig vigsel.
Och hvarför skulle de ej kunna få detta?

Det är ej heller blott för dem, som ämna ingå äktenskap, som detta
kan vara en samvetssak. Det kan vara lika stort samvetstvång för en prestaf
behöfva enligt nu gällande föreskrifter viga somliga personer. Detta
framgår både af en del statskyrkomäns uttalanden i Riksdagen och af flere
presters anföranden vid kyrkomöten.

Borgerligt äktenskap har ju också samma gällande kraft som det
kyrkliga.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att hvarje
svensk man och qvinna, som till äktenskap är berättigad,
må hafva valfrihet att, sedan det lagligen blifvit lyst, ingå
äktenskap antingen inför kyrklig myndighet eller i stad
inför magistraten eller på landet inför kronofogden.

Stockholm den 27 januari 1900.

J. Byström.