Motioner i Andra Kammaren, N:o 75 (Motion 1890:75 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 75.

N:o 75.

Af hen- J. Bratt, avgående beviljande för år 1891 af ett anslag
å 200,000 kronor till fortsättande af Karlsborgs fästningsbyggnad.

1 Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof meddelas, att chefen lör fortifikationen i underdånig
skrifvelse d-m 13 sistlidne november ytterligare framhållit de af
honom vid flera föregående tillfallen anförda skäl, som både från försvarets
och klok hushållnings synpunkt tala för att kraftigare än hittills bedrifva
Karlsborgs fästningsbyggnad. Chefen för landtförsvarsdepartementet,
långt ifrån att bestrida den fulla giltigheten af hvad chefen för fortifikationen
sålunda anfört, uttalar fast mera ofortydbart såsom sin åsigt, att
det vore önskligt, att årsanslagen till Karlsborg »ute/inge med betydliqt höqre
belopp, än vu är fallet.»

Kongl. Maj:ts proposition innehåller emellertid i denna del begäran
endast om det under sist förflutna år beviljade anslagsbeloppet af 150,000
kronor.

Jag är icke i tillfälle att närmare pröfva de skäl, som föranledt
departementschefen att, med erkännande af det välgrundade i chefens för
fortifikationen förnyade framställning om ökadt byggnadsanslag till Karlsborg,
äfven nu lemna denna framställning utan afseende samt föreslå Kongl.
Maj:t att »uteslutande» för ett ändamål — anskaffande af artillerimateriel —
söka användning för den »ökade tillgång», som vid innevarande års statsreglering
»får för landtföi svaret tagas i anspråk.» Emellertid — så vidt
frågan om Karlsborgs »vara eller icke vara» är af båda statsmagterna principielt
afgjord — finnas, efter min mening, stora anledningar att taga i

Motioner i Andra Kammaren, N:o 75.

öfvervägande, huruvida icke de ökade tillgångar, som nu för landtförsvaret
möjligen kunna blifva till förfogande, böra åtminstone i någon mån tillgodogöras
för den punkt af Sveriges område, af hvars beskaffenhet vid ett
mot oss rigtadt anfallskrig vår motståndsförmåga särskildt måste bli i höggrad
beroende.

Karlsborgs stora betydelse för Sveriges försvar har i tal och i skrift,
i alla befästningskomitéers och militära auktoriteters i ämnet afgift) a utlåtanden,
i Kongl. Maj:ts propositioner, i Riksdagens förhandlingar, i den
dagliga pressen blifvit så ofta och så eftertryckligt framhållen, att ytterligare,
vidlyftigt ordande derom måste anses här öfverflödigt. Endast i
några få hufvudpunkter tillåter jag mig derför erinra:

att Karlsborgs ändamål är att, om vi anfallas, utgöra dels förvaringsort
för rikets valutor och dyrbaraste lösa egendom dels, och framför allt,
hufvuddepöt för samtliga de förnödenheter — vapen, ammunition, beklädnad,
utredning, proviant, sjukvårdsartiklar m. m. — hvilkas befintlighet,
tryggade upplagsplats och beqväma försändelse äro grundvilkor för försvarskrigets
genomförande; vidare att vara samlingsplats för reservtrupper,
replipunkt för till äfventyrs slagna trupper o. s. v.;

att, med afseende härpå, Karlsborgs läge är ur strategisk synpunkt
det mest gynsamma, enär fästningen på samma gång den ligger undandragen
de stora strategiska linier, längs hvilka fiendens hufvudstyrka kan
antagas skola operera, genom sin sjötrafik till Vetterns alla hamnar, deraf
flertalet nu mera hafva jernväg, lätt kan komma i förbindelse med hvilket
operationsområde som helst i mellersta Sverige;

att i taktiskt hänseende fästningens läge är icke mindre fördelaktigt,
oangriplig som den är på större delen af sin omkrets, omöjlig att kringränna
och uthungra med mindre fienden antingen inträngt i Yettern med
ett större antal krigsfartyg eller helt och hållet cernerat samma sjö —
eventualiteter, som emellertid äro af den natur, att de tills vidare kunna
lemnas utom räkningen — hvarförutom anmarschvägarne från landsidan,
gående genom tre hufvudpass, kunna beherskas från terrängdelar (Vaberget),
som nu mera ingå i befästningsområdet;

att emellertid fästningen, om den skall kunna fylla sin uppgift, ovilkorligen
kräfver såväl tillräckliga, ändamålsenliga förrådsbyggnader och
öfriga lokaler af olika slag som försvarsanstalter, nog starka, att på behörigt
afstånd kunna hålla hvarje ströfcorps, som fienden, väl''inseende
platsens utomordentliga vigt för landets försvar, icke lär undexdåta att
mot densamma afsända, så vidt strategiska och taktiska möjligheter
dertill skulle öppna sig;

Motioner i Andra Kammaren, N.-o 75.

att både för förrådsbyggnader och försvarsanstalter högst betydliga
och jemförelsevis dyrbara arbeten ännu återstå att utföra, innan fästningen
kan blifva i stånd att fylla sin uppgift; samt slutligen

att — oafsedt tidsförlusten, som kan blifva ödesdiger — endast
ur ekonomisk synpunkt ökadt byggnadsanslag bör anses nödvändigt, enär
det innebär en stor misshushållning att bedrifva stora byggnadsföretag
med små byggnadsanslag, något som ofta, och senast i chefens för fortifikationen
ofvan åberopade skrifvelse, blifvit framhållet.

På grund af hvad här är anfördt hemställer jag,

att, till fortsättande af Karlsborgs fästningsbyggnad,
Riksdagen för år 1891 beviljar på extra stat det
af chefen för fortifikationen föreslagna beloppet : 200,000
kronor.

Stockholm den 25 januari 1890.

Jolm Bratt.

Bill. till Miksd Prof. 1890.

1 Sand.

2 Afd. 2 Band, 11 Käft.