Motioner i Andra Kammaren, N:o 79 (Motion 1870:79 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.

Skulle åter Riksdagen finna fördelaktigare att för Frövi—Falu-banan anslå
ett visst kapitalbelopp att för en gång utgå, så får jag. under enahanda förutsättning
som för mitt nyss anförda förslag legat till grund, hemställa:

att i stället för de föreslagna årliga bidragen en mot desamma
ungefärligen svarande summa må anvisas att åt det för ifrågavarande
jernvägsanläggning sig bildande bolag utbetalas, sedan
banan blifvit färdigbyggd och för trafik öppnad.

Om remiss anhålles.

Stockholm den 2 7 Januari 1870.

Rich. Ehrenborg.

N:o in.

Af Herr J. E, EriCSSOll l Om förbud mot partihandel med bränvin
på landet utan Konungens B ef ältning shafv andes tillstånd.

Sålänge hvarje kommun i landet har sig ålagdt att försörja sina fattiga, bör
den hafva rättighet vidtaga sådana mått och steg, som den anser kunna i någon mån
förekomma eller minska fattigdomen. Sorgligt nog har det i den ort, hvars representant
jag är, visat sig, att bland orsakerna till fattigdomen är den fria partihandeln
med starka drycker, med åtföljande olofligt krögeri, bland de större. Detta onda,
som genom polisen å landsbygden ej kan förekommas, skulle, enligt min tanke, botas,
om konseqvent hvarje kommun hade lika rätt att yttra sig, så hvad parti- som
minuthandeln angår. Härigenom hade hvarje kommun för sig öppet välja hvad den
ansåg för sig nyttigast vara, och intrång ej gjordes på någons frihet. Skulle ett så
stort steg ej på en gång böra tagas, så borde åtminstone ifrågavarande förbud göras
hvad dylik försäljning i öppen salubod å landet beträffar. Den fria landthandeln urartar
på många ställen till handel af starka drycker, då krogar deromkring uppstå
som svampar ur dertill tjenlig jordmån. Mången till fattigdomen bragd har sagt mig:
”att de som hafva makten i händer hålla oss starka drycker till hända för att genom
vårt utarmande blifva än mäktigare, och sedan klaga de öfver det, som är deras eget
verk, då vi blifva kommunen till tunga.’) Bland tjenareklassen har jag träffat dem,
som sagt sig vara villiga afstå flera procent af sin lön till betäckande af den minsk -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

mng i statsinkomster, som till en början kunde yppa sig vid minskning i bränvinsförsaljningen.
Genom den odling och hyfsning, som väntas såsom folkskolans frukter
oorde val detta onda botas. Att skolan är välsignelsebringande betviflas icke, men
(en motarbetas på ett sorgligt sätt af detta onda, som den skulle läka. Detta onda
göi nemligen många föräldrar fiendtliga mot och oförmögna till barnens skolhållningoch
gor barnen otillgängliga för de goda lärdomar, som i skolan äro att inhemta
Lagstiftningen har redan till en del erkänt, att bränvinsförsäljning bör vara skiljd från
landthandel, enär den der ej får ske i minut eller i utskänkning, och synes att
detta erkännande borde ske i sin helhet, eller genom förbud äfven mot partihandeln
vilken partihandel dock kunde få utöfvas, om kommunen sådant medgifver Lättare
synes det för polisen blifva att vaka öfver lagens efterlefnad, om landthandlaren egde
ingen ratt till försäljning af starka drycker, än om han eger någon slags rättighet
hartm. Med anledning af hvad nu framstäf är, anhålles att i lagen på något sätt
stadgas förbud mot partiförsäljning af bränvin och andra spirituösa drycker å landsbygden
af annan person än den, som af Konungens Befallningshafvande, efter kommunens
i kommunalstämma medgifvande, härtill fått tillstånd; eller åtminstone dylikt
förbud for den som idkar handel i öppen bod å landet.

Anhålles vördsamt om remiss till vederbörligt Utskott.

Stockholm den 26 Januari 1870.

</. E. Ericsson.

N:o 80.

A f flin A. Tomfelt. Om upphörande of alla. personliga och matlagsafgifter
samt berörda af gifters öfverflyttning på andra artikelns
bevillning.

I fordna tider, med mindre skilnad i förmögenhetsvilkor, kunde måhända någorlunda
bara sig att lägga person och matlag till grund för beskattning, men hvari
detta wf från flen gråa forntiden leder i våra dagar är uppenbart. Aled sådana beskattnmgsgrunder,
som endast kunna upprätthållas genom de fattigare klassernas uteslutande
från lagstiftningen, skall samhället alltid hafva till venster eu klass, som
foi att uppehålla lifvet och erlägga pålagorna, måste träla i hunger, nakenhet och