Motioner i Andra Kammaren, N:o 79

Motion 1890:79 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.

N:o 79.

Af herr E. Svensson från Karlskrona, angående skrifvelse till
Kongl. Maj:t om utarbetande af förslag till tillägg uti
25 § af gällande folkskolestadga m. m.

Det torde vara en obestridd sanning, att löneförmånerna för
lärarepersonalen vid våra folkskolor icke äro allt för högt tilltagna,
utan är det oftast så, att för en folkskolelärare med familj den nätt
opp är tillräcklig för det nödvändigaste, och kan sålunda ej lemna
något till öfvers, då sjukdom inträder och hindrar läraren att bestrida
sin tjenst. Att sådana förhållanden skola verka nedstämmande på lynne
och handlingskraft, bidragande till att läraren fullgör sitt tunga och ansvarsfulla
kall icke med fröjd utan med suckan, samt i sin mån menligt och
hämmande inverka på skolans sunda utveckling, är tydligt.

Sådana förhållandena nu i allmänhet äro, är lärarepersonalen vid
folkskolorna pligtig att, då sjukdomsförfall inträffar, sjelf aflöna sin tjenstförrättare,
hvartill stundom större delen af lönen utgår. Har denna
under helsans dagar varit knapp, torde den under sjukdom, som alltid
medför dryga utgifter, blifva otillräcklig.

På åtskilliga andra områden, der den ordinarie tjensteinnehafvaren
genom sjukdom hindras att förrätta sin tjenst, äro förhållanden helt
annorlunda. Så afstå t. ex. lärarne vid de allmänna läroverken, förutom
tjenstgöringspenningar, endast en fjerdedel af lönen, då de på
grund af styrkt sjukdom hindras att förrätta sin tjenst, och civile
tjensteman i allmänhet afstå vid liknande fall endast en fjerdedel af
lönen, då icke lönen utgår i lön och tjenstgöringspenningar, uti hvilket
senare fall endast tjenstgöringspenningar ne afstås.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.

o

Inom en del församlingar är uti respektive skolreglementen stadgadt,
att då lärare genom sjukdomsfall äro förhindrade att sin tjenst
förrätta, åligger det skolrådet ombesörja, att undervisningen upprätt -hålles och att det ankommer på kyrkostämman att besluta, om och till
hvad belopp, begränsadt inom en fjerdedel af lärarens kontanta lön,
afdrag må ega rum å lönen för aflöning af tjenstförrättare.

Emellertid äfven der församlingarne skulle vara nog välvilliga att
åtaga sig en sådan utgift för undervisningens upprätthållande under
lärares sjukdom, torde ett sådant åtagande blifva för dem ganska betungande,
synnerligast i de fall, der flera sjukdomsfall, som kunna
räcka längre tider, inom samma församling inträffa, hvadan det synes
mig som erforderliga medel till bekostande af tjenstförrättare under
sjukdomsfall för ordinarie lärarepersonalen vid folkskolan borde utgå
af statsmedel.

Med anledning af hvad jag här ofvan haft äran anföra, tager
jag mig friheten vördsamt föreslå,

att Riksdagen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t ville
anhålla:

att Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande riksdag
afgifva förslag till sådant tillägg uti § 25 af folkskolestadgan
af den 20 januari 1882, att för den af ordinarie
lärarepersonalen vid rikets folkskolor, som icke
vid sjukdomstillfället är berättigad till hel pension
från folkskolelararnes pensionsinrättning, må vid sjukdomsfall,
som styrkes af läkarebetyg, till tjenstförrättares
aflöning icke afdragas större belopp än högst en
fjerdedel af kontanta lönen; samt

att Kong!. Maj:t, efter erforderlig utredning täcktes
afgifva proposition för utgående från statsverket
af de medel, som blifva en följd af ofvanstående förändring.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 24 januari 1890.

Edv. Svensson

från Karlskrona.

Häruti instämma:

A. F. Liljeholm. A. F. Broström. Joll. Ny däld. J. A. Lundström.