Motioner i Andra Kammaren, N:o 7

Motion 1871:7 Andra kammaren

18

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

JV:o 7.

Af Herr C. J. Grafströlli: Om vissa förändringar i nu gällande
tulltaxa.

Man skulle om gällande tulltaxa kunna säga, att hon indelat vårt lands innevånare
i tvänne klasser: vanliga menniskor och apotekare.

I tulltaxan finnas ännu 36 rubriker, hvilka till apotekares förmån prohibera varans
införande. Mot eu enda af dessa rubriker, nemligen Arsenik, vill jag intet anmärka.
Deremot torde de öfriga, åtminstone 32 af dem, med säkerhet kunna anses
strida: dels emot den grundprincip, hvarpå tulltaxan hvital-, nemligen att hon endast
bör sysselsätta sig med den till förtullning angifna varan och icke med importören; dels
emot Kong!. Mnj:ts nådiga förordning angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864;
och slutligen emot gällande farmakopé, som angifver alla de varor, som, till medicinalier,
skola finnas i apoteken.

Då det är min öfvertygelse, att dessa 32 rubriker böra i enlighet med tidens
kraf ändras, ber jag att få uppräkna alla de rubriker som angå apoteksvaror, med undantag
af Arsenik. Rubrikerna Apoteksvaror och Kerniskt-tekniska preparater afse
tvänne stora kategorier, hvaraf den senare är helt ny i vår tulltaxa; de öfriga äro
enskilda, s. k. specificerade varor, hvilka, förmodligen af olika skäl, blifvit framför andra
dylika varor specielt uppräknade i taxan och således böra uppmärksammas.

Apoteksvaror, alla i taxan ej specificerade, enkla eller sammansatta,
till införsel af apotekare eller dem, som erhållit Sundhetskollegii
tillstånd att med sådana varor idka handel*, eller, efter Sundhetskollegii,
Vetenskapsakademiens eller vederbörande universitetsfakultets
hörande, af vetenskapsmän till begagnande för vetenskapliga
ändamål, eller ock, efter Kommerskollegii pröfning, af

* Någon sådan, från apotek skiljd, handel lärer ej finnas i Sverige.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

19

näringsidkare som styrka sig hafva behof af dylika varor för

åstadkommande af sina tillverkningar.......fria.

Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade, r:dr 100 runt . . 5,00,
för medicinska behof, hänföras till Apoteksvaror.

Aloe; Assa foetida; Bäfvergäll; Cassia Fistula **; Enbärsmos
**; Flädermos och saft**; Galangarot; Gentianarot;
Hållrot ; Ipecacuanha; Jalappa; Kalmus; Kantarider;
Kinabark och kinarot; Kransögon**; Kubeber; Magnesia;
Manna; Myrrha; Nicht; Prustrot**; Paradiskorn**;
Rabarber; Rosmarin; Råfkakor; Sassafras;
Senetsblad; Spanska flugor; Storax**; Teriak**; Violrot;
Zitwerrot**; hänföras till Apoteksvaror.

Rötter: för apotekares behof, ej specificerade, hänföras till Apoteksvaror.

Utom dessa här specificerade varor skola, enligt Generaltullstyrelsens skrifvelser
(den 18 December 1852 och den 8 Juni 1869), Pommeransblomvatten och Ätticketer hänföras
till Apoteksvaror; dessutom anser härvarande packhusinspektion Ricinolja böra
sammalunda tullbehandlas.

Af alla dessa specificerade varor är blott eu enda, nemligen Råfkakor, af giftig
beskaffenhet; då denna artikel veterligen icke användes annorlunda än som medicinalier
och till rofdjurs utrotande, torde den böra för apotekares behof tillsvidare prohiberas;
af andra och liknande skäl torde kanske äfven Kantarider eller Spanska flugor böra sammalunda
i taxan rubriceras. Alla de öfriga äro icke att betrakta annorlunda än som de
flesta andra liknande varor, hvilka rundt omkring oss, utan någon inskränkning, äro att
tillgå. De böra derför, enligt min åsigt, ur tulltaxan utgå. Dessa varors specifikation
i taxan kan jag icke förklara på annat sätt, än att då Apoteksvaror äro tullfria, men
deremot flera af de ofvan nämnda varorna varit belagda med tull, så hafva apotekare,
på helt naturliga skäl, fordrat deras inregistrering under rubriken »hänföras till apoteksvaror.
» «Så gick det åtminstone till år 1852 med det allmännyttiga, alldeles oskadliga,
angenäma och i nästan hvarje kokbok foreskrifna Pommeransblomvattnet, som icke består
af annat än vanligt vatten distilleradt på pommeransblommor. Detta vatten hade
väl ansetts såsom apoteksvara, men åtskilliga industriidkare tillätos att införtulla det
under rubriken Essencer; således mot en oerhörd hög tullsats af omkring 100 procent
af värdet och derutöfver. Måna om tullintradernas ökande försökte då tulltjenstemännen
att fordra samma tull äfven da varan infördes af apotekare. Men dessa nöjde sig icke
dermed. Genom deras åtgöranden, Sundhetskollegii förklaring och Generaltullstyrelsens

" Finnes icke upptagen i gällande farmakopé.

20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

ofvan omtalade skrifvelse förklarades alltså det oskyldiga Pommeransblomvattnet vara
hänförligt till apoteksvaror; således prohiberadt! för andra än apotekare.

En mängd af dessa i taxan specificerade, liksom alla tre på annat sätt, som ofvan
synes, för apotekares räkning prohiberade varor äro allmännyttiga eller inom näringarna
nödvändiga. De kunna nu endast på omvägar, genom apotekare eller för
hvarje gång upprepade ansökningar om tillstånd eller med bevis om för hvarje gång styrkt
behof och således dyrt noy erhållas. Men icke nog härmed. Af no''ten synes, att af 32
i taxan specificerade varor nu mera endast 22 återfinnas i farmakopeen, hvadan således
de 10 öfriga utan alla skäl och alldeles obehörigt prohiberas för de apotekares räkning,
hvilka icke mer ega skyldighet att dem till apoteksvaror begagna.

Emellertid synes af dessa, såsom apoteksvaror specificerade ämnen, att i tulltaxan
med ordet apoteksvaror alldeles icke förstås, hvad man vid en flygtig tanke
derpå torde föreställa sig, nemligen verkliga medicinalier, sådana de af sjuka kunna begagnas,
utan dermed menas varor som behöfvas till medicinaliers åstadkommande. Men nu torde
det vara allmänt bekant, att till medicinalier användas äfven de aldra allmännaste och
allmännyttigaste varor t. ex. kaffe, socker, sprit, vin, kryddor, mjöl, salt, silfver, guld
o. s. v. i oändlighet. Många af dessa varor befinnas i tulltaxan specificerade; dock på
långt när icke alla. Men just derföre att svårligen alla varor kunna specificeras i tulltaxan,
och att sådana »alla i taxan icke specificerade», hvilka, om än aldrig så sällan,
användas i farmacien och således fått eu plats i lärmakopéen, enligt tullrubriken apoteksvaror
till apotekares förmån prohiberas, så finnes i denna och de dermed i sammanhang
stående rubrikerna, som här ofvan anförts, en verklig våda för näringarna och det
allmänna.

Vidare finner man af rubriken kemiskt-tehmka preparater, att det visserligen (nu
mera) är hvem som helst tillåtet att införa dylika preparater mot en tull af 5 procent
af varans värde .... men, att apotekare deremot få införa samma varor tullfritt!
Följden af ett sådant förhållande är icke svårt att inse, och den har icke heller uteblifvit,
nemligen apotekarnes privilegium på äfven dessa varor.

Af det sagda framgår tydligt och klart, att, bland landets alla innevånare, apotekare
äro de ende, som för införtullandet af sina varor i tulltaxan erhållit privilegium,
och ett privilegium så exklusivt att endast några få personer (vetenskapsmän) genom
särskilt tillstånd, eller industriidkare först efter att med vittnen hafva styrkt sitt behof,
för hvarje gång, kunna få införa dylika, till större delen allmännyttiga varor. Äfven
strider detta förhållande tvärt emot ofvannämnda Kongl. förordning.

För att ej blifva för vidlyftig i min motion får jag vördsamt hänvisa dels till
1863 års tullkomités betänkande angående apoteksvaror, hvilka af samme komité förklaras
böra få af hvem som helst införas; dels till min motion i denna fråga, väckt år
1868 under nummer 13; dels till 1868 års Bevillnings-utskotts memorial N:o 4, hvari
föreslås att apoteksvaror må få af hvem som helst införas; samt slutligen till de an -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

21

föranden för en sådan förändring, som under diskussionen öfver denna fråga egde rum
i båda Kamrarne den 4 Mars 1868.

Att Bevillnings-utskottets nyssnämnda förslag blef af båda Kamrarne afslaget torde
bero på den oriktiga uppfattning af frågan, som gjorde sig gällande. Såsom af diskussionsprotokollen
synes, förblandade man nemligen den föreslagna rättigheten för hvem som helst
att införtulla sådana varor, som i tulltaxan kallas apoteksvaror, med rättigheten att
handla med apoteksvaror. Det var naturligt att frågan under sådana förhållanden skulle
falla. Vid lugn eftertanke torde dock hvar och en lätt inse den stora skilnaden emellan
rättigheten att införa en vara och att handla med densamma; synnerligen då denna
vara utgjort och utgör föremål för eu sträng lagstiftning just med afseende på handeln
dermed.

På det att en dylik oriktig uppfattning, åtminstone omedvetet, i år icke må göra
sig gällande inom Representationen med anledning af denna motion, så ber jag vördsamt
få förklara, att mitt förslag alldeles icke gäller handeln med apoteksvaror. Ej heller gäller
den någon förändring i nuvarande tullsatser. Den gäller helt enkelt svenske medborgares
rätt att i tullen, enligt lag, få disponera öfver och införa de varor, hvilka enligt
mårkrulla och konnässement äro deras egendom.

Hvad nu handeln med apoteksvaror eller, rättare sagdt, handeln med medicinalier,
beträffar, så finnes derom noga i lagen bestämdt, och strafflagen stadgar svårt ansvar
för öfverträdelse! af gällande föreskrifter med afseende på rättigheten att försälja eller
utlemna giftiga ämnen. Särskilt ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att om. dessa
lagar icke funnes eller icke tillämpades, ingenting vore lättare oeh mer inbjudande än
en vinstgifvande handel med medicinalier, och hvilken aldrig, icke i ringaste mån, kunde
hindras af hvilka bestämmelser som helst i tulltaxan. Såsom bekant kunna de allra
flesta medicinalier åstadkommas inom landet. Då tullen icke har med inhemska varor,
inom landet, att skaffa, så skulle ju ofelbarligen, med anledning af den höga medicinaltaxan
för apotekare, en liflig handel med de i sig sjelfva alldeles icke så dyra medicinalierna
ega rum. Att så icke är händelsen veta vi alla; och att så icke sker, derför
hafva vi de omnämnda lagarne att tacka.

När dessa lagar nu förmå, uppehålla ordning i detta afseende, så lära de väl
allt framgent, oberoende af tulltaxan, göra det.

Hvad åter faran af giftiga eller farliga ämnen, som genom en sådan föreslagen
ändrings antagande förmodas blifva vådlig, beträffar, så får jag vördsamt påminna derom,
att den knappast kan blifva större än den redan är; åtminstone i praktiken. Under olika
benämningar och rubriker, dels såsom kemiskt-tekniska preparater, dels annorlunda, kunna
nu de farligaste gifter, i obestämdt stora qvantiteter, af hvem som helst införas. Ja i
tulltaxan specificeras varurubriker, under hvilka de skarpaste, farligaste ämnen erhållas
t. ex. fosfor; gröna arsenikfärger (t. ex. arseniksyra kopparoxid o. s. v.), auripigment
(under arseniksvaflighet), chaux metallique (basisk arseniksyrad koboltoxidul), bitterman -

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

delolja o. s. v. Härtill må ytterligare nämnas, att äfven de allra farligaste gifter, t. ex.
cyankalium, kunna här hemma, om ej så billigt, dock i huru stor mängd som helst, med
lätthet åstadkommas.

Sist ber jag få påminna derom, att näringarne alldeles icke stå i saknad af de,
äfven farligaste, ämnen som af dem behöfvas, ty de erhålla dem i erforderlig mängd.
Men detta sker just till följd af ofta öfverklagade rubriker i tulltaxan, med mycket
besvär, omgångar, obehag, med onödigt stora kostnader och ej sällan i förening med
trakasserier.

Det är för häfvandet af dessa, för industrien och det allmänna, hinderliga och
menliga förhållanden och på grund af det ofvan sagda, jag härmed vördsamt föreslår
följande rubriker i tulltaxan i stället för nu befintliga motsvarande:

Apoteksvaror, alla i taxan ej specificerade, enkla eller sammanfatta
....................fria.

Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade 100 r:dr . , 5,00.
Käfkakor eller Råfkryddor | få införas under samma vilkor

Kantarider eller Spanska flugor ( som arsenik.

Alla öfriga, till apoteksvaror hänförande rubriker i nuvarande taxa uteslutas
hädanefter.

Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles vördsamt.

Stockholm den 25 Januari 1871.

Carl J. Grafström.