Motioner i Andra Kammaren, N:o 78 (Motion 1893:78 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

N:o 78.

Af herr G. EriCSSOn i Stockholm, om vissa ändringar i
Kongl. Maj:ts proposition angående särskild tilläggsbevillning
för är 1894.

De vigtiga beslut, som vid urtima riksdagen fattades och som hafva
till följd, att statsbudgeten belastas med högst betydande nya utgifter, hafva
redan i år föranlåtit Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen upptagandet af
hela den tilläggsbevillning, som uti den för urtima riksdagen framlagda
finansplanen stäldes i utsigt. Då de statsbehof, som nämda riksdagsbeslut
framkallat, nödvändigt måste fyllas, synes ock rigtigt vara, att
det sker på den direkta beskattningens väg.

Kongl. Maj:t har emellertid, såväl inför denna som nästföregående
Riksdag, med all nödig styrka framhållit, att de nya statsutgifterna böra
så ordnas, att de så litet som möjligt drabba de mindre bemedlade och
så vidt ske kan rättas efter de skattdragandes förmåga att bära dem.
I enlighet härmed föreslås full befrielse från tilläggsbevillning för inkomst
under 1,200 kronor och half befrielse för högre inkomst intill
1,800 kronor. Detta synes mig dock icke vara tillräckligt för det af
Kongl. Maj:t åsyftade ändamålet. Det är numera allmänt erkändt, att
skatteförmågan tilltager hastigare än inkomsten stiger, så att den, som
har fyra gånger så stor inkomst som en annan, har betydligt mer än
fyra gånger så stor skatteförmåga som den senare. Endast på den progressiva
beskattningens väg kan alltså den högre inkomsten någorlunda
rättvist träffas. De skäl, som tala för denna skatteform, i synnerhet då
det gäller utgifter, som stå i samband med ett stärkt försvar, har jag
för öfrigt redan haft tillfälle att i min mån utveckla uti den motion,
som jag frambar inför 1891 års Riksdag angående införande af progressiv
värnskatt, till hvilken motion jag alltså för korthetens skull tillåter mig
att hänvisa.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

Billigheten synes mig äfven fordra, att den hela eller halfva befrielse
från tilläggsbevillning, som kommer de minsta inkomstegarne till
del, äfven utsträckes till de minsta fastighetsegarne, af hvilka ju många
befinna sig i vilkor, som icke äro bättre än de förras. För deras räkning
har likväl Kongl. Maj:t icke föreslagit någon dylik lättnad, utan
skall tilläggsbevillning utgå äfven för den minsta fastighet. Då jag nu
går att. föreslå ändring härutinnan, synes enklast och derför äfven rigtigast
vara, att afdraget bestämmes icke i förhållande till fastighetens
värde och inkomstens belopp, utan i förhållande till sjelfva bevillningens
storlek. Dervid synes äfven någon större lättnad, än regeringen
föreslagit, böra beredas den lägre inkomsten, och jag anser derför, att
hel befrielse bör inedgifvas dera, hvilkas ordinarie bevillning understiger
10 kronor (svarande på olika orter mot en inkomst af 1,300 till
1,500 kronor), samt half befrielse för dem, hvilkas ordinarie bevillning
understiger 20 kronor (svarande mot inkomst under 2,000 kronor).
Rigt.igast vore väl då att medgifva samma lättnad för ordinarie fastighetsbevillning
under enahanda belopp. Meu då detta innebure en allt
för stor afvikelse från regeringens förslag, torde klokheten fordra att
inskränka hel eller half befrielse för fastighet till ordinarie bevillning
af respektive 5 och 10 kronor. Full befrielse inträdde då för fastighet
till värde under 10,000 kronor och half befrielse för värde under

20.000 kronor.

I fråga om den progression, hvarefter denna skatt skulle utgå,
borde väl denna icke vara alltför låg, om den skall uppfylla sitt ändamål.
Men klokheten torde dock förestafva ett moderat tillväo-agående
vid första tillämpningen af en så ny skatteform. För den skull anser
jag för närvarande icke rådligt att föreslå en högre progression, än att
inkomst, som öfverskjuter 4,000 kronor, pålägges 1 1/2 procent tilläggsbevillning,
inkomst som öfverskjuter 8,000 kronor 2 procent, dylik utöfver
16,000 kronor 2 1/2 procent, utöfver 32,000 kronor 3 procent, och
så vidare i fortgående stegring, så att tilläggsbevillningen för Överskjutande
inkomstbelopp ökas med en half procent för hvarje gång inkomsten
fördubblas. Med andra ord, för Överskjutande inkomst utöfver

4.000 kronor bör den af regeringen föreslagna tilläggsbevillningen utgå
med 1 krona 50 öre på ordinarie bevillningskrona, för öfverskott utöfver
8,000 kronor med 2 kronor, för öfverskott utöfver 16,000 kronor
med 2 kronor 50 öre, för öfverskott utöfver 32,000 kronor med 3
kronor, allt per bevillningskrona, och så allt framgent efter enahanda
beräkningsgrund. För inkomst af 8,000 kronor skulle tilläggsbevillning

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

sålunda utgå med allenast 100 kronor, för 16,000 kronors inkomst med
260 kronor, för 32,000 kronors inkomst med 660 kronor och så vidare.

I förväntan att bevillningsutskottet, till hvilket jag anhåller om remiss,
torde åt mitt förslag gifva den noggrannare formulering, som må
anses behöflig, och deri möjligen vidtaga de förändringar, som kunde
göra den mera antaglig utan att inverka på dess syfte, tillåter jag mig
således att föreslå,

att Riksdagen ville med hufvudsakligen följande
förändringar bifalla Kongl. Maj:ts förslag angående
upptagande af tilläggsbevillning;

att bevillning för fastighet intill 5 kronor och för
inkomst intill 10 kronor är från tilläggsbevillning alldeles
fritagen;

att bevillning för fastighet från och med 5 intill
10 kronor samt för inkomst från och med 10 intill
20 kronor skall åläggas en tilläggsbevillning af 50 öre
per bevillningskrona;

att för högre bevillning af fastighet eller inkomst
intill 40 kronor erlägges tilläggsbevillning med 1 krona
per bevillningskrona;

att för Överskjutande bevillning från och med 40
kronor erlägges tilläggsbevillning med 1 krona 50 öre,
för öfverskott utöfver 80 kronor med 2 kronor, för
öfverskott utöfver 160 kronor med 2 kronor 50 öre,
och för öfverskott utöfver 320 kronor med 3 kronor,
allt per bevillningskrona;

samt att progressionen framgent fortfar att stiga
efter samma grund, så att tilläggsbevillningen höjes
med 50 öre per bevillningskrona för hvarje gång den
ordinarie bevillningen fördubblas.

Stockholm den 27 januari 1893.

Gustaf Ericsson.