Motioner i Andra Kammaren, N:o 73

Motion 1897:73 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 73.

11

N:o 73.

Af herr L. P. Hall Illil], angående skyldighet för staten att bekosta
fotheslag för nummerhäst under militära öfningar

m. m.

Enligt kongl. förordningen den 19 juni 1885 angående öfverflyttning
på statsverket af anskaffningen och underhållet af beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid rusthållskavalleriet
har staten under vissa vilkor öfvertagit den rusthållarne vid
indelta rusthållskavalleriet åliggande skyldigheten att anskaffa och underhålla
nämnda persedlar.

För min del har jag haft den uppfattningen, att till dessa persedlar
hörde jemväl hästskor, söm och broddar, som för nummerhäst anskaffas
under dennes tjenstgöring vid militära öfningar, och jag har funnit stöd
derför i äldre författningar i ämnet.

Så t. ex. heter det i § 6 af kongl. förordningen den 11 maj 1795,
angående indelade ryttares och dragoners beklädnad, beväring och utredning,
som följer: »Allt det, som icke af Kongl. Maj:t och Kronan eller ryttarne
och dragonerna, enligt hvad här ofvan tydligen är utstakadt, anskaffas, det
påkosta och anskaffa rusthållarne sjelfva i en sådan ordning, att följande

mindre munderingspersedlar, nemligen skinnlifstycken —--- hästeskor

och söm, får vid hvart och ett rusthåll efter egen beqvämlighet beställas
och anskaffas». Och i kongl. brefvet den 2 november 1833 till kongl.
krigskollegium angående reglemente för [Jplands läns rusthållares bekläd -

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 73.

nadsfond säges i § 3 uttryckligen, att till de så kallade mindre munderingspersedlarne
höra jemväl hästskor och söm.

Emellertid har Kong! Maj:t i utslag den 18 nästlidne december i
särskilt mål förklarat, att »hästskor, söm och broddar icke ingått bland
de hästutredningspersedlar vid indelta kavalleriet, hvilkas anskaffning och
underhåll numera af kronan öfvertagits».

Efter detta utslag har man anledning antaga, att rusthållare vid indelta
kavalleriet fortfarande äro lagligen underkastade åliggandet att utan
ersättning utgöra nämnda del af rustningsbesväret.

Men detta synes mig illa öfverensstämma med den princip, som gjort
sig gällande i författningarna om lindring i rustnings- och roteringsbesväret,
nemligen att nämnda besvär icke vidare i någon mån skulle åligga
enbart den dermed förut betungade jorden.

Under förutsättning, att Kongl. Maj:ts i ofvan nämnda utslag framstälda
uppfattning af gällande föreskrifter är rigtig, torde det derför vara
i full öfverensstämmelse med syftet i författningarna angående lindring i
rustning och rotering att föreskrifter lemnas, hvarigenom kostnaden för
hästskor, söm och broddar, som för nummerhäst anskaffas under dennes
tjenstgöring, kommer att drabba staten.

Jag vågar på grund deraf vördsamt anhålla,

att Riksdagen ville för sin del besluta ändring i
förstnämnda kongl. förordning den 19 juni 1885, hvarigenom
föreskrift lemnas, som ålägger staten skyldighet
att bekosta hästskor, söm och broddar, hvilka anskaffas
för nummerhäst under dennes tjenstgöring vid
regementet eller eljest vid militära öfningar, äfvensom
att Riksdagen ville, till bestridande af de genom sådan
ändring för staten uppkommande utgifter, anvisa ett
belopp af 5,500 kronor årligen.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1897.

L. P. Mallmin,

Riksdagsman för Upsala läns södra domsaga.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1897.