Motioner i Andra Kammaren, N:o 7

Motion 1891:7 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

N:o 7.

Af herr P. Waldenström, om skrifvelse till Kongl. Maj it med begäran
om framläggande af förslag till ändring af § 14
riksdagsordningen.

Vid föregående riksdag väckte jag en motion (n:o 21) om skrifvelse
till Kongl. Maj:t angående utvidgning af den politiska rösträtten.
Den föll visserligen då i kammaren, men endast med en röst. Detta
gifver mig hopp, att den nu — så väsentligt förändrad kammarens
sammansättning är — skall, upprepad, vinna kammarens bifall.

Att slå döförat till för det alltjemt växande krafvet på den politiska
rösträttens utsträckning anser jag fortfarande både orätt och oklokt.
De myndige medborgare, som för närvarande sakna politisk rösträtt, äro
till stor del — ja största delen — förståndige, sansade och redbara
personer, för hvilkas uteslutande från allt inflytande på de politiska
angelägenheterna man icke har något rimligt skäl. Enligt den senaste

valstatistiken (af år 1885) funnos bland de icke röstberättigade

Civile, kommunale o. d. tjenstemän .................................... 549

Officerare ............................................................................................. 166

Underofficerare, manskap ........................................................... 3,058

Prester................................................................................................. 200

Folkskolelärare och klockare....................................................... 1,536

Andre lärare, läkare o. d............................................................ 398

Egare af jordbruks- eller annan fastighet ............................... 71,397

(af dem 18,477, som egde fastighet af värde från 700
intill 1,000 kronor)

Arrendatorer af jordbruksfastighet ............................................. 27,104

(af dem 5,966, som arrenderade egendom till värde af
3,000—6,000 kronor, samt 6,634, som på mindre än 5 år
arrenderade egendom till värde af 6,000 kronor och deröfver) Sjökaptener

och styrmän ................................................ 2,023

Handtverkare och dylika näringsidkare .................... 17,119 o. s. v.

9

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

I ofvan angifna tal äro icke de medräknade, som saknat rösträtt
till följd af försummad betalning af kommunalutskylder, utan endast
sådana, som saknat den derför, att de icke nått strecket.

Antalet fabriks- och handtverksarbetare, som samtidigt af

samma anledning saknade rösträtt, utgjorde ett antal af 34,844
Antalet öfrige arbetare utan rösträtt.......................................... 62,385

Det kan enligt mitt förmenande icke vara rätt att förvägra alla dessa
allt deltagande i det politiska lifvet. En utsträckning af den politiska
rösträtten synes derför vara af rättvisa påkallad. Men hvad som rättvist
är, det är alltid klokt. Att såsom politiskt omyndige från valrätt
utesluta hederliga medborgare för det att de icke hafva en viss inkomst
eller egendom, det förbittrar sinnena, det väcker misstroende
mellan de olika samhällslagren, det skärper klasshatet och försvårar
derför med hvarje år en lugn och lycklig lösning af den vigtiga frågan.
Anspråken drifvas allt mer och mer upp, och den som från början
skulle hafva nöjt sig med någonting rimligt, blir genom det orättvisa
motståndet orimlig i sina fordringar.

Huru långt den politiska rösträtten bör utsträckas, det tror jag
mig lika litet nu som i fjor kunna säga. Det torde ock för den enskilde
riksdagsmannen blifva omöjligt att formulera ett sådant förslag,
som kunde hafva utsigt att vinna Riksdagens bifall. Äfven de, som
på sitt program skrifvit »allmän rösträtt», mena i sjelfva verket icke,
hvad orden innebära. Alltid måste gränser dragas upp. Men så snart
en gräns dragés, är rösträtten inskränkt, och då stå vi inför den svåra
frågan igen, hvad som skall vara gräns mellan röstberättigade och icke
röstberättigade.

Med anledning af dessa och flera andra skäl, som under diskussionen
förlidet år i kammaren af olika talare framhöllos, tager jag mig
friheten att föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
hemställa, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta samt
för Riksdagen till grundlagsenlig behandling framlägga
förslag till sådana ändringar i § 14 riksdagsordningen,
som kunna motsvara rättvisa kraf på utsträckning af
den politiska valrätten.

Stockholm den 23 januari 1891.

P. Waldenström.

Bill. till lliksd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Höft.

2