Motioner i Andra Kammaren, N:o 80 (Motion 1901:80 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

N:0 80.

Af herr C. Johansson i Aflösa, i anledning af Köngl. Maj ds
proposition angående en särskild tillägg sb evillning för
år 1901.

Genom den till årets Riksdag aflemnade statsverkspropositionen erfar
man, att statskassan på ett enda år, ifrån att ega betydande besparingar,
nu har att uppvisa en till flere millioner kronor uppgående brist. Ofverskottsmedel
från föregående statsregleringar 27,665,000 kronor och 2 millioner
kronor af bankovinsten för sistlidet år hafva tagits i anspråk, och
dessutom har regeringen nödgats föreslå Riksdagen att upptaga en tilläggsbevillning
af fast egendom och inkomst på icke mindre än 6,300,000
kronor för att få budgetens debet och kredit att gå ihop. Hvad detta
innebär för framtiden, ligger i öppen dag: i hög grad ökade pålagor för
dem, som hafva något att betala med; grusade illusioner för de skattdragande,
som hoppats på någon varaktigare skattelindring.

Angående utdebiteringen af den föreslagna tilläggsbevillningen föreslås,
att inkomster under 1,200 kronor skola vara befriade derifrån samt att inkomster
från och med 1,200 till 1,800 kronor skola erlägga half tilläggsbe
vulning.

Häremot kan ej gerna göras någon befogad anmärkning, blott steget
hade tagits fullt ut, så att lättnader i berörda afseende äfven fått tillgodonjutas
af de mindre fastighetsegarne. Men detta har dock ej i någon mån
skett. Och hvad kan skälet dertill hafva varit? Jo, derom erhåller man besked
i statsrådsprotokollet för finansärenden den 21 december förlidet år, der det
heter, att »motsvarande lättnader icke kunna beredas innehafvarne af smärre
fastigheter, detta på grund deraf att fastiglietsbevillningen har naturen af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

en fastighetsskatt, en real- eller afkastningsskatt, hvilken utgår i förhållande
till fastighetens beräknade afkastningsförmåga och ej tager någon hänsyn
till egarens personliga förhållanden».

Teoretiskt sedt må väl en sådan åskådning gälla för hvad den kan,
men tillämpad i praktiken åstadkommer densamma alldeles orimliga skatteförhållanden.
Ty på annat sätt kan väl knappast ett skattesystem kännetecknas,
som låter en ganska betydande inkomst gå helt eller delvis skattefri,
under det att en liten obetydlig, i icke så få fall till sitt fulla värde
intecknad fastighet får vidkännas sin dryga anpart af denna bevillning.

Då jag i ett dylikt tillvägagående ej kan finna, att full rättvisa fått
göra sig gällande, och ej heller anser, att oöfverstigliga hinder möta för en
lämpligare fördelning i afseende på de skattskyldiges gäldande af ofvan
nämnda tilläggsbevillning, än hvad regeringen föreslagit, så får jag härmed
vördsamt hemställa,

att för den händelse Riksdagen bifaller Kongl.
Maj:ts förslag om tilläggsbevillning för innevarande år,
Riksdagen då måtte besluta, det fastighet ej uppgående
till ett taxeringsvärde af 10,000 kronor befrias från
tilläggsbevillnings utgörande, samt att fastighet, hvars
taxeringsvärde uppgår till nämnda belopp, men ej öfverstiger
15,000 kronor skall erlägga endast half tillläggsbevillning.

Stockholm den 26 januari 1901.

Carl Johansson

i Aflösa.