Motioner i Andra Kammaren, N:o 78 (Motion 1892:78 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

N:o 78.

Af herr II. ErikSSOIl i Elgered, om ändrad lydelse af § 11
i förordningen om kommunalstyrelse pa landet den 21
mars 1862.

Att kommunallagarne tillkommit för att tillförsäkra kommunens medlemmar
kommunal sjelfstyrelse, är nog ett obestridligt faktum. Men att
den kommunala rösträtten a landet, som leinnar eu nästan obegränsad
makt i en enda persons hand, icke står i harmoni med en dylik sjelfstyrelse,
är äfven lika uppenbart, Detta förhållande framgår tydligt af
statistiska centralbyråns berättelser rörande den kommunala rösträtten år
1871; ty enligt densamma innehade uti 54 af rikets 2,354 landskommuner
en lösteg ande öfver hälften af hela fyrktalet, högsta fyrktalet på en person
utgjorde uti o360 öfver V*—1/* uti 1,026 öfver %-J% allt af hela fyrktalet.
Att sadant maste med få undantag leda till maktmissbruk, ligger
i, öppen dag. Det är företrädesvis de större godsegarne och aktiebolagen —
framför allt trävarubolagen — som genom sina respektive ombud tillgodose
sina egna intressen på den stora allmänhetens bekostnad. Men
om den kommunala rösträtten är en orättvisa, som med få undantag
måste leda till maktmissbruk, då det gäller de kommunala angelägenheterna,
så är detta fallet i ännu högre grad, när det gäller den kommunala
rösträttens inflytande på det politiska lifvet.

Som vi alla veta, väljas å våra kommunalstämmor på grundvalen af den

kommunala rösträtten de elektorer eller valmän, som sedan vid de respektive
tingsställena sammanträda inför ortens domhafvande och välja landstingsman,
hvilka åter i sin tur vid landstingens sammanträdande förrätta
valen till Första Kammaren, d. v. s. tillsätta ledamöterna af »vårt öfverhus».
Den yttersta grundvalen för Första Kammarens sammansättning är alltså
den kommunala rösträtten. Men med detta faktum för ögonen är det
uppenbart, att en begränsning af den kommunala rösträtten å landet skulle
äfven medföra eller rättare förorsaka eu reform af nämnda kammare;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

och häri har man nog att söka anledningen till det energiska motstånd,
som nämnda kammare ständigt förnyar, så snart denna fråga återkommer.

Nu är det en allmänt känd sak, att alla reformer af större betydelse
stranda på grund af denna kammares motstånd. Detta ständiga — för
att icke säga eviga — stillastående, beroende på det ständiga motståndet
af »vårt öfverhus», är orsaken till, att den allmänna meningen börjat fordra
en reform af detsamma; men en sådan vinnes lättast, om en begränsning
af den kommunala rösträtten varder en verklighet.

Då på grund af hvad jag sålunda anfört, denna reform måste vara
billig och rättvis, och då genomförandet af densamma skulle blifva den
säkraste borgen för ett i alla afseenden hofsamt framåtskridande i det
politiska lifvet, samt då bakom densamma står hela den svenska nationen,
så är jag förvissad om, att i en icke aflägsen framtid densamma varder
af statsmakterna godkänd; och på grund deraf vågar jag vördsamt föreslå,

att Rikdagen måtte för sin del antaga följande
ändrade lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, sådan denna
paragraf lyder i förordningen af den 26 oktober 1888:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i
sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom kommunen
erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för
utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,
finnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut
öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter
den särskildt bestämda grunden. Ej må någon utöfva
rösträtt för större antal röster, än som svarar mot en
tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden,
eller i något fall för högre röstetal, än det, som enligt
röstlängden sammanraknadt tillkommer öfriga röstegande.
Uppkommer vid. sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall
det bortfalla.

Stockholm den 28 januari 1892.

Halvar Eriksson

i Elgered.