Motioner i Andra Kammaren, N:o 80 (Motion 1892:80 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

N:o 80.

Af herr C. PerSSOll i Ställhult, om ändring i gällande bestämmelser
rörande ersättning till förrättning smän för utmätning
i enskilda mål samt till stämningsmän.

Genom kongl. förordningen den 10 augusti 1877 har häradsrätt och
rådstufvurätt fått sig ålagdt att förordna vissa män att då de derom anlitas
delgifva stämningar och domstolars beslut, så ock verkställa delgifning,
som i utsökningslagen förekommer. Inom de flesta kommuner lära
numera vara förordnade personer för utförande af dessa uppdrag. Uti
kongl. förordningen den 12 juli 1878 stadgas huru ersättning skall beräknas
och utgå, icke allenast till dessa män för deras förrättningar, utan ock
för vittne, som biträder utmätningsman vid de förrättningar, der han skall
hafva vittne med sig, sålunda, att förutom lösen för delgifningsbevis och
vittnesersättning, skola utmätningsman, förrättningsman och vittne hafva
ersättning för skjuts efter en häst hvardera fram och åter från sitt hemvist
till förrättningsstället.

Lagstiftarens mening vid utfärdandet af dessa förordningar torde utan
tvifvel hafva varit, dels att personer skulle finnas att tillgå å hvarje ort
för ifrågavarande förrättningar, och dels att kostnaderna derför icke allenast
skulle vara bestämda utan ock hållas inom måttliga belopp.

Erfarenheten har dock visat, att utmätningsmän allt för ofta såsom
vittnen medtagit personer från sitt hemvist, och att sökande anlita de stämningsmän,
som äro dem närmast boende, i stället för att använda den eller
dem, som äro bosatte närmast förrättningsstället eller der den sökte har sitt
hemvist. Detta sätt att gå till väga förorsakar den, som i sista hand får
betala resekostnaderna, en hög utgift, hvilken skulle betydligt minskas, om

Bih. till mittel Prof. 18.92. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. It! lläft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o SO.

reseersättningen beräknades från närmaste intill förrättningsstället boende
stämningsmans eller fjerdingsmans hemvist, dock med rätt för förrättningsman
och sökande att anlita den eller dem han behagar.

Då jag här nämner förrättningsman, är ej min mening att detta gäller
utmätningsman för hans resor såsom utmätningsman, ty såsom sådan har
han ett visst tjenstgöringsområde, utan afser mitt förslag att hålla reseersättningarna
inom rimliga gränser för vittne, som biträder vid utmätningar,
och till stämningsmän för deras förrättningar samt till dem som
åtaga sig uppdrag af enahanda beskaffenhet.

Vid 1890 års riksdag väcktes motion i Andra Kammaren i samma
syfte, hvilken vann mycket understöd i nämnda kammare. Det utskott,
som behandlade motionen, erinrade, hvad beträffar vittne, som biträder utmätningsman
vid utmätningar, att denna skyldighet icke åligger stämningsmän,
men väl fjerdingsman. Således finnes äfven vittnen inom nästan
hvarje kommun att tillgå, så att reseersättningarna icke derför kunna behöfva
utgå för onödigtvis allt för lång vägsträcka.

Med anledning häraf får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om sådan ändring af Kongl. Maj:ts förordning af
den 12 juli 1878 angående ersättning till förrättningsman
för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän
m. m., att reseersättningen må endast utgå och
beräknas från intill förrättningsstället närmast boende
förrättningsmans eller fjerdingsmans hemvist, äfven om
annan mera aflägset boende person användes för utförande
af uppdraget eller såsom vittne.

Det utskott, till hvilket motionen remitteras, torde så redigera skrifvelseförslaget
att åsyftade saken vinnes.

Stockholm den 28 januari 1892.

I motionen instämma:

Carl Persson
från Skaraborgs län.

A. Johansson i Löfåsen. S. M. Olsson. E. G. Fredhohn.
A. Svenson i Edum. And. Svenson i Bossgården.