Motioner i Andra Kammaren, N:o 74 (Motion 1897:74 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

N:o 74.

Af herr N. Walllliark, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om upphäfvande af gällande bestämmelser angående förbud
för införsel och försäljning af bränvin i lappmarken.

Genom kongl. bref af den 29 november 1889 förbjöds, med upplifvande
af kongl. bref ven af den 3 december 1740 och den 29 november
1743, införsel och försäljning af bränvin i lappmarkerna vid vite af 33
riksdaler 16 skillingar banko och den olofligen införda och försålda varans
konfiskation. Dessa kongl. bref äro fortfarande gällande för lappmarkerna
inom Norrbottens, Vesterbottens och Jemtlands län.

Då jag nu går att söka ändring i dessa kongl. bref, så sker det af
den anledning, att detta införselförbud icke efterlefves eller beaktas utan
alltjemt öfvérträdes.

Förr i tiden kunde denna undantagsbestämmelse vara god, då lappmarkerna
beboddes allenast af nomadiserande lappar, som i fjellbygden
lefde frånskilda ifrån andra menniskor i nästan alla afseenden, men tiden
allting förändrar, och lagar och kongl. förordningar böra äfven ändras
ibland för att tjena till nytta. Gellivara, exempelvis, bär nu blifvit en så
betydande plats, att i Malmberget sysselsättas tusentals arbetare, och jernvägspersonalen
med befäl är äfven ganska stor deruppe; det finnes således
endast på denna plats så mycket folk af olika samhällsklasser, att de böra
ega samma fri- och rättigheter som andra svenska medborgare. Jag anser
sålunda, att såväl dessa som alla andra, livilka bo ofvan om lappmarksgränsen,
böra ega rättighet att på lofligt vis köpa och taga hem spritvaror
utan att dermed blifva lagbrytare.

Bih. till Ri/csd. Prat. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Haft. (N:is 74- 79.)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

Jag har förut nämnt, att spitvaror, såsom konjak och bränvin, föras
in till dessa platser alldeles ogeneradt oaktadt detta förbud; de smugglas
nu in på många olika sätt såsom i packlådor ibland andra varor, i pressade
höknippor etc. Det är detta som jag anser vara så olyckligt.

Om jag kunde tro att det på dessa platser skulle konsumeras mindre
spritvaror om införselförbudet qvarstår, så ville jag icke yrka på dess borttagande,
men det är detta som jag icke tror, utan tvärtom synes ett stort
begär följa den förbjudna frukten.

Det kan invändas mot detta förslag, att man borde reda sig lika godt
utan spritvaror som med att hafva dessa o. s. v. Det är visserligen sant,
men då det nu är lofligt i vårt land i allmänhet att använda dessa varor,
så hvarför icke äfven i lappmarken?

Till sist vill jag nämna, att äfven flertalet helnykterhetsvänner hafva
förklarat, att de anse detta lagstadgande olämpligt och gagnlöst.

Vederbörande kronobetjening har äfven mycket stora svårigheter genom
detta att så mycket af oloflig vara införas. Stora oegentligheter med afseende
å beslag hafva äfven förekommit, ty då länsmannen velat åt kända
lönkrögare för att taga varan i beslag, har det ofta träffat en annans, som
till eget husbehof skulle taga hem något litet af berörda vara o. s. v.; och
detta har åstadkommit många tråkigheter.

Att något strängare och effektivare straff skulle drabba lönkrögare än
hvad som nu kan ådömas dem, det skulle visst blifva till gagn, särskildt
för sådana platser som de förutnämnda, men fri införsel anser jag borde
vara tillåten.

Af dessa skäl får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t behagade taga i öfvervägande,
huruvida icke ofvan omförmälda kongl. bref den 29
november 1839, den 3 december 1740 och den 29
november 1743 lämpligen böra upphäfvas.

Stockholm den 28 januari 1897.

Nils Wallmark.

I motionens syfte instämma:

N. Boström., Joll. Nilsson. Ad. Wiklund. E. V. Bäckström.
Osimld Emthén. Georg Kronlund.