Motioner i Andra Kammaren, N:o 79

Motion 1893:79 Andra kammaren

IG

Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.

N:o 79.

Af herr G. EriCSSOIl i Stockholm, om ändring i gällande
bestämmelser rörande prestval.

Enligt § 30 i kongl. förordningen af 26 oktober 1883 angående
prestval samt de särskilda bestämmelser, som gälla för Stockholm med
derå orter, skall val till besättande af presterlig tjenst förrättas med
öppen omröstning. I allmänhet sker valet efter upprop, så att den
röstande framträder till valbordet i den ordning han uppropas, och der
muntligen uppöfver namnet på den prest han önskar. I Stockholm har
häri nyligen vidtagits den förändring, att enhvar får rösta vid hvilken
tid som helst under valförrättningens fortgång.

Mot öppen omröstning vid prestval kunna samma invändningar göras,
som bragt detta omröstningssätt i misskredit öfverallt, der det annars
användts. Det tillfälle till påtryckning och obehörigt tvång på de
väljande, som är uteslutet, vid omröstning med slutna sedlar, förefinnes
i så mycket högre grad vid den öppna omröstningen, der enhvar kan
höra, huru den andre röstar, och derför utsätta honom för trakasseri
och obehag. Dessutom kan den öppna omröstningen lätteligen förrycka
hela valresultatet, i ty att en prestman lätteligen kan erhålla stor röstöfvervigt
vid början af valet, utan att derför vara omfattad med flertalets
sympatier, hvarigenom en origtig föreställning hos en stor del
väljande uppkommer om omöjligheten att inverka på valets utgång; och
man hör derför ofta, att de, som tänkt rösta på andra prester, under
valets fortgång afhålla sig från att deltaga i omröstningen, hvars utfall
på detta sätt mycket väl kan blifva ett helt annat, än man annars haft
skäl att vänta.

Äfven det sätt, hvarpå den öppna omröstningen verkställes, är förenadt
med ganska betydande olägenheter. Sker omröstningen efter

Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.

17

namnupprop, medför detta stor tidsförlust för den röstande, som ofta
under flera timmar måste passa på tiden, då han skall uppropas, för
att icke gå sin rösträtt förlustig. Skall åter enhvar rösta, så snart han
efter ankomsten till kyrkan får tillträde till valbordet, uppstår likaledes
ofta stor tidsutdrägt med ty åtföljande obehag, då hans namn, bostad
och qvarter skall i församlingens röstlängd uppsökas, och det allra helst,
om valet ledes af en ovan och med denna röstlängd obekant valförrättare.

Ehuruväl äfven de val, som inom kommunen eller vid kyrkostämma
skola med slutna sedlar förrättas, äro förenade med åtskilliga svårigheter,
torde dock detta röstsätt äfven i det fall, som här åsyftas, väntas
kunna leda till icke ringa lättnad, såväl för valförrättaren som för den
väljande menigheten. Det slutna omröstningssättet användes numera,
då någon det begär, vid kyrkostämmor i allmänhet sedan år 1880 och
i hufvudstaden sedan år 1891, och dess tilltagande användning synes
mig vittna till fördel för dess lämplighet. Det finnes intet skäl, hvarför
icke detta röstsätt skulle medföra enahanda förmåner äfven vid prestval.

Då det alltså synes mig klart, att omröstningssättet med slutna
sedlar dels verkar till de väljandes befriande från obehörig påtryckning,
och dels medför afsevärda lättnader vid sjelfva valförrättningen, tillåter
jag mig föreslå,

att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring
uti § 30 af kongl. förordningen den 26 oktober
1883 rörande prestval och deremot svarande särskilda
föreskrifter för hufvudstaden och andra orter, att dessa
val skola med slutna sedlar förrättas.

Stockholm den 27 januari 1893.

Gustaf Ericsson.

Bill. tiU med. Prol. 1893. 1 Samt. 9 Afd. 2 Band. 13 Höft.

3