Motioner i Andra Kammaren, N:o 78 (Motion 1891:78 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

N:o 78.

Af herr 0- Larsson i Mörtlösa; om skrifvelse till Kongl. Maji rörande
ordnandet af väghållningsbesväret på landet.

Bland de frågor, som vid senaste riksdagar varit föremål för behandling,
är frågan om väghållningsbesvärets ordnande en bland de vigtigastc. Sträfvande!
att söka utjemna detta onus och mera rättvist fördela denna börda
bär derför varit föremål för långvariga utredningar och olika förslag.
Sedan 1889 års Riksdag afslagit den proposition, som regeringen då framlagt
och mot hvithet förslag också befogade anmärkningar kunde göras,
emedan vid tillämpningen af ett dylikt förslag skulle behöfvas en mängd
af nämnder, vägstyrclser och vägfogdar m. m. och äfven leda till
oegentligheter vid bestämmande af gränsen mellan dom, som skulle befrias,
och dem, som skulle åläggas att deltaga i vägunderhållet, så är det fega
troligt ätt Riksdagen skall kunna enas om ett förslag bygdt på de grunder,
som finnas angifna i den kongl. propositionen.

Jag tror således, att man bör stå fast vid den åsigten, att väghållningsbesvärets
utgörande in natura bör åligga jordbruksfastigheten mot en
skälig lindring från statsverket och landstingen såsom skett vid skjutsväsendets
ordnande, hvilket erfarenheten visat skett till allmän belåtenhet.
Att denna lindring bör utgå med så stor procent, att den verkar i nämnvärd
man, anser jag skäligt, helst som de väghållningsskyldige sjelfva
också i form af utgifter till staten och till landstinget bidraga till denna
lindring.

Emellertid, för att få reda på huru stor lindring bör tillkomma de
väghållningsskyldige, måste en uppskattning af vägunderhållets verkliga

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

värde företagas och de väghållningsskyldige erhålla vissa procent af detta
värde. Denna uppskattning torde lämpligen verkställas länsvis af en dertill
af 3 personer bestående nämnd, utsedd af konungens befallningshafvande,
landstinget och de väghållningsskyldige.

Då jag förut sagt, att väghållningsbesväret fortfarande hör åligga jordbruksfastigheten,
är tydligt, att ny vägdelning måste företagas, så att jordbruksfastighet
utan mantal får deruti deltaga in natura, äfvensom att fördelningen
sker efter taxeringsvärdet, så att ett större hemman får i större
proportion efter sitt taxeringsvärde deltaga i vägunderhållet. En sådan
förändring fordrar icke någon alltför stor svårighet vid vägdelningsförrättningen
eller några alltför vidlyftiga lagstiftningsåtgärder.

En annan oegentlighet är den omständigheten att jordbruket ensamt
måste bära väghållningsbördan, under det att industriella anläggningar äro derifrån
befriade, ehuru dessa i lika stor om ej större grad begagna vägarna. Man
bär sålunda ett berättigadt kraf på, att äfven dessa inrättningar, såsom
qvarn ar, sågverk, fabriker, bergsbruk, kalk- och stenbrott, jernbruk, masugnar
in. fl., böra i vägunderhållet deltaga, ehuru ett sådant deltagande
lämpligen ej bör ske in natura, utan genom erläggande af en vägskatt.

Med anledning af hvad jag här anfört får jag vördsamt föreslå:

att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t må låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
nytt förslag till lindring af väghållningshesvärets
utgörande på landet, hufvudsakligen bygd! på följande
grunder:

a) att vägunderhållet in natura utgöres lika af all jordbruksfastighet
efter taxeringsvärdet mot 50 procent lindring,
deraf hälften bekostas af statsverket och hälften af
landstingen;

b) att väghållningsbesvärets verkliga värde uppskattas
länsvis af eu för detta ändamål inom hvarje län tillsatt
särskild nämnd; samt

c) att vägskatt i penningar erlägges för afl annan
fastighet än jordbruksfastighet af minst 2,000 kronors
taxeringsvärde, för frälseränta, för inkomst af bergsbruk,
kalk- och stenbrott jemte dertill hörande verk och inrättningar,
qvarnar, sågverk och fabriker samt andra

Mptionqc i.^fndra :Kawnicwcn, N§&

dylika för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar,
der inkomsten uppgår till visst belopp, t. ex.
800 kronor. Yägskatten uppbäres länsvis och användes
för byggnad och underhåll af broar och färjor, vägvisare,
ny vägdelning, förvaltningskostnad, bekostande af eller
bidrag till vinterväg!] ållningen samt anläggning af ny
eller förbättring af gammal väg.

Stockholm den 28 januari 1891.

Oscar Larsson.

Häri instämma:

C. J. Jakobson. Gustaf Anderson. Axel Edv. Petersson.

108 f rimmar 8£ imf) rnlodifootS

WÄ .lI